ironmaniacs

Senaste inläggen

Av Ami & Veronica - Tisdag 18 april 22:46

Veronica:

En härlig vecka i Spanien är tillända, har varit där med delar av familjen.
Vädret var toppen! Början av veckan startade runt 20 grader för att varje dag öka och ligga runt 30 grader i slutet av veckan.

Här klivit upp på mornarna när de övriga i familjen fortfarande sovit för att ge mig ut i omgivningarna runt Torrevieja.
Det är underbart att se en stad vakna, se hur traktorerna städar stränderna, föräldrar skjutsar sina barn till skolan, byggjobbarna starta upp sina byggen och pensionärer på morgonpromenad med jycken.
Men det som är bäst är när man kommer ut ur stan och dimman lättar och man passerar apelsinodling efter apelsinodling, den underbara doft man bombas av är obeskrivlig. Frihetskänslan och lyckan när man kommer till ny små byar i sin morgonskrud kommer jag bära med mig länge.

Har en toppen make/coach som varje dag har haft frukosten klar när jag kommit tillbaka från mina cykel eller löparrundor. Love!!!

Jag kan erkänna, det blev bara 3 crawlpass i havet, vågor, saltvatten och nära dödenupplevelser fegade jag ur mer än jag borde....skäms! Jag valde solstolen :)

Hela vecka resulterade i:
6 st cyckelpass
2 st löppass
3 st crawlpass

Jag har verkligen vilat och återhämtat mig mellan passen, har också varit dålig på att blogga men en blid säger ju mer än tusen ord sägs det så här kommer ett gäng med bilder.

ANNONS
Av Ami & Veronica - Måndag 17 april 10:13


Ami:


 

Sååå ingen lust med någonting alls idag. Försökte tvinga iväg mig på ett simpass i morse och sökte lite draghjälp av Veronica men utan henne gick det inte att mobilisera kraft. Fast det är klart, varit en ganska rejäl träningsvecka så en vilodag kanske kan vara på sin plats. Men jag gillar inte känslan av olust, gillar den inte alls...   


 

Så jag sitter här i soffan med en kopp kaffe (4:e koppen...   ) och lilltjejens gossedjur. Utan någon kraft eller energi att flytta på mig. Satt på Eurosport och det är cykel och min favvo Roberto Vacchi. Då känns allt lite mer inspirerande. Ska ge mig den tiden nu, litet blogginlägg som terapi och lite Roberto så ska jag nog få lite vind under vingarna.


Träningen går ändå hyfsat ok. Har ju inget SL-kort längre så det är transportcykling som gäller vilket är bra. Tvång är alltid bra för mig   ... Även om det känns lite si så där i dagsläget iom att våren tog en paus. Kommer inte direkt kännas jublande kul att skutta upp på hojen i minusgrader kl 06 i morgonbitti och trampa till jobbet. Lätt att hålla sig för skratt.. Men det är väl bara att göra jobbet. Varje meter på cykeln behövs...


Ok förra veckans träningsdos 9 träningpass:


måndag: transportcykling 17,55km + transportcykling 19,39km

tisdag: transportcykling 15,21km + transportcykling 14,79km (på helt otroliga 38min!!! Trots citytrafik och rödljus...)

onsdag: vilodag

torsdag: 2000m crawl + 4km löpning (snabbaste tiden i år...)

fredag: powerwalk 1h 15min

lördag: cykling 3mil

söndag: 4.5km löpning (kall, snöig och jävlig)


Men kosten går så dåligt. Sååååå himla himla himla dåligt   . Måste verkligen ta ett grabbatag här nu. Har skjutit det alltför långt framför mig. Var liksom nöjd när de första 8kg ramlade av men stannade liksom till där. Det går inte! Har ju 8kg kvar. Är ju bara halvlek. Och alla vet ju att om man blir utbytt i halvtid är man riktigt jäkla dålig, och jag vill inte vara dålig. Jag vill vara bra, superbra. "Klara-av-ironman-utan-att-dö"-bra. Då håller inte detta. Jag vet ju det. Igen liksom... 


Men som vanligt har jag en plan. Jag har ju alltid en plan. Sen gäller det bara att genomföra den. Va fasen??? När nu träningen flyter på. För att det är väl det man kan säga om den. Att man bara gör jobbet. Ingen direkt etusiasm i alla pass men jobbet blir gjort, vilket är huvudsaken... Men nu är det verkligen dags att ta nästa steg.


  Herrejävlar, det är ju faktiskt bara 4 månader kvar!!!!!


Ok. Analogt upplägg (så klart). Har som sagt skjutit fram deadline till målvikt hela tiden. Från april som var det första, till maj som var den andra iom Skandisloppet. Nu är deadline Borås triathlon den 10 juni.


 

Målet är att väga under 60kg när jag inleder triathlon-säsongen i min våtdräkt på startlinjern i Borås, No pain no gain är det som gäller nu. Ett val - ett jobb som måste göras. Vad är viktigt här nu??? Vilka val behöver göras? Ta djävulen vid hornen, sätta den jäkeln i båten och börja ro...

  




ANNONS
Av Ami & Veronica - Fredag 14 april 17:53


Ami:


 


Påskledighet och laddat för en massa träning. Egentligen skulle hela familjen ha spenderat påsken upp på lantstället i Dalarna men vi ändrade oss i sista minuten då det var spått riktigt busväder. Ett vettigt beslut har det visat sig efter alla rapporter om trafikkaos och snöoväder.


I morse hade jag ingen tanke på att ställa klockan. Tänkte sova tills jag vaknade och då dra ut på en längre cykeltur, om jag vaknade innan kl 9. Jag vaknade klockan 6! Jo jo där ser man... Och på termometern gick visaren åt det blå hållet vilket tydde på minusgrader. Vilken vår??? Och inte det bästa att dra ut med cykeln i minus-halka. I stället fick det bli en skön och krispig powerwalk, vilket verkligen inte var ett nedköp. Verkligen härlig start på dagen!


 

Det var inte många ute så tidigt så jag fick ha min morgonpromenad nästan helt för mig själv.


 

Till och med vitsipporna slumrade och hade ännu inte nåtts av de första solstrålarna som väcker dem ur sin nattsömn...


 

Vi bor ju väldigt vackert bredvid sjön Dreviken. Hade bara önskat att stigen skulle kunna gått runt hela sjön.


 

Det blev nästan 1,5 timmes promenad. Lagom hemma började familjen så smått vakna, eller nja... i alla fall lilltjejen hade precis öppnat sina ljusblå och satt och tittade på barntv. Männen sov som stockar zzzzzzzz.


Så långt så gott. En mycket bra start på dagen och på påskledigheten. Sen drämde vår herre verkligenheten i bakskallen på mig!!!


Kokade ägg till mig själv och till familjen. Jag menar är det påsk så är det... När äggen kokat färdigt skulle jag lyfta kastrullen från spisen och hälla ut vattnet. Då plötsligt är olyckan framme! Handtaget släpper från kastrullen som rasar ner och landar på min ena fot. Kokande vatten och kokta ägg! Det svider till något outhärdligt. Snabb som en jäkla vessla var jag. Av med strumpan och rusade in i badrummet, upp med foten i handfatet balanserandes på ett ben. På med kranen, svalt vatten inte kallt (man är ju i branschen...). Sen stå där i ca 45 minuter.


 

Sved nåt så satans men jag grät iaf inte. Var nog mest lite chockad. Och så lättad över att inget barn var i närheten, eller hade använt kastrullen själva för den delen, grabbarna brukar ju ofta koka ägg på kvällarna till sina kvällsmackor. Puh!


Efter 45 minuter orkade jag bara inte balansera längre på ett ben utan det fick räcka. Hade en tub kylgel, egentligen till ansträngd muskulatur, hemma som jag krämade på ett tjockt lager. Svalkade ner huden totalt. Huden kändes ungefär som när man sugit på en Vicks blå och andas in. Skönt! Rodnade och svullnaden gav sig också ganska ordentligt. Hade nog sett värre ut än det var. Kanske skållat bort överhuden bara, ingen större underliggande vävnadsskada. Skönt! Men en kort insikt i hur satans ont det gör att bränna sig och en ohygglig tanke till de som verkligen fått ordentliga brännskador. Måste typ vara det värsta man kan vara med om...


Ja, nån påskfrukost blev det inte heller. Krossade ägg och vatten över halva köksgolvet.


 

Ja, ni ser ju det som är kvar av kastrullen i hörnet av köket. Hua! Men nu fick iaf tusen års sjukvårdsutbildning inom akut omhändertagande testas. Verkar som man gjort allt rätt. Egenvård är det så det kallas? Man är ju inte doktor för inte...


...Ja och sen då? Jo sen fortsatte dagen med att min planerade cykeltur blev inställd eftersom våren också tydligen blev inställd nu på eftermiddagen.


 

Ja det var väl lika bra. Kanske inte så nice att klämma ner min skållskadade fossing i en trång cykelsko. Nu fick det istället bli läsa bok (Häxan av Camilla Läckberg) och äta påskgodis (ja, jag har fått återfall men det är faktiskt ganska synd om mig idag....).




Av Ami & Veronica - Söndag 9 april 19:03

Veronica:

Kom i säng först klockan 01 på fredagen med klockan på ringning 2 timmar och 15 minuter senare. Så packade vi in cykel och övrig packning i bilen och for till Skavsta för att ta flyget till Alicante. Den tidiga morgonen blev en perfekt start på lördagen och redan vid lunchtid hade vi packat upp väskorna och installerat oss i lägenheten.
Det blev några sköna timmar på stranden, en välbehövlig vilodag i min träning.

Vaknade idag tidigt och gav mig ut på en löprunda, sprang med ett fånigt leende på läpparna och bara njöt av omgivningarna.
Perfekt väder att springa i, nästan lite småkyligt i början för att avsluta sista 500 metrarna i lös sand och värmande solstrålar.

På eftermiddagen hoppade jag i det lite kyliga Medelhavet och crawlade 15 minuter, gäller att starta upp försiktigt och se hur kroppen reagerar på salt kallvatten.

Veckans träning har sett ut på följande vis:

Måndag: 30km cykel
Tisdag: 5.6 km löpning
Onsdag: Basket från läktarplats ;) vilodag
Torsdag: 30km cykel
Fredag: 50 min spinning
Lördag: vila
Söndag: 7km löpning + 15 min öv crawl

Hasta la vista!

Av Ami & Veronica - Söndag 2 april 22:53

Veronica:
Så har ytterligare en vecka passerat med både jobb, träning och nöje.

På tisdag mornar kommer en grymt duktig PT till vårt jobb och kör sk-ten ur oss, jäklar i min gata vad tufft det är, bra komplement till min vanliga träning.

Mera nytt på träningsfronten var att jag fick till ett löppass utomhus, äntligen!!! Och så besökte jag för mig en ny simhall, medley i Tyresö. Stimmigt och mycket folk.Trivs dock mycket bättre i Skogås simhall, lungt och skönt och lite folk.

Måndag: 2000m crawl
Tisdag: cirkelträning 45 min
Onsdag: 2000m crawl
Torsdag: vila
Fredag: 6,7 km löpning
Lördag: 3000m crawl
Söndag: 60 min spinning + 3km löpning

Av Ami & Veronica - Lördag 1 april 20:19


Ami:

Jag påbörjade ju energiladdandet igår och det kändes verkligen. Vaknade upp i morse totalt utvilad. Det är inte ofta man känner den känslan. Tittade på klockan och den var halv åtta. HALV ÅTTA!!! Så lång sovmorgon var det länge sen jag lyckades med den bedriften. Jag är ju en riktig morgon-piggelin. Dessutom klev jag inte upp direkt vilken är ännu ovanligare. Jag låg kvar i sängen i över en timme, bara njöt av lugnet och av att lyssna på andetagen från litet barn bredvid mig. En fin och fridfull stund. Sen vaknade barnet och magin var bruten. Upp och hoppa!

Det regnade hela natten så vi var lite tveksamma till dagens aktiviteter men till slut bestämde vi oss för en dagsutflykt till Orsa Grönklitt. Barnet och morfar till Rovdjursparken och mamman till längdspåren. Hoppades på bättre förhållanden än gårdagens "icke-spår" på Granberget.

Lämna av barn och pensionär vid entrén till Rovdjursparken (som dagen till ära hade 50% på inträdet...). Sen ner till längdspåren, betala spåravgift (inte 50% på det tyvärr...), universalklister på lagg och redo.


Otroligt fina förhållanden trots plusgrader och april månad. Dock har jag gjort en betraktelse denna dag. Skate-åkarna är lite skidåkningens bad boys. Satan vad de förstör spåren! Skejtar hej och hå, skär sönder spåren utan att bry sig ett dugg om de klassiska åkarna. Väldigt tråkigt. Då det också var tävlingar på skidstadion var det många som värmde upp i motionsspåren, framförallt i början.

Men jag var jäkligt glad ändå. Tänk att få åka i så fina spår ändå. Trots att jag lagt på för lite klister så jag hade varken fäste eller glid...


Jag valde Stormorundan. 10km. Efter ett tag blev jag helt ensam. Det var jag, skogen och snön. Magiskt! Fast det var rätt tungkört utan ordentligt fäste. Körde med drickbälte och bestämde mig för att pausa lite med vätskepaus efter halva sträckan.


Sen plötsligt började jag närma mig spårcentralen igen. Har jag redan åkt 10km..? Jo, det verkar så. Tänkte ta en 5km slinga också men då ringde mobilen och familjen var färdiga med rovdjuren. Tydligen sussade de flesta björnarna fortfarande. Så det var bara att nöja sig och glida mot bilen. Sista åkturen för denna säsongen. Avslutar med en riktigt skön känsla. Vilket ger positiv energi då Veronica och jag ju helt oförklarligt anmält oss till Vasaloppet nästa år...


Sen hemåt till stugan i Siljansnäs. Helt underbart vårväder. Runt 12-15 grader varmt, klarblå himmel och en sån där härlig vårsol. Det blev barn/pensionärs-krocket på tomten medan mamman softade på första parkett med en kopp kaffe i handen.


Fortsatt fulladdad med energi efter att krocketen bytts ut mot både lövkrattning och fotbollsspel så kände mamman sig laddad för lite löpning också. Blev 4km långsam jogg runt om i bygden. Med utsikt över Siljan som bara ligger där och väntar på mig iklädd våtdräkt. Snart, snart...


Det är kul nu igen. Min kropp lirar med huvudet (även om min ena höft inte direkt är med i gamet...) och träningen känns inspirerande igen. Glöden är tillbaka. Blir nog ett långpass i löparskorna runt vår del av Siljan i morgon. För att jag kan... och för jag vill...

Av Ami & Veronica - Fredag 31 mars 20:09


Ami:

Inget är ju speciellt skoj just nu. Träningen rullar visserligen på som den ska (hittills denna vecka 6 träningspass på 5 dagar) men det är liksom bara ett jobb som görs. Ingen glöd eller inspiration. Jäkligt energilös...


Därför passar det ju så jäklans bra med en tripp till mitt energi-laddar-ställe Siljansnäs. Bara jag kör över Dalälven känner jag hur batterierna börjar laddas.

Ok. Passa på att åka lite längdskidor här uppe. Blir väl antagligen sista möjligheten. Kollade in min spår-app som sa att det spårats i morse på Granberget. Topp! Satsar på en tur där under fredagskvällen när jag kommit upp.

Väl uppe på plats i Siljansnäs kändes det där med skidåkning rätt långt borta. Var är snön???


Ja ja. In i bilen och upp på berget. Inte precis trängsel på parkeringsplatsen. En annan bil förutom min, och den försvann ganska fort.

Förklaringen till folktomheten lät inte dröja. Spåren (eller förresten spår..?) lös med din frånvaro. Eller jo, spår fanns det men ingen snö liksom.


Men ändå var det lite fint. Ensam i skogen och tystnaden. Frid i själen och med batteriet on charge.


Det blev dock bara 30 minuters skidåkning innan jag gav upp. Gled omkring i spåret som en snorlobba utan fäste alls, sen inger glid heller för den delen. Fick bara hasa mig runt på armarna.

Men som sagt, mysigt ändå. Och det blir ju inte sämre av att komma hem till stugan, tända en brasa och ta en kopp choklad.

Av Ami & Veronica - Torsdag 30 mars 15:49


Ami:

Timmarna går. Dagarna och veckor också. Träningspass efter träningspass. Längd efter längd i bassängen. Trampar mil efter mil på cykeln. På med löpardojjorna och nöta asfalten. Inte så kul nu. Som ett ENORMT berg man ska ta sig över, steg för steg.

Men bara att spotta i nävarna, borra ner näsan i sanden och göra jobbet.


...men det är inte kul nu. Inte alls.

Presentation


Följ två tjejers väg från galen idé och inköp av startplats till målgång vid Ironman Kalmar 2017.

Ami 42 år med mer pannben än fysisk form och talang.

Veronica 44 år med största idrottsintresse cykel och aktiviteter på fruset vatten.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ ironmaniacs med Blogkeen
Följ ironmaniacs med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se