ironmaniacs

Senaste inläggen

Av Ami & Veronica - Lördag 25 mars 16:48


Ami:


 

Då var det äntligen dags. Köpte startplatsen för nästan ett år sen tror jag. Hamnade därför i startgrupp 1 med start klockan 9. Tunnelloppet i citybanans pendeltågstunnel, eller snarare servicetunneln som löper bredvid tågtunneln. 7,6 km löpning, ca 2 km ovanpå mark och resten i tunnel. Start på Karolinska Institutet i Solna och mål på Medborgarplatsen. Knepigt med kläder. Stadsmissionen hade insamling för överdragskläder vid startområdet men det transporterades inga grejer mellan start och mål. Och det var inte tillåtet att springa med väska. Burr burr. Kommer bli att frysa efter målgång...


Men om vi spolar tillbaka tiden något till uthämtningen av startkit. Blev en synnerligen besvärlig historia. Startkitten skulle hämtas ut på Odenplans nya pendeltågsuppgång. Uthämtningen öppnade klockan 11 på onsdagen och arrangörerna hade uppmanat folk att komma på onsdagen eller torsdagen så att det inte skulle bli för mycket köer. Jag hade planerat att smita iväg efter lunch på onsdagen. Vid lunchtid kom de första rapporterna på sociala medier om ett fullständigt kaos vid startkitts-utlämningen. Enorma köer och timmeslång väntan. Det visade sig att nästan 2000 personer hade kommit för att hämta ur sina startkit direkt när det öppnade. Herre jävlar! och på sociala medier kokade ilskan. Jag själv hade lite datorproblems vilket hindrade mig från att jobba så för min del spelade det inte så himla stor roll om jag fick vänta. Det strulade ihop sig lite med it-supporten för datorn så jag kom inte iväg förrän runt halv tre-tiden. Redo för some serious trängsel.


 

Var är alla männisikor???? Inte en kotte. Var bara att knalla rakt in, hämta ut startkitt och knalla ut. Tog mindre än 5 minuter. Antar att folk hade tagit sig ner hit på sin lunch. Tydligen blev det rejäla köer igen efter arbetstid. Klokt att ändå gå när jag gick. Och bra att datorn krånglade och it-support strulade.


Tävlingsdagen

Vaknade och tittade direkt på termomentern. Plussgrader!!! Puh! Vilken tur. Då kanske man skulle slippa frysa ihjäl efter målgång. Hade makens enorma typ fleesetröja på mig över löpkläderna. Såg inte klok ut men vad spelar det för roll..?


Pendel till Karlbergs station och så var vi som ett långt lämmeltåg med förväntansfulla löpare som vandrade mot startområdet. Startområdet var inte helt överöst av människor som det brukar vara vid sådana här tävlingar. Antagligen eftersom jag startade i första startgrupp. Ingen kö till baja-majan (alltså... bara det...) och så väntade vi på att få komma in genom startgaten och fram emot starten. Skön stämning. Speaker som peppade och ett band som spelade. Och jag ville gråta en skvätt, som vanligt. Vet inte varför jag ALLTID blir så himla gråtmild innan start.


 

Vi var alla klädda i den obligatoriska blå reflexväst (förrutom en speciell välgörenhetsgrupp som hade orangea västar) och många hade dessutom det extremt självlysande hårbandet på sig som verkligen såg till att man såg ut som en idiot...


 

Så start! Sakta, sakta, saaaaaaakta började den långa ormen av människor röra sig framåt. Trångt som rackarns och inget utrymme alls att kunna springa avslappnat. Sen bara efter några hundra meter var det några kraftiga svängar hit och dit som ytterligare dämpade tempot. Men som speakern sa: detta är inte ett lopp man ska slå personligt rekord på, detta är ett lopp man ska uppleva. Men som det brukar så efter någon kilometer eller två började ledet sträckas ut och de långsamma höll fint till vänster, väldigt strukturerat och diciplinerat. Så då gick det att börja trycka på. Sen var det dags att lämna KI-området och ge sig in i tunneln...


 

foto: my_life2.0


Det är en väldigt märklig känsla att springa ner i tunneln. Jag har ju en rejäl skopa klaustrofobi så jag började hyperventilera och tårarna brännde bakom ögonlocken. Kände att paniken var i antågande. Men lugn lugn lugn. Och jag klarade faktiskt att kontrollera andningen och ta kontroll över känslorna igen. Sen gick det bättre. Förra TunnelRun 2014 i Norra länken hyperventilerade jag och hade ett tryck över brösten i flera kilometer. Men jag kanske hade blivit "van" nu för det gick mycket bättre.


Många coola aktiviteter pågick nere i tunneln. Det var musik och på ett ställe när vi sprang under en kyrka stod det gravstenar och ett "spöke" spelade orgel. Lite ljusshower och annat.


Sen var det dags att ta sig upp ur tunneln. Holy shit!!! Abborbacken släng dig i väggen! Nu kom backen... nej förresten BACKARNA från helvetet. Som att klättra uppför ett berg. Här gick det INTE snabbt. Men jag sprang iaf. Om en snigel hade kunnat springa hade den sprungit på detta sätt. Liksom bara med överkroppen medan benen inte sprang alls utan var kvar nere i botten av backen. Extremt snygg löpstil...


 

Foto: magnus_dufva


Men till slut kom man iaf upp och ur den där jäkla tunnel som kändes oändlig där ett tag. Väl ute i friska luften så... blev det uppför igen. Va fasen??? På ett underlag bestående av sprängsten. Så nu stapplade man fram uppför den sista backen, stapplade och snubblade på stora stenar med spagettisben.


Men så... runt höret och där var mållinjen. Yey! Med en puls som höll på att dunka hjärtat ur kroppen och på skakiga ben (har tydligen slarvat med backträningen...i år igen...). Jag var faktiskt riktigt sliten. Inte trött konditionsmässigt för det var ju bara 7.6 km men muskelsliten efter de där jäkla backarna i slutet...


 

Men det var en cool erfarenhet. Ett once in a life time. Så det är klart att man vill hänga med på det. Och nej... det blev ingen personligt rekord... Men jag är jäkligt nöjd och glad ändå.


 


ANNONS
Av Ami & Veronica - Onsdag 22 mars 23:05

Veronica:

Planen är ju att göra en summering av veckans träning på söndagar vilket jag nu missat, glömt eller struntat i....välj själva :)
Så här ser iaf v.11 ut:

Måndag: 2000 meter crawl
Tisdag: 4 km löpning
Onsdag: 2000 meter crawl
Torsdag: vila
Fredag: 45 min spinning + 4 km löpning
Lördag: 3000 meter crawl
Söndag: 60 min spinning + 3 km löpning

ANNONS
Av Ami & Veronica - Söndag 19 mars 14:48


Ami:


Träningshelgen inleddes traditonsenligt på lördagmorgon med ett dopp i bassängen. Denna morgon var det fullkomligt vilda västern. Folk (läs gubbar   ) som simmade kors och tvärs. Ingen riktig ordning alls. Veronica frontkrockaden rejält med en gubbe och jag simmade upp på ryggen på en man som zickzackade i vår bana, simmade upp på ryggen på honom inte bara en gång utan två!


Jag hade inte heller något riktigt flow i crawlen. Fick slita för de planerade 2000 metrarna men det verkar ändå som all träning vi lagt ner gett resultat när man utan flow ändå tar sig fram och tillbaka längd för längd för längd   . Avslutade med 1000 meter bröstsim och det är som en riktig walk-in-the park. I love it   ! Jag är bröstsimmare! Så är det bara. kan simma hur långt som helst känns det som, och utan någon som helst ansträngning. Denna gång simmade jag också snabbare bröst än crawl. Men det är ju inte farten som gör att vi ska crawla på Ironman, det handlar ju om att spara kraften i benen. Men det känns ju bra att veta att om jag riskerar att få problem med maxtiden så är det bara att sluta crawla så går det mycket fortare... och lättare...


Kändes ändå helt ok efter simningen. Har gjort jobbet som skulle göras bara. Gutt.


 

Sen förbi affären, handla lite färskt bröd och annat gott. Sen hem och laga lyxfrukost till den sömninga familjen. De gillar ju att jag simmar lääääänge. Ju längre jag simmar desto längre sovmorgon får de.


Eftersom vädergudarna visade upp sin allra vackraste sida med blå himmel, solsken   och inte alltför illa vindmässigt var det nu ändå dags med cykelpremiären utomhus. MTB-hojjen var pumpad och preppad redan förra helgen men då blev premiären inte riktigt av (råkade somna på soffan och förlorade all lust och kraft). Nu så...


 

Valde alltså att plocka ut mtb-cykeln. Min Scott Contessa som fått kämpa sig genom många många mil med knackigt underlag. Hade feta däcken kvar på också eftersom jag inte riktigt visste hur underlaget skulle vara, en massa grus och skit. Det var dock inga problem alls. Cyklade runt Dreviken och slutade på ca 3 mil in på kontot. En härlig runda! Mötte massor med lyckliga cyklister som var ute och luftade sina älsklingar. Själv var jag väl inte riktigt så där maniskt entusiastisk men det gick i alla fall bra, faktum är att det gick mer än bra   . Snabbare runda än så här på premiärtur runt Dreviken med mtb-cykeln har jag aldrig gjort. Och jag trampade heller inte på för kung och fosterland utan det var liksom en komfortabel runda. Vilken boost! Kanske inte är i så jäkla usel form ändå...  


 

Sen kom söndagen och planen var en längre löprunda. Såg lite körigt ut ett tag då make och övriga familj skulle iväg. Dock valde äldsta grabben att dröja sig kvar hemma en stund så lilltjejen fick lite passning och jag fick en timme över för löpning. Perfa.


Solen sken om än ännu mer än under lördagen. Klarblå himmel. Alltså PÅ RIKTIGT klarblå himmel. På förvånadsvärt lätta ben tassade jag runt 10km utan att förta mig alltför mycket. Har fortfarande inga jätte-hastigheter men inte så att jag behöver skämmas heller. Ligger nog lite före plan just nu.


 

Fick himla fin feedback av min pulsklocka också. ELIT tyckte den tydligen att jag var på mitt löppass. Sweet! i like!


 



Av Ami & Veronica - Söndag 12 mars 21:14

Veronica

Dan att summera veckas träningar.
Måndagen 1500 meter crawl
Tisdag 6 km löpning
Onsdag 1500 meter crawl
Torsdag 4 km löpning
Fredag 60 minuter spinning
Lördag 3000 meter crawl
Söndag 17,5 km långfärdsskridskor Brickpass: 55 minuter spinning + 15 minuter löpning

Nu soffläge och ladda för ny vecka@

Av Ami & Veronica - Söndag 12 mars 19:41


Ami:

Jag har ju varit alkoholfri Sedan, ja egentligen sedan november med ett par undantag men totalt avhållsam under 2017.


Känns skitbra. Ingen speciell uppoffring alls. Var på Schlagerfest igår, med hela paketet, mat, dryck, dans och gästartist. Hade superkul, dansade och studsade runt som aldrig förr. Tror man måste "träna" lite på att vara på fest nykter. Att klara av att släppa hämningarna. Tittar nån på mig? Dansar jag fult? Ja, skita i det, inte vara så jäkla självmedveten. Det är väl ingen som kollar hur jag dansar. Dansa för att det är kul istället, värsta grymma låten. Det gjorde jag igår och hade som sagt as-lajban.

Sen var jag uppe tidigt i morse också, pigg och fräsch. På med löparskorna och klämde av milen i vårsolen. Hade ju aaaaaldrig hänt tidigare efter en helkväll i Bacchi tempel...


Sen direkt hem och hämtade liten tjej för spontan skridskoåkning på allmänhetens åkning. Hade man ju heller knappast pallat med efter en sen kväll och många glas vin.


Så inte bara en sund och hälsosam människa, man blev en bra och engagerad förälder också. Yey! Inte sagt att man är en dålig förälder för att man partajar lite, nej det säger jag inte. Bara att det liksom kändes så bra idag. Kul fest och en nice dagen-efter.

I och med detta känner jag mig redo för nästa steg.

Alkohol bort - check

Godis/snacks....???


Har haft lördagar som "ätardag" nu i fas 2. Och då har det blivit lite på söndagen också.

Men nu är det slut på detta också.

Ingen alkohol, inget godis och inget chips/snacks.

Känns bra det också. Man lär få skala en jädrans massa morötter till fredagsmyset, he he...

Av Ami & Veronica - Onsdag 8 mars 20:31


Ami:

I morse fullkomligt vräkte det ner snö. Märkligt då man liksom börjat rikta in sig mot våren. Men Kung Bore har tydligen inte gett upp än. Det gjorde att träningssuget efter jobbet inte direkt var på topp. Men så flög djävulen i mig efter middagen och innan den hann flyga ur så skyndade jag mig att snabbt byta om och ge mig ut.

En kort, lätt runda hade jag tänkt mig. Men ju längre jag sprang desto längre ville jag liksom springa. Fick helt enkelt feeling. För det är nåt speciellt med att springa i ett vitt, mörkt och tyst vinterlandskap i ensamhet.


Det flöt på himla fint. Hade mina nya Icebugs som jag bara hunnit springa en gång i tidigare, innan vintern försvann för någon månad sen. Men nu när vintern tittade förbi igen var det dags för tur två... Perfekt fäste och riktigt super-duper sköna att springa i. Och så är de ju så vansinnigt snygga också...


Det slutade på 10.3km Mycket för att maken skulle iväg. För ikväll kändes det som att jag skulle kunnat springa utan slut. Man behöver verkligen dessa, tyvärr alltför ovanliga, passen för självförtroendet och egot. Det ger en massa galen energi.


...och det var rätt länge sen man fick till en riktigt snygg snöängel.

Av Ami & Veronica - Måndag 6 mars 23:19

Veronica:

Här kommer en super kort rapport:
Ikväll blev det 1500 meter crawl till soft musik och mysbelysning.

Sov gott!

Av Ami & Veronica - Söndag 5 mars 21:29


Ami:


Vasaloppet och SVT´s tv-produktion. Ett av årets absoluta höjdpunkter! Upp tidigt (i min ensamhet då övriga familjemedlemmar är både sovmösser och ointresserade) med en si så där sjuttioelva koppar kaffe, mysfilten på benen och njuta av fantastiska prestationer av alla möjliga nivåer. 


 

Det är ju dessutom ännu coolare sedan man faktiskt genomfört stäckan på skidor själv. Visserligen det absolut vidrigaste jag gjort i hela mitt liv. Avskyvärt!!! Hemskt!!! 8 plusgrader och regn i starten. Inga spår överhuvudtaget, varken för eliten eller för oss blåbär. Nej, blääääää! Jag var så lättad när jag efter mer än 11 timmar äntligen slapp lidandet. Har ALDRIG lidit så mycket i hela mitt liv. Och jag har ändå genomgått en graviditet med daglig spysjuka i nästan 9 månader, 12 kirurgiska ingrepp pga skador etc. INGET har varit så fysiskt smärtsamt och överjävligt som dessa timmar i fäders spår.


Veronica däremot tyckte det var härligt. Så härligt så hon dessutom gjorde om det året efter. Crazy!!! Men det är klart, hon måste ha åkt en helt annan rutt av vad jag gjorde eftersom det tog många timmar mindre tid för henne, och så gick hon i mål i dagsljus... Var det verkligen samma tävligen??? Jag är tveksam...


 

Det är således så jäkla JÄKLA skönt att sitta där i soffan med sin kaffekopp. Ni anar inte... Och det ger också en himla massa energi, det där att slippa. Jag satte igång att simultant sätta igång med att baka bröd. Ett härligt surdegsbröd med valnöt. Så då fick man nybakt bröd till Vasaloppet också. Sweet!


 

Sen vart det ju lite 5 mil också. Som bonus. Och med en massa energi kvar i glukogendepåerna som inte behövts nyttjas under 9 mils skidåkning så hängde jag med Sundby, Hellner och grabbarna på mitt löpband. Milen blev det. Grymt! Kände mig stark.


 

Mitt service-crew behövde ju inte heller dra runt i spåret i Dalarna med skoter (som att det skulle ha varit verklighet för ett blåbär som knappt klarar reptiderna...) så kunde det servas på löpbandet. Grym langning, visserligen vatten i flaskor med små figurer på men liksom världsklass ändå...


 

Stänger veckan med 8 träningspass. Bra där!!! 



Presentation


Följ två tjejers väg från galen idé och inköp av startplats till målgång vid Ironman Kalmar 2017.

Ami 42 år med mer pannben än fysisk form och talang.

Veronica 44 år med största idrottsintresse cykel och aktiviteter på fruset vatten.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ ironmaniacs med Blogkeen
Följ ironmaniacs med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se