ironmaniacs

Alla inlägg under november 2016

Av Ami & Veronica - 26 november 2016 20:06


Ami:

Åka på SPA. Det gör man allt för sällan alltså. Komma bort från jobbhets, familjepussel och alla måste. Bara vara.


Jag och mina två barndomsvänner hade bokat in denna helg sedan länge, och längtat... Sätra brunn, en kurort från 1700-talet mellan Västerås och Sala. Så himla gulligt ställe.


Det första vi gjorde var att sjunka ner i en relax-säng och slumrade in en stund. SPA power-nap. Grymt avkopplande...


Så blev det ju lite bubbel. Bubbelbad alltså... Men det blev lite bubbel i glasen också, he he.


Fast som ni ser är mittenglasets innehåll av annan sort. Det var mitt glas, med bubbel á la alkoholfritt, i detta fall mineralvatten. Kändes fräscht på nåt sätt.


Sen blev det en kort väntan på spa-behandlingen. Vi hade valt aromamassage allihop. Efter styrketräningen i vecka och dagens rekordsimning så jag mycket fram emot detta. Dock blev det lite av en besvikelse. Vi skulle fått 30 min behandling och hade tid samtidigt alla tre. Jag kom in sist. Och så tyckte jag tiden gick så himla fort, men det är klart det tycker man ju alltid. Fast när jag kom ut var jag först ut också. Eh? Kollade då på klockan och såg att jag bara varit inne i 20 min. Kändes lite snopet. Och att man blivit snuvad på 10 minuters relax. Men men, inget att bråka om. Man var ju i ett avslappnat relax-mode där allt var förlåtet liksom. Men ändå...

Sen blev det 3-rätters middag. Outstanding. Vilken toppen-middag! Men vi blev så satans mätta alla tre så det blev bingen direkt.

På lördagen vaknade jag tidigt, först av alla så klart. Men nyttja tiden till fullo! På med träningskläder och ut på en morgonjogg.


Blev visserligen bara runt 3.5 km men det var himla uppfriskande. Magiskt med dimslöjor som låg majestätiskt över fälten. Vilken morgon!

Sen tillbaka på rummet och skaka liv i mina trötta rumskompisar för promenad till frukostbuffén.


Vi åt i 1.5 timme. Så där härligt ni vet. Stressfritt och gott så klart.

Så nu är jag hemma med en kropp och själ som är fulladdad av energi. Som sagt, spa borde man verkligen unna sig oftare...

Av Ami & Veronica - 25 november 2016 11:12


Ami:


Fredagmorgon = crawlsimning innan jobbet   .


Jag har verkligen försökt få till minst ett crawlpass per vecka nu hela hösten och faktiskt lyckats ganska bra med det. Sista tiden har det dock varit så himla mycket folk i bassängen som stört mitt fokus och då har jag ju nöjt mig med att köra den obligatoriska kilometern med crawl.


Idag när jag gick uppför trappen till omklädningsrummet kände jag mig förvånadsvärt laddad. Det hade varit en helt magisk morgon med en knallrosa himmel. Blir man ju inspirerad av liksom.


 

Byta om och ut i simhallen. Var är alla människor??? I crawlbanorna, två till antal idag precis som alla andra dagar, var det bara två personer. Härligt. Det blev så att vi tre simmade fram och tillbaka i egna banor typ. Funkade perfekt. Efter ca 10 minuter så blev vi bara två kvar, en tjej och jag. Och sista kvarten simmade jag helt ensam. Lyx!


Och jag simmade, och simmade och simmade. Jag kom in i flytet, och då menar jag inte flytet i vattnet utan ni vet FLYTET i livet...


1500 meter crawl blev det. REKORD!!!!!!!!!!    och efter det 500 meter bröstsim.


För första gången så crawlade jag också snabbare än jag simmade bröstsim. Det börjar arta sig banne mig. Behövde detta såååååå jäkla mycket efter min dipp förra helgen. Denna vecka har varit tippelitoppen!


 

Och ikväll ska jag till Sätra Brunn på SPA med två av mina favoritmänniskor. Massage med aromaterapi, 4-rättersmiddag, Relaxavdelning, tjejsnack halva natten och hotellfrukost i morgonbitti efter en lugn morgonjogg. Såååå värd och det känns extra skönt efter att ha skärp till mig denna vecka.



Av Ami & Veronica - 22 november 2016 22:23

Veronica:

Wow, vilken härlig träning jag fick till idag.
Efter en dag med massa bilåkande parkerar jag jag tillslut vid Hammarby backen. Det står bara en bil till på parkeringen, känner mig lite orolig och mörkrädd när jag ger mig iväg upp för backen, svart och ensamt.
Telefonen ligger kvar i bilen och jag funderar på att vända om, så bestämmer jag mig för att fortsätta upp för backen.
Pulsen stiger direkt, uppe i 160 fast jag bara går...börjar jogga och och rundar krönet, så är jag uppe på toppen.
Det är så magiskt vackert, insuper Stockholms i sin kvällsskrud.


Så möter jag löpare efter löpare, med stavar, utan stavar, i grupp och ensam löpare, en kille med barnvagn och en cyklist !!! Jag känner mig trygg och trivs i mörkret.


Det blir 5 svängar upp till toppen, vågar inte mer. Måste kolla av mina knän hur dom mår imorgon.
Längtar redan till nästa gång, tror bestämt det får bli på torsdag.

När jag kommer tillbaka till bilen är parkering full, runt 30 bilar och ett gäng cyklister som gör sig redo att ta sig an skidbacken! Underbart ?

Av Ami & Veronica - 21 november 2016 17:48


Ami:


När man tränar en himla massa och även planerar att genomföra en Ironman får man ofta höra "Vad duktig du är!" och "Jag är så imponerad av dig!". Och det är väl absolut trevligt att höra. Vänliga människor som uttrycker välvilja och omsorg. Men avigsidan är att det inte finns lika stor känsla för att man kanske inte känner sig så himla duktig fast man tränar som ett skållat troll. Bara för att jag kört 2 km simning på morgonen och ett löppass på kvällen betyder inte att jag känner mig duktig, eller att jag ÄR duktig för de delen heller. Bara för att jag genomför ett träningspass innebär det inte automatiskt att det varit ett BRA pass och att jag själv gjort en BRA insats. 


Just nu är jag inne i en svacka BIG TIME. Allt känns tufft och jag har ingen som helst kontroll över matintag eller nånting alls för den delen. Trots viktminskande intention ökar tyngden på vågen för varje vägning. Maxade i morse, 73 kg   . Snart är jag uppe i gravidvikten... Och som ni förstår så känner man sig som en stor jäkla bluff när man ger sken av att vara så duktig... Sanningen är ju den att jag egentligen är helt kass. Hur i helvete kan jag tro att jag ska kunna genomföra en Ironman? Som läget är nu pallar jag inte ens 4km på löpbandet. Jag ska avverka ett maraton... EFTER 18 mil på cykel. Ironman är visserligen målet, men knappast en möjlighet. 


"Du har ett sånt jäkla pannben."  Ja, men när pannbenet är så tunnt så att det krackelerar vid minsta beröring? Jag börjar känna en paniken sakta sakta börja ta tag i mitt inre. Och för att få inspiration och bli taggad kollar jag på lite gamla foton, för att finna känslan när jag var stark, vältränad och lätt i kroppen.


 

Min absolut största idrottsprestation! Stockholm Halfmarathon förra året (även om Vasaloppet var mitt pannbens största prestation...). Sprang under 2 timmar vilket jag inte trodde var möjligt efter jordens mancold veckan innan. Här var jag i min absoluta toppform. Sprang så fort och så lätt. Och när jag kom i mål hade jag kunnat springa ett varv till, så kändes det. Och det är DEN känsla jag har inombords, längtar coh trånar efter, men den är så vansinningt långt borta.


Jag kanske gör fel. Drar ner mig djupare och djupare i svackan genom att sukta efter historien, hur det var förr... Kanske ska fokusera på när jag varit i mitt absolut tyngsta jag och känna vilken fin form jag egentligen är i...? Kanske har jag HELT fel taktik???


 

Ha ha ha. Shit vilken fin form jag är i om man jämför. Och hur långt jag kan springa. Och hur lätt det är att böja sig framåt, om man jämför... Känns faktiskt mycket bättre. Och framförallt även när jag ser på min "på-tjocken-bild" så förundras jag över hur fantastisk min kropp ändå är. Vilka mirakel den är kapabelt att uföra. Kanske Ironman inte är så himla omöjligt ändå...? Jag känner hur pannbenet tjocknar som grädde i en mixer. 


Och med denna existentiella dipp har jag försökt få till ett annat fokus. Jag är tvungen till det annars kommer detta inte gå, jag kommer ständigt känna mig ledsen och misslyckad, som en bluff. Fokusskifte! 


Så det ledde mig ner till gymmet och den älskade och hatade spinninghojen. Kombinerade en friskvårdstimme med lunchen och krämade av 90 minuter på hojen. 


 

Gav mig fan på att genomföra ett pass som jag kunde känna mig nöjd med. För att få en nytänding liksom. Att känna att jag kanske är liiiite duktig iaf. Och det fungerade. 90 minuter senare när jag klev av cykeln så hade jag liksom fått ihop det. Kanske slog jag i botten och vände uppåt i min självömkan och självförakt? Detta kommer inte bli lätt, jag kämpar lika mycket mot mig själv som med mig. Men hoppet har ändå återvänt en smula...


 



Av Ami & Veronica - 20 november 2016 20:09

Veronica:

Och så lite klantighet på det!
En underbar helg som började med en PW med maken i det vackra vädret, vårfeeling i luften och snö som smälte bort gav porlande bäckar..... fel fel fel! Jag vill ha snö! Det är vinter och snart jul. Okej, jag är lite nöjd bara för att det är sol.

Fick till ett bra löppass på eftermiddagen och kunde testa min nya reflexväst.
Bär med stolthet "en svensk klassiker" logga på mina träningskläder.
Snygg, eller hur?

 

Så idag blev jag grymt sugen på att cykla, min racer har gått i vinteride och min hybrid är trasig!
Tur att jag har min granne Ulf som har samma size som jag i både skor, längd och vikt!
Vi, eller jag menar det är mest jag som lånar av hans sportutrustning. Tack Uffe.

Så iväg på en lugnare runda runt sjön Drevan, härlig cykling med massor av grus, vägbyggen och blöta vägar. Tog det lugnt och fint, ville inte åka omkull i grusen. Förhandlade med mig själv och tyckte jag var feg och mesig men fortsatte i lugnt tempo. SÅ plötsligt blev det smällkallt!
Alla vattenpölar frös till is och den blöta vägbanan blev till blankis, jag drog ner på farten då det är "sommardäck" på cykeln. Just då cyklade jag på bilvägen och blev orolig för att jag skulle glida omkull och om det var bil bakom... Ja ni fattar. Så jag korsade vägbanan lugnt och fint för att ta mig upp på trottoaren. Så var den där, den isiga TROTTOARKANTEN !!!!
Jag gled åt vänster och så låg jag där mitt i all grus och den förbannat hårda asfalten.

Ja, jag vet. Nu har jag skrapmärken på axel, armbågen och knät. Ett par trasiga byxor men jäkligt nöjd med helgen och träningsdosen. Inte smart, inte feg men klumpig
 


Ulf, din cykel klarade sig utmärkt :)


Av Ami & Veronica - 19 november 2016 14:28


Ami:


Jag har funderat mycket över det där med att dricka alkohol när man tränar. Förra året inför Lidingöloppet satsade jag stenhårt på träningen. Hela sommaren avstod jag från alkohol, totalt. Jag avstod även från allt annat kul, gott men onyttigt som godis, kaffebröd, glas etc. Och visst kom jag i mitt livs form men hur kul var det??? Inte svårt att avstå men lite omys...


Men varför avstå HELT? Jag frågade min stora idol Jonas Buud (världen främste ultralöpare) vid en lunch efter Ultravasalägret kring alkohol. Han dricker... INGENTING ALLS. Okej. De andra runt bordet var i majoritet nykterister också de. Någon svarade att visst en kall öl någon enstaka gång kanske. Detta är alltså världselit och extrema elitmotionärer. 


 


Jag själv gillar mest vin. Sprit dricker jag inte alls. Kan inte riktigt minnas när jag drack sprit senast. Ja, någon avec kanske till kaffet vid någon finare middag min liksom knappast grogg. Men när jag dricker vin så slinker det ganska ofta ner hela flaskan. Jag ÄLSKAR att ligga i badet som är så varmt att köttet nästa kokar loss från benen, Lugna favoriter på mobilen och så dricka vin, i min ensamhet. Och detta kan jag göra i timmar. Sååå avslappnande. Men knappast sunt.


Min tanke är att även om man är hyfsat moderat med intaget så har man känning dagen efter. Och det gör ju att man inte är supersugen på att träna, man äter inte helt sunt utan gärna fettig mat typ pizza. Och så har man handen i chipspåsen med hög frekvens. Undviker därför att dricka på helgen för att inte "förstöra" en helgdag som kan ägnas till ett ordentligt långpass.


Vad säger forskningen då, om alkohol och träning? Ja framförallt verkar inte uthållighetssporter drabbas hårdast. Sen är det så klart en himla massa negativa effekter om man tränar påverkad men det är ju inte riktigt det vi diskuterar här, utan effekten dagen-efter och framöver. En rapport från GIH säger bl.a:


När det gäller idrottsprestation ”dagen efter” så visar det sig att även efter att alkoholen är nedbruten och har lämnat kroppen finns det negativa effekter kvar. Oavsett om man genomfört laboratorietester eller idrottsspecifika tester försämras reaktionstider, beslutsförmåga och koordination kraftigt även dagen efter. 
– När det gäller kondition och uthållighet verkar det som att effekterna på hjärtat, ämnesomsättningen och uthållighetsförmåga är små eller minimala, vilket dock fortfarande kan spela en avgörande roll på den absoluta elitnivån."

 

Man bör alltså inte träna dagen efter och där har vi det. En förlorad träningsdag. Vi Ironmaniacs kan väl knappast kalla oss vara på elitnivå, men träningsmängden kommer säkerligen under nästa halvår vara likvärdig med den som elitmotionärerna har. Så varje förlorad dag är en FÖRLUST.

 

Med det sagt så kommer denna Ironmaniac´en avstå. Känner inte riktigt behovet heller. Snarare känns det seriöst och peppande. Så det som är lite komiskt är att jag går på bolaget och kollar in de alkoholfria alternativen till mig och goa grejer till maken. Men det känns lite mer lyxigt med en alkoholfri dryck som inte är läskeblask. Och det finns en hel del fina alternativ...

 

 

 

Igår körde jag visserligen på lite starkare grejer men det var liksom okej efter ett dubbelpass. Kanske det var DET som det handlade om när jag frågade om det var så att vid dubbel fredagsfys att man fick dubbelt fredagsmys...

 

 

 

Alkoholfri men med vissa viktiga undantag. 10 december är MIN dag, det är Nobeldagen och då har jag traditionsenligt heldag/kväll framför tv´n med champagne, chakuterier och Nobel-TV. Det finns Inga Ironmantävlingar i världen som kan få mig att avstå från detta... Sen ska jag också på solsemester där jag vill ta en kall öl på stranden om jag känner för det utan att känna att jag bryter mot lagen   

 

Men efter alla jul- och nyårshelger, trettonhelg etc. Då inleds Ironman-träning i skarpt läge med allt vad det innebär. Och då blir det INGEN alkohol förrän champagne-glaset typ vid 21-tiden den 19 augisti, för att med FINISHER-TISHAN fira att man blivit en Ironman. INGA UNDANTAG!!! (eller hur Veronica...   )

 

Av Ami & Veronica - 19 november 2016 10:55


Ami:

Sov länge i morse. Ja, herre jäklar ändå till kvart i nio. Det var länge sedan jag tog mig en sån sovmorgon.

Det gav mig energi att direkt dra på mig träningskläderna för en dryg timmes powerwalk.


Usch. Det här är den absolut värsta tiden på året. Det är så osnyggt i naturen. Och självklart blåste det storm och så började det naturligtvis droppa från himlen också. Blä blä blä.

Men nu känns det nice. Sitter i soffan, har intagit en stadig frukost bestående av två äggmackor, en grapefrukt, juice och kaffe, och njuter av att Vinterstudie äntligen kört igång.

Av Ami & Veronica - 18 november 2016 21:16

Veronica:

Älskar fredagar, på fredagar har jag ett speciellt uppdrag, eller rättare sagt har jag själv utsett mig till ambassadör i simhallen.
Simhallen har avsatt 2 timmar endast för kvinnor på fredagar och nästan alla som kommer är muslimska kvinnor, super härligt!
Jag är glad över att få ta del av deras kultur och se hur viktig deras fristad under dessa timmar i hallen, då män är totalförbjudna.

Jag blev mäkta imponerad av en kvinna i burkin, långa byxor, långärmad tröja samt burka på huvudet som simmade crawl, rygg och bröstsim. Hon nötte banan bredvid mig och nästa hela mitt pass funderade jag på hur tungt det är att simma med alla dessa kläder, själv har jag ju fullt sjå med att hitta rätt flytläge...

För ett par veckor sedan testade jag att simma med min våtdräkt på just fredagens kvinnosim, jag ville testa flytläget och se om mina ben fick hjälp. Reaktionen bland kvinnorna blev cool, de kom fram och ville känna och klämma på mitt "andra skin" :) Hehe,det är kanske nya burkinin?

Nå hur gick simningen då? Fick till en timmes crawl, eller försök till crawl i alla fall. Jag får inte till andningen, men har upptäckt att jag andas mer naturligt om jag tar i och vevar på!!

Gjorde ett litet test:
1 längd bröst 45 sekunder
1 längd rygg 40 sekunder
1 längd crawl 30 sekunder

Ok, med facit i hand MÅSTE jag träna vidare med crawl, hur svårt det än är.

Trevlig Fredag

 

Presentation


Följ två tjejers väg från galen idé och inköp av startplats till målgång vid Ironman Kalmar 2017.

Ami 42 år med mer pannben än fysisk form och talang.

Veronica 44 år med största idrottsintresse cykel och aktiviteter på fruset vatten.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17 18 19 20
21 22
23
24
25 26
27
28
29
30
<<< November 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards