Ami:

Laddar batterierna i Thailand. Efter den här skit-månaden har en semester sällan varit mer välbehövd. Har tagit en hel del avgörande beslut, bla sagt upp mig från mitt jobb så efter sommaren har jag egentligen inget kneg. Har såklart en del grejer på gång men än är inget klart. Valde att sluta 31 augusti av fler anledningar men en av dem var så klart vår Ironman-tävling 19/8. Vill inte göra för stora förändringar innan dess.

Så nu softar jag här i Thailand, förbereder mig fysiskt (eller??? Nja...) och mentalt inför det som komma skall. Äter gott och bryr mig egentligen inte om vad jag stoppar i mig. Kommer finnas gott om tid att bekymra sig över intaget framöver. Jag har till och med förlustat mig med ett par pilsner när termometer närmat sig 35 graders sträcket.

Jag har joggingskorna med mig men de ligger kvar i sin påse. Däremot har jag crawlat varje dag. Några längder här och där i poolen, och lite ute i havet.

[Bild]

Men det här är ingen träningsresa. Det är avslappning och påfyll av energi. Strunta i alla måsten och restriktioner. Nästa år kommer bli tufft, tuffare än jag någonsin varit med om skulle jag tro. Vi har 4 triathlon-tävlingar inplanerade, 1 löptävling och 2 långa cykellopp. Och tusentals träningstimmar. Tillsammans med ett extremt diciplinerat fokus på kost och viktreduktion. 2017 blir ingen barnlek. Men än så länge är det bara 2016 och detta året ska krämas ut minsta lilla avslappnande droppe av livskvalitet.

[Bild]

[Bild]

Ami:

December har varit en träningsmässig katastrof ur alla avseenden. Något litet simpass, lite skidåkning och ett makligt 4km pass på löpbandet är allt som min fina träningsklocka fått registrera. En katastrof helt enkelt. Till mitt försvar har jag ju visserligen varit sjuk också i över 2 veckor. Men ändå...

Och vågen presterar inte mycket bättre den heller. Hela hösten har jag gjort lite halvhjärtade trevande försök att tappa kilon och resultatet har istället blivit att jag väger mer än någonsin.

KATASTROF!

Men tydligen är jag inte ensam. December månad verkar vara triathletens achilleshäl om man följer sociala medier. Okej, lite tröst i eländet.

Men vad göra? Jo, först ska jul och nyårshelgerna få lov att passera ganska oattackeradw. Och en enstaka jobbdag men sen...

Jag kommer att köpa ett SL-kort när jag är tillbaka på jobbet som kommer räcka fram till början av april. Alltså tre månader. Dessa månader kommer vara mina helvetesmånader. Då är det dags, att i koncentrerad form göra det jag tänkt göra under hela 2016.

Mål: gå ner 15kg

??? 15 KILO??? Jo men jag måste det om detta ska vara minsta lilla realistiskt. Jag har 12 operationer/frakturer i min journal. 4 operationer i mitt vänstra knä. Min kropp pallar inte påfrestningen av att träna inför Ironman. Det är ett jobb och det måste göras. Det borde iofs redan varit gjort men av någon anledning (lathet, taskig disciplin, sviktande moral...) har det inte funkat.

Så nu blir det på mitt sätt. Och jag veeeet att det inte är det bästa sättet. Veronica kommer rycka mig i nackskinnet för det här. Men jag står lite i ett vägskäl och åt ena hållet finns en väg som är lätt att genomföra, med ett garanterat resultat även om det kanske inte är det klokaste valet. Jag måste köra på det jag kan och klarar av. Och som ger snabbt resultat.

Jag går på pulvret...

Startvikt antar jag kommer ligga på runt 75kg. Med en pulverkur på 6 veckor kommer jag snabbt tappa 10 kg.

Modifast har ett basupplägg som är skitenkelt att följa och som jag modifierat något. Blir låga 800kcal/dag.

Vecka 1-2: 3 påsar + 2 bars/dag. Ingen mat.

Vecka 3: 2 påsar + 2 bars/dag samt frukost (max 200kcal).

Vecka 4-6: Antingen lunch eller middag byta ut med en påse. Mat + påse 800kcal.

Sen börjar jobbet att sakta trappa upp kaloriintaget men samtidigt ligga så lågt att jag fortfarande kan tappa resterande kilo i vikt.

Kruxet i detta, som ni nog förstår, är att orka med träningen. Men det är därför det är nu eller aldrig. Om 3 månader när SL-kortet går ut startar den tuffa träningsperioden och cykeln ska fram. Förhoppningsvis är min kropp i balans då.

Galet? Kanske. Effektivt? Verkligen. Ett jobb som måste göras helt enkelt.
10 januari drar jag igång. Ni får ju hänga med så klart. 10 april ska vågen visa sub 60kg. Och vi kan börja satsningen mot IM på allvar. Men innan det blir det en skumtomte eller två och fullt relax inför det som komma skall. Och lite välbehövd semester...

Veronica:

Planen var ett tabata pass i verkstaden efter jobbet. Kollegan J som skulle göra mig sällskap tyckte det lät mesigt och trist så han föreslog ett löppass i Hammarbybacken. Okej, jag är inte svårövertalad så det blev att köra på J's
förslag.
Vissa delar av backen var snötäckta men till största delen var det lerigt.
J är ung och stark, snabbt iväg och i början 2, 3 steg före mig. Men vid 3 vändan i backen kommer väggen för J. Jag är stolt över honom för och han nöter på. Vid 7:e vändan slår mjölksyran till och J spyr!!!
Oj, kör vi på för hårt?
Han biter ihop och jobbar vidare, 10 vändor blir det. Grymt imponerad!

Tur att man är gammal och seg, känner mig bra i kroppen, däremot fick jag jobba med andningen en del.
En härlig onsdag går mot sitt slut.



Dubbar funkar även i lera!

Veronica:

Efter jobbet hängde min arbetskamrat J med ner i jobbets källargym.
Där är det varken mysigt eller inspirerande men med rätt sällskap och bra dunk i högtalarna så blir det bra!

Vi körde intervaller varvat på:

Cykel
Rodd
Stakmaskin

Startade med 10 minuter uppvärmning, sedan körde vi på hårt.

Första varvet blev på 3 minuter x 3
Andra varvet 2 minuter x 3
Tredje varvet 1 minut x 3
Fjärde och sista 30 sekunder x 3

Bra start på måndagen!

Ami:

Klockan på ringning trots att det är lördag. Masar mig upp, byter om, kastar i mig lite yoghurt och så ner till Skogås simhall för ett crawlpass. Klockjan åtta skulle simhallen öppna och vi var fler som stod och hängde på låset.

Men va fasen??? Klockan blev fem över, tio över... Det dök upp ett gäng innebandyfolk som suckade och sa att det "var som vanligt" på helgen. ALLTID sena. 

WHAT????   

Om man driver en verksamhet och ALDRIG kan öppna i tid? Allvarligt talat?

Sen dök det upp en trött tjej innifrån lokalen som tydligen varit där hela tiden. "Står ni här? Jag trodde min kollega skulle vara här..". Eh??? Näe. Då hade vi väl inte direkt stått ute och frysit.

Sen när de släppt in alla, simmare och innebandyfolk, kommer nästa smäll. Vi som ska simma blir inte insläppta i simhallen för hon var ju tydligen ensam och kunde inte släppa in oss där utan vi var tvugna att vänta återigen.

HELL NO!!!    Så jag vände på klacken och åkte hem istället. 

Vi kan väl lätt säga att SKogås Simhall inte direkt fått en ny besökare. Nehej du. Jag kommer fortsätta simma i Huddinge simhall där personalen i alla fall verkar förstå att de har ett jobb...

Ami:

Två veckor utan träning. Så jäkla tradigt...

Men nu börjar det ändå ordna till sig. Pysslar om mig själv så mycket jag bara kan. För att speeda på återhämtningen.

Mycket mys. Det är bra för både kropp och själ.

Och igår blev det jobb-avslutning på restaurang Fisk och skaldjursbuffé. Även om jag inte äter fisk och inte är superförtjust i skaldjur så var det imponerande och förvånansvärt gott.

Foto: Anita H

Laddar nu för ett crawlpass i morgonbitti. Om allt känns som idag, eller bättre blir det simning. Ska bli så himla skönt att komma igång igen...

Ami:

Bajs! Ja så känns det. Varit sjuk en vecka nu. Ingen träning på 1.5 vecka. Känns ju verkligen som att Ironman är inom räckhåll... NOT.

Tröstar mig med att leka med min fina klocka. Många coola funktioner. Nu har jag synkat ihop den med min i-phone. Sweet!

Men hur coolt det än så är den infon klockan redovisar bedrövlig. Suck...

Hoppas, hoppas, hoppas jag är frisk nog att köra ett simpass på fredag...

Ami:

10 december är MIN dag. Min EGEN-DAG. Nobeldagen och jag älskar det.

Då stänger jag in mig i vardagsrummet som är städat, pyntat och fint. Tänder ljus, dukar fram en massa goda ostar, charkisar och annat smarr. Och dricker en flaska lite exklusivare champagne. Och ensam. Detta är mycket viktigt. Maken har närvaro-förbud (visserligen till hans stora lycka då han är helt ointresserad...).

Så här har det sett ut genom åren:

Detta är min ego-dag. Min julafton, nyårsafton och födelsedag. Jag är lika intresserad av alla nobelpristagares tal och kunskap om deras prestationer, som gästernas kläder och maten de äter. En fantastisk tv-produktion.

Ni som känner mig vet att jag börjar längta efter denna dag, efter den 10:e december från den 11:e december varje år.

...och så blir jag sjuk.