Veronica:

Wow, har haft en toppen dag!
Klockan ringde 6.30 jag var trött men bet ihop. Upp och hoppa och så på med lite kläder för att åka ned till simhallen.
Först 30 min crawl och så 45 min vattengympa på det.
Efter frukost var jag sjukt trött så jag tog en timmes förmiddagslur.... såååå skönt.

Lunchade med en fd arbetskollega, vi slog även till på årets första semla (en halv var fick räcka).

På em åkte jag och sonen A till Hammarbybacken för att kolla in världscupen i parallelslalom. Fantastiskt fint ordnat och mycket folk på plats, typ 9000 personer.
Det blev en bra promenad uppför backen i sorbetsnön, all träning är bra sägs det ju ;)
Grattis till Mattias Hargins 3:e plats ?

Väl hemma vid 20 tiden åt vi lite middag för att sedan byta om och iväg till gymmet.
Vid 22 blev jag utkastad, vilken tur att dom stänger, hehe

Hur skall jag hinna med att jobba?

Ami:

Japp, då var de tre helvetes-veckorna avklarade och jag trappar ner (eller upp kanske..?) med att bara byta ut ett mål mot en shake. Det är nu det gäller dock att idka försiktighet så att man inte frestas att sväva ut. Strikt, strikt, strikt är det som gäller. Fortfarande 800-ish kalorier/dag i tre veckor till.

Så, veckans vägning. Trista grejer...

Startvikt: 73.6kg (eller egentligen 75kg innan Thailand)
Förra veckan: 69.1kg
Denna vecka: 68.8kg
Minus 0.3kg denna vecka. Totalt minus 4.8kg

Bara tre hekto denna vecka alltså. En platå antagligen. Hamnar på sådana ibland, sen brukar det följas av ett viktras (I hope...). Har säkert också en hel del vätska i kroppen efter Winter Run. Jag har en förmåga att samla på mig en jäkla massa vikt när jag gör kraftansträngningar. T.ex så gick jag upp 4kg under Vasaloppet trots att jag enligt uppgift bränt 8000kalorier.

Ja ja, allt nedåt är välkommet.

Så ta tag i denna dag också. Var hemma från jobbet halv åtta igår efter ett sent möte. Har inte möte förrän klockan nio idag och då simhallen öppnar kl 06:30 passade jag på att planera in ett simpass.

Rise and shine   . Skulle ljuga om jag kände mig pigg när klockan ringde. Men väskan var redan packad och planeringen lagd så det var bara att masa sig upp.

Det är något galet över att gå mot in idrottshall, tidig morgon i skumrasket. Vem gör det liksom...? Eh??? INTE BARA JAG! Det var fullt med folk i bassängen när jag 10 minuter efter öppningstid klev ner i vattnet. och i crawlbanan 8 pers! Allvarligt talat!

Men det löpte ändå på ganska fint. Galnar människor (typ...) som simmar den här tiden är väldigt profesionellt, iaf på crawlbanan, och det blir en ganska tydlig struktur hur vi ska simma. Välorganiserat liksom. Körde 1000m crawl vilket går faktiskt förhållandevis lätt nu. Sen avslutade jag med 700m bröstsim. Helt okej morgonpass.

Kom även till insikt denna morgon...   

HOLY SHIT!!! Bara 200 dagar kvar!!!   . Kan det verkligen stämma???? var tvungen att räkna efter. Jo, jäklar! Det stämmer. Var tog all tid vägen??? Hoppsan hejsan, vad tiden går fort när man har roligt...   

Ami:

Om jag ska sammanfatta Winter Run Stockholm 2017 på Skansen kan jag använda ett ord: COOLT. Alltså på riktigt coolt. Springa i mörker längs med dunkelt upplysta vägar med facklor och eldkorgar. Springa igenom tät rök och rosa bengaliska eldar. Ja, coolt helt enkelt.

Innan start

Var förväntansfull men väldigt avspänd när jag satte mig på pendeln in till stan. Ensam men det gjorde faktiskt ingenting. Detta var min grej, min idé och det handlade egentligen mest om att få till ett längre löppass mitt i min djupa djupa löpsvacka. Hade beräknat att jag skulle komma fram ungefär en halvtimme innan start, vilket för mig är ganska kort tid innan, jag brukar alltid vara alltför tidig och stå och hänga innan start i onödan. Tänkte undvika detta nu. Så blev det ändå inte så klart. När jag anländer vid Skansen är jag en timme innan start och det är ganska begränsat med folk. Va??? Är det inte fler än så...?

Ingen kö på toaletten (tackarrrr) och så rulltrappan uppför till startplatsen vid Solliden. Om en dryg timme ska vi springa uppför. Holy shit!!! Två gånger!!! Det är jäkligt brant... Ja ja, det är ett senare problem.

Det är kallt, jättekallt. Men barmark så jag bestämde mig efter noga övervägande att inte ha mina nya fina Icebug på fötterna utan mina "vanliga" löparskor men med mina skidstrumpor i marinoull för att hålla fossingarna varma. Löparskorna är ju inte direkt mina varmaste skor skohyllan. Blev iaf ett bra val. 

Det är nåt speciellt att komma fram till ett startområde. Musik som spelar högt och peppande, speakers i högtalarna och en massa förväntansfulla människor, tillsammans med funktionärer, tält med en massa idrottsrelaterade prylar (som vi alla älskar att botanisera i). Stmningen går nästan att ta på...

Det var fortfarande ljust när jag anlände till Skansen men ganska snabb mörknade det och när jag lämnade in min väska och satt på mig min "ljus-utrustning" var det becksvart uppe på berget, med en magisk utsikt över ett upplyst Stockholm. Ja, coolt helt enkelt.

Sen följde lite uppvärmning och en ljusshow innan det började närma sig start. I detta läge vill man bara ge sig av. Jag blir alltid också liksom gråtmild. Känner mig så lyckligt lottad som har en kropp som tllåter det här (eller typ...), tänker på min bortgångna mamma som inte längre kan (även om hon aldrig gjort något dylikt...). Svårt att hålla bort tårarna. Är väl allt med adrenalin, förväntningar etc... 

Starten och första varvet (5 km)

Arrangörerna hade ordnat två fållor, en för de som siktade på en tid under 50 min och en för oss övriga. Det skulle varit fem minuters mellanrum mellan starterna men det blev nog bara ett par minuter. Var faktiskt lite irritation bak i startledet i vår fålla för när den första gruppen gav sig av sänktes repet direkt för vår startgrupp och folk blev ju lite tveksamma och fundersamma kring om starten även gått för vår startgrupp. Det ledde till en del arga uttrop som "nu får ni inte gå!!!" Var ju bara att folk inte fattade att vi också kunde ge oss av. Den egna tidtagningen startade ju ändå inte innan vi passerat över startlinjen lite längre fram. Onödigt. Men det är klart, alla är så himla laddade.

Så iväg. Äntligen! Rundar ett hörn och där börjar det magiska. Utmed hela terrassen står det funktionärer på var sida med två rosa bengaliska eldar i händerna. Då vill jag gråta en skvätt igen för det var så himla storslaget. Tog faktiskt ett litet skutt åt sidan för att offra en sekund eller två på ett foto. Höll både på att bli totalt översprungen och fick dessutom en smocka av en armbåge men det var det värt, och jag fick ju skylla mig själv när jag gör en sån oberäknelig manöver.

Efter denna start gick det nedför berget, kraftigt (oj oj oj, vi ska uppför också...). Sen runt en sväng, lite mer nedåt och så var första kilometerna avklarad och vi begav oss ut på en slinga på Djurgården. Coolt alltså, som en lång orm som slingrade sig fram med blinkande ljus i världens alla färger. En tjej sprang förbi mig med hela kroppen täckt av blnikande stora glödlampor. En löpare i en kodräkt med kompis (giraff kanske???) som även de var helt utrustade med ljusslingor. Mina stackars ljus hade ingen chans i tävlingen om mest ljus. Folk går verkligen all in. Och även om inte alla gjort det så hade de flesta något blink eller ljus på sig. Kul.

Jag missade alla kilometerskyltar i mörkret och trampade på bara i ganska maklig takt. Har ingen energi för några högre hastigheter utan hade hela tiden i tanken att det handlar om sträcka inte fart. När vi kom ner mot vattnet efter kanske två kilometer står en kille och kör eldshow till cool musik. Alltså häftigt! Sen bar det uppför ganska rejält. Redan nu??? Trodde vi bara skulle springa uppför en gång längs denna slinga. Nehej du. Uppför uppför uppför. Innan det tillslut vände runt och ner förbi Rosendal och ut på Rosendalsvägen utmed vattnet. Det rullade på bra här. Och det är här vi lite (mycket...) långsammare löpare blir varvade av topplöparna. Vilken fart de har. Imponerande! Så utmed vattnet och upp mot Djurgårdsbron där vi vände upp mot Skansen igen, förbi Nordiska museet. Här möter vi lite mer publik (eller kanske snarare förbipasserande som hejade på oss galningar). Sen ner mot den mindre porten till Skansen och "BACKEN". Segt segt seeeegt. Men jag sprang iaf. Eller sprang och sprang. Kanske inte kan kalla det jag gjorde för springa men jag gick iaf inte.

Sen mitt i backen hörs ett jäkla liv. SKYLTMANNEN! En i det närmaste mytomspunnen figur i löpsammanhang. En man med imponerande skägg har tagit det till sin livsuppgift (?) att med finurliga och peppande budskap på en stor skylt stå vid slitsamma sektioner i banan på olika löptävlingar. Har sett honom på bild och hört om honom men aldrig sett honom live. Och den energi han förmedlade var verkligen så gnistrande som jag hört talas om. Det gav mig den sista kraften uppför backen. 

Väl uppe på Skansen igen känns det toppen. Runt Skansen-området en vända och så runt förbi handelsplatsen ner mot Solliden igen. Här delar sig banan, en väg för de som redan avverkat sina två varv och en väg för oss andra som ska ge sig ut på andra varvet. Skulle tippa på att en 5-6 löpare hann varva mig.

Sista varvet och målgång (10km)

Att ge sig ut på det andra varvet är så himla skönt. Värst tycker jag det är när det är tre varv för mellanvarvet är så himla segt. Nu är det sista varvet. Och den första kilometern var ju bara nedför. Förbi eldshowen där killen kämpade på med sina eldklot i kylan. Backen uppför gick segt denna gång. Men många gick och de kunde jag passera. Vidare runt och jag börjar mer och mer känna att energin inte finns, så klart med begränsade 800kcal/dag. Energin jag får i mig räcker ju inte ens till att upprätthålla de basala kroppsfunktionerna. Men sakta sakta kämpa på, ett steg i taget, en eldkorg i taget. Så var vi ute förbi Nordiska museet igen och påväg mot den helvetiska backen upp mot Solliden. Skyltmannen stod kvar. Tjoade och hejade. Ganska rejält hesare denna gång. Gjort ett gediget jobb. Det är nu jag fotar, för jag måste gå några meter. Jag hojtar att "äntligen får jag se dig live". Han svarar med ett flin och en high-five. Det gör att jag börjar springa och tar mig uppför toppen och runt på Skansen för sista gången. 

In mot mål. Samma fantastiska känsla varje gång. Det är det HÄR vänner, som är det som gör att vi gör. Den HÄR känslan när man är helt slut och ser målet. Man ser ljuset i tunneln. Och där underbara känslan att det är över. Jag får vila... Det känsla är helt obeskrivelig och kommer oavsett om du sprungit ett lopp på 5km eller cyklat Vätternrundan i 15 timmar.

I mål! Jag klarade det! I extremt dålig form, med alltför låga energidepåer men med de förutsättningarna att det skulle bli ett bra löppass. Och det var kul. Superkul!

Lite slutliga reflektioner

Som sagt så många gånger i denna race report, såååå coolt att springa detta lopp. Kan tänka mig att det är ännu mer magiskt om det dessutom är snö. Kommer absolut springa igen,

Ska jag vara lite kritisk så har jag två invändningar. Efter 5 km och varvning var det vätskekontroll. Då skulle det vara vatten och blåbärssoppa. Det fanns ingen blåbärssopa, iaf inte vad jag kunde se och OM det fanns och den inte var synlig så är det mindre bra det också. Det som fanns var ISKALLT vatten. Verkligen iskallt. Livsfarligt. Så det blev en minimal liten sipp. Här borde det funnits lite varm sportdryck, eller då som jag trodde skulle finnas blåbärssoppa. Det andra jag är kritisk mot är logistiken vid väskuthämtningen. Jättelånga köer vilket gjorde att man blev helt genomkyld stående där i kylan. Så klart när jag väl hämtat ut min väska och tagit 1.5 minut på mig att sätta på mig jackan så var det ingen i kö längre. Det kommer en rejäl bulk med folk efter 1 timme och kanske 10-15 minuter. Då måste man få sina kläder. 

Väl hemma var jag så kall, blev hämtad av maken vid pendeln (tack älskling för det) och så direkt ner i ett varmt bad. Badade säkert i en timme för att bli varm igen. Sen på med mjukiskläder och under filten i soffan. ZZZZZZzzzzz znark. Sov en timme på soffan,e masade jag mig in i sovrummet och ner i sängen. ZZZZZZZZzzzzz. Helt slut men lycklig. Tack Winter Run och mina medlöpare för en härlig upplevelse!

Ami:

Ikväll ska jag springa Winter Run. Ett 10km lopp med start och mål på Skansen två varv runt en 5km-slinga. Ska tydligen vara i mörker men banan är upplyst av facklor, eldkorgar och annat. Lät så himla coolt så jag bara kände att jag ville prova det. Och med tanke på hur jäkla dåligt min löpträning går så är varje kilometer välkommen in på kontot.

Jag inledde dagens laddning med tre timmars handbollsfestival med Lillan. En fiffigt arrangemang för småtjejerna där fyra klubbar går ihop och kör lite smålagsmatcher och lite teknikträning under tre timmar. Med lite matsäcksätande mitt i. Lillan körde pastasallad med kyckling. För att inte vara helt jäkla dumdristig inser jag ju att även jag behöver fylla på en aning med energi så jag körde shake istället för frukost och åt lunch i handbollshallen. Pastasallad även jag. Åh, allt man får äta är sååååå gott...

Så nu ska jag snart förbi Veronica och låna lite ljus-atteraljer. Den som lyser upp mest på Winter Run vinner ett pris, jag ska med Veronicas hjälp och utrustning göra ett tappert försök att ta hem priset. Sen behöver man pannlampa också, för även om facklorna ger lite ljus så är risken ganska stor att det är rätt dunkelt längs löpslingan.

Skönt att få på en nummerlapp på bröstet igen. Träning i all ära men det är på tävling man ger det där lilla extra. Även om dagens lopp endast är träning.

Veronica:

Fick känning i höger knä efter spinningpasset i tisdags, jag har inte speciellt ont mest en obehaglig känsla lite som att det är glapp i knäskålen. Det är lite svullet och det ger en liten seghet i böjningar av knät. Det som stör mig är att det inte går över, ja kanske vila i ett par dagar hjälper men såååå tråkigt.

Idag blev det ett härligt intervallpass och tabata tema på spinningpasset. INGA backar, nästan så att jag saknade dom!

På eftermiddagen blev det 2000m crawl tillsammans med min "galna" kompis Ami. Vet inte om vi är så bra för varandra, undrar hur det här kommer sluta? Hon smider redan planer för nya utmaningar 2018, omg!!!!!

Veronica:

Oj då, det blev visst bara 250 m crawl sedan började vattengympa och ja varför inte?
Jag skulle simma men som vanligt undviker jag det som jag tycker är svårt.... så det blev vattengympa.
Det var kul som tusan, jag och pensionärerna guppade runt på djupt vatten och kämpade med att hålla kroppen på rätt köl då vi hade något slags flyttyg runt midjan, ja ni kan tänka er flytande korkar, haha....

Samma simhall som vanligt men en helt annan stämning framför allt i bastun.
Mestadels svenska kvinnor men även några finnskor, alla var nakna i både duschen och i bastun. Man pratar gärna men inte så högt.

Imorgon blir det annorlunda, då är det kvinnosim, mestadels muslimska kvinnor och barn besöker simhallen då.
Det är hjärtligt och högljutt, inte så många som kan simma, dom är där för att umgås.
De duschar, badar och bastar med kläderna på.

Jag gillar kontrasten!!!
Sedan vad som är rätt eller fel vet jag inte, dock finns det tydliga skyltar med ordningsregler.

För er som tänker att varför crawlade du inte efter vattengympa? Nä suru det gick inte för det kom en skolklass med ettagluttare som ska lära sig simma.

Nu dags för frukost nr. 2

Veronica:

Varför är endel människor så jäkla äckliga?
Just hemkommen från simhallen och med 1500 meter crawl på kontot mår jag illa, inte för att jag tränat hårt eller ätit fel utan för att det var en så äckligt kvinna i simhallen.

Ja? det är helt okej att klippa naglar och fila fötter men kanske inte i det offentliga omklädningsrummet. Hon hade såklart en handduk under fötterna och när hon tog fram stora rivjärnet och hyvlade av en stor hög gammal hud ryggade jag tillbaka.
Så kom det!!!! Hon tog sin handduk och skakade av det rakt upp och ned där hon satt mitt i omklädningsrummet!
Fy fan vad vidrigt, ska vi nyduschade kliva runt i folks gamla tånaglar och skit.
Självklart höll jag inte tyst, ifrågasatt vad hon gjorde.
Till svar fick jag:
-Oj, gjorde jag?

Jag brukar inte vara lättretad men det tog udden av min träning.

Här kommer en bild på vackra fötter, jag måste komma över det här! Simning imorgon bitti kl 6.15

Veronica:

Ja jag är trött, det svider i ögonen trots att jag idag sov mellan 15-18 ....3 timmars powernapp!!!
Okej, jag har varit uppe tidigt på morgonen, igår måndag var jag i simhallen strax efter 6 och avverkade 2000 meter crawl.
Sprang 12km på eftermiddagen somnade före 22 igår kväll.
I morse spinningpass kl 7 och en promenad nu ikväll på 5km.
Ätit bra, men är frusen.

Och nu ska jag sova kudden och imorgon blir det SOVMORGON.