Veronica:

Det här året som började så bra, tränat klokt och varierat, allt från Hammarbybacken till crawl, gymmat och så 3 supernicea dagar i längdspåret.
Vaknade tidigt imorse, solen var på väg upp och med ett leende på läpparna for jag till Ångesta golfbana. Det skiljer sig endel med att vara på plats runt 9 och 12, fortfarande väldigt mycket folk men ju tidigare man är på plats just mer träningsfokuserat och troligtvis vasaloppsåkare i spåren.
Jag gillar faktiskt både och, olika charmiga.

Kännde direkt att något inte stämde, inget klipp i åkningen och en olustigt känsla kom över mig. Tog det lugnt, då det känns både i ljumskarna och hålfötterna från igår/förrgår.
Samma visa varje år :)

Efter 5km tänkte jag mig en avstickare upp i skogen, det är kuperat och vackert att åka där och så ville jag kolla spårningen i för veckan då 6km spåret är belyst. Men icke, efter 500m kände jag att det är omöjligt, kroppen vill inte, jag har ju 4km kvar till bilen så jag vände om.

Jag överlevde och väl hemma igen hade den övriga familjen knappt vaknat så en brunch tillsammans innan det var dax att kolla in sista etappen på tour de ski och våran makalösa skid drottning super Stina.Vilket lopp hon gör!!! Grattis Stina!

Har nu sovit hela eftermiddagen, känner mig varm, tar tempen för en lite check... 38.5 FAN OCKSÅ.

Man kanske ska rulla sig lite i snön?
Det var ju ganska kallt imorse när jag satte mig i bilen.

Så nu blir det till att sova lite till och hoppas det bara är något tillfälligt.
Over and Out....

Ami:

Glöm de där härliga massagerna på stranden under palmerna. Det är INTE riktig Thai-massage. Nej, the real deal körde jag idag. Till en salong (inte under öppen himmel på stranden). På med en sorts grön pyjamas och skutt upp på massagebänken inlindad i saronger.

Sen klev det upp en liten människa som under en timmes tid har dragit i mig, tryckt in sina fötter, armbågar och handlovar i varenda tänkbar och otänkbar muskel. Hittade och tryckte på en si så där tusen triggerpunkter som gjorde att jag ville skrika av smärta. Gjorde det dock bara en gång när hon körde in tummen i muskelfästet under knäet. Har tydligen ont i stort sätt i alla muskler.

Sen var det lite roligt att hon också hela tiden muttrade lite och småskrattade när hon stretchade mina stackars lemmar. Jag är ju den stelaste människa som finns, kan inte ens nå knäna med raka ben. Hon tyckte nog också det...

Men nu på kvällskvisten är man som en ny människa, och så har det slutat regna...

Återigen en regnig dag. Men herre vi ska inte klaga. 2 regniga dagar på 2.5 vecka. Hade kunnat vara så mycket värre. Och med detta superfina hotell där vi har en gigantisk 3-rums svit, och det finns gym, wi-fi och en "egen" pool så går det knappast någon nöd på oss.

Ok, regnig dag. What to do??? Ja, varför inte chocka kroppen med årets första triathlon-pass..? Ett brickpass med simning, cykling och löpning.

Så på med swim wear och ner i poolen. Ensam idag igen? Ingen annan verkar förstå fördelen med att simma i ösregn...

20 minuter crawl. Börjar få till även bensparken. Nu kommer snart fokus ligga på att få upp farten. Blir till att planera in lite intervallpass.

T1 tog tid, he he. Över 7 minuter i bytestid mellan sim och cykel. Meckigt att få av baddräkt och på med träningskläder. Halleluja för min trisuit!!!

Så upp på motionscykeln och 20 minuters tramp i maka tempo.

T2 gick på 30 sekunder. Så klart med samma dojjor och bara ett skutt från cykel till löpband. I "verkligheten" skobyte osv.

Så löpning 20 min i riktig snigelfart.

Så är triathlon-året 2017 invigt. Och det kam bara gå snabbare och lättare från detta. Men det är en start iaf...