Veronica:

Ni som känner mig vet ju att jag väljer fruset vatten alla dagar i veckan framför att behöva simma i det ;)

Lördag, ledig och frisk! Dessutom har isen lagt sig på sjön.
Jag, maken och goa vänner gav oss ut på en tur med långfärdsskridskorna. Isen är lite förädisk och inte helt säker och lite för tunn på vissa ställen, men vi slapp att bada. Tur för mig.

Så kom eftermiddagen och varför inte nyttja det frusna vattnet lite till? Jag plockade upp Ami för att åka lite längdskidor i Rudan.

Helt okej spår, men framför allt kul att få åka lite skidor. Skönt att Ami äntligen är hemma från sin semester så jag får lite tränings sällskap.... fast bäst av allt att slippa hennes fb uppdateringar med stränder, sol och bad, hehe.

Ami:

Lyckades få ett par "gratis" egentimmar i och med att Lillan skulle på kalas hos en kompis nu på eftermiddagen. Så klart läge att lägga lite träning på den här tiden. Veronica är ju alltid på så hon gjorde tummen upp och kom farandes med lilla bilen och hämtade upp mig och skidor.

Vi körde i Rudan i Haninge. Konstsnö som komplement till natursnön. Har fått lite stryk av de senaste dagarnas töväder så endast 900 meter var slingan. Men helt okej ändå.

Jag körde 8 varv, Veronica som kör åttor runt mig varvade mig ett par gånger och drog 10 varv, eller säkert fler... Jag är nöjd med mitt pass. Över en timmes skidåkning i ca 5 minusgrader och med solen som sakta sjunker. Nice...

Sen hem, hämta kalas-barn, ta ett varmt bad och så laga mat till barn. Där sprack det. Gjorde varma mackor med skinka och ost till barn. I smörgåsgrillen. Asså!!! Det doftade så jäkla gott. Suck suck suck. Själv fick jag skaka ihop min chokladdrink i shakern. Nej, inte kul längre det här. Inte kul alls...

Men så satte jag på tv´n och där på tv4 sport visade de dokumentserien Boundless. Det handlar om ultralöpare som tar sig an världens tuffaste lopp. Alltså på riktigt... världens tuffaste lopp!!!

Denna gång var det från Sahara Race. Ett fullständigt galet lopp 25 mil löpning genom öknen med start i Egypten. Alltså fatta!!!

Då kände jag hur självömkan sakta lämnade både mitt psyke och min kropp. I stället fylldes jag av motivation och ett jäklar anamma. Se bara vad den mänskliga kroppen är kapabel till.Och även jag. Så jag knöt näven i fickan och var taggad igen. En liten dipp inne på 5:e dagen av dieten. Och det kommer komma många fler, det är jag säker på. Då gäller det att hitta sina nycklar, sina motivationsfaktorer. Gudarna ska veta att de kommer behövas, och det kommer behövas massor av dem...