Ami:

Träningen har ju fungerat bra den här veckan. Simningen rullar på, även cyklingen på jobbgymmets spinninghoj funkar och så har jag ju också åkt lite skidor.

Gott nog. Det som däremot INTE fungerar så jäkla bra är löpningen. Har nog i ärligehetens namn inte funkat sen Ultravasan 45 i augusti få jag sprang 45 km trail på 30 minuter snabbare än beräknat.

Men efter det har jag nog bara hankat mig fram. Visst, jag springer ju milen men skulle nog säga att jag inte sprungit några längre sträckor sen Lidingöloppet-helgen då jag gjorde milen bara för att vara iaf halvbra jämfört med Veronica som körde både 30km och 10km den helgen.

Nej, det funkar dåligt. Bad feeling liksom. Har inget flow alls, ingen motor.

Ok. What to do??? Köpa inspiration så klart. Allt kan köpas bara man är villig att betala priset. Och nu har jag klick-e-li-klickat lite, öppnat plånboken på vid gavel och VOILÀ!

Icebug W's pytho3 L Bugrip

Come to mama!!!

Nu jäklar. Vinterlöpningens prinsessa in the making. Jajemän!

Ami:

När man har ett ganska fritt jobb men med massor med deadline så jobbar man ju ganska ojämnt. Sjukt mycket i vissa perioder och lite mindre i andra. Fördelen är dock att man har en ganska stor frihet i planeringen av jobbet. Denna frihet tillåter ju lite träning mitt på dagen.

Så... idag mitt i en massa pappersarbete behövde jag en paus och la in lite skidåkning som lunchträning.

Blev en timmes åkning i Rudan. Helt ok underlag men jag hade hoppats på lite bättre. Och tyvärr är snöbristen som vanligt ett problem så man får köra hamsterhjul. Ca 900 meters runda. Det blev 8 varv. Tog det mycket lugnt och fint. Pallar inte så mycket och minsta lilla jag tryckte på så rusade pulsen. Så lugn och fin vitamin är det som gäller.

Mycket skön lunch. Sen hem och ta en dietshake. Inte lika njutbart dock...

Kom på också att just idag är det på dagen 2 år sedan jag stod på ett par längdskidor för första gången i vuxen ålder. och hunnit med både Vasaloppet öppet spår och Tjejvasan. Tänk alltså. Första året hatade jag ALLT med skidåkning, nu sitter jag och åker själv för att få en timmes stund i snön. Så kan det gå. Veronica, you have created a monster...

Ami:

En vecka har gått. Skulle ljuga om jag säger att det varit friktionsfritt. Enkelt, ja. Men tufft ändå. Yrselanfall, energibrist och orkeslöshet. Fast taggad och motiverad. Mycket upp och ner. Men jag visste ju att det skulle bli en kamp.

Träning: 7 pass
Styrketräning 1 pass
Löpning 2 pass
Simning 1 pass
Cykel 2 pass
Längdskidåkning 1 pass

Målet är 8 pass/vecka men är ändå nöjd med tanke på jetlag, extrem lågenergikost och starten helt enkelt. Styrketräningen kommer bli svårast att få till, helt klart! För att det är så jääääkla tråååååkigt...

Så kommer vi till vikten och den första vägningen.

MINUS 3.4 kg!!!!

Asså tack tack tack. Payment for suffering. Återigen visas det, att vad du lägger in på kontot kan du få ut. Jag har gjort jobbet denna vecka men även fått betalt för det.

...och det ännu mer sjuka...

Midjemåttet har minskat 10 cm!!!

Så helt klart värt att må skit ett par veckor av livet. Kommer bli såååå mycket lättare sen. Sen alltså, he he. För först ska jag ta mig igenom hela dietprogrammet. Sen ska jag trappa upp kaloriintag jäkligt försiktigt och kontrollerat, det blir en utmaning. Och sen i april börjar själva hårdträningen inför ironman. Eller??? Vem fasen försöker jag lura egentligen? Kommer ju inte bli såååå mycket lättare sen. Kommer ju bara bli tuffare och tuffare som sen 19 augusti kommer kulminera i den absolut tuffaste fysiska prestation jag någonsin utsatts för. Who am I kidding??? Näe, är nog bästa att ta vecka för vecka, dag för dag, och lida i nuet istället. Känns mer hanterbart.

Men minus 3.4 kg ändå. Yey! Heja mig!