Ami:

I morgon börjar våren. Japp! Mars är en vårmånad, så är det bara. Oavsett väder och temperatur. Vår! Och 1 mars.

Nu går jag in i fas 2. Tyvärr har det varit en usel transition mellan fas 1 och nu fas 2. Iaf matmässigt. Träningsmässigt också kanske. Fast jag har fått lite frid och harmoni i själen då jag ju laddat batterierna under ett par dagar i vår stuga i Dalarna. Mitt favorit-ställe i världen.

Dessutom fick jag även med mig min favorit-träningskompis. Vi behövde verkligen komma iväg tillsammans ett par dagar, jag och Veronica, och "slippa" triathlon-idrotterna utan bara njuta av lugnet, friska luften och vintern med våra familjer. En kopp kaffe i skidbacken, solen som tittar fram, frost i träden och några timmars egentid i längdspåret.

Men som sagt, i morgon är det 1 mars och start på fas 2. Fas 2 består av 41 tuffa dagar. Med målet att trilla ner (eller snarare släpa sig ner...) under 60-kg strecket.

Se, den 10 april, är det dags för fas 3 som pågår fram till 1 juli som är sista förberedande triathlon-tävling innan Ironman. Men det är sen. Nu är nu. Eller iaf i morgon. Och då kör vi. 41 dagar. Hur svårt kan det vara...?

Veronica & Ami:

Ja men det blev ju några kilometer på laggen under kvällen också, närmare bestämt 8 stycken. Nypistat i elljus. Magical!

Veronica & Ami

Sent igår eftermiddag lastades bilen full av diverse vintersport-utrustning, mat, barn och två förväntansfulla Ironmaniacs. Här ska det firas sportlov de luxe.

Vaknar upp till en helt fantastisk vinterdag. Ett riktigt smultronställe i Dalarna.

Första dagen på sportlovet inleddes med längskidor.

Vi fick verkligen hålla igen denna magiska vinterdag för att inte överanstränga oss. Har ju inte blivit alltför många mil på skidorna denna vinter. Denna eviga snöbrist...

Totalt ca milen blev det. Men det var ju bara på förmiddagspasset, resten av dagen är ju kvar... och fler dagar efter det...

Veronica:

Det är på sätt och vis skönt att vara hemma igen. Vardag och rutiner gör att jag funkar bättre med min träning. Det är ju inte så att jag bara slappat på semestern, jag har nästan varje dag löptränat på stranden. Inte långt men det har varit bra för benen. Vid varje löppass så valde jag den tyngsta sanden, dvs den lösa och som man sjunker ned i. Det var mycket bra för mina knän som nu nästa är helt återställda. Får hoppas på djupt snö här hemma som jag han springa, hehe.

Vi kom hem vid 19 tiden igår kväll efter en något försenad flygresa. Så lite mat i magen och iväg till gymmet.

Vaknade i morse till ett fantastiskt väder eller vad man nu ska kalla det. Snö!! Jag älskar snö.
Så iväg till Rudan och åka lite längdskidor.
Helt nypistade spår.

Så kom en skolklass som skulle prova på längdskidor, deras lärare berömde mig varje gång jag passerade eleverna. -"titta vad snyggt hon åker, det där kallas diagonalåkning"
-"se nu hur hon tar i med hela bålen när hon stakar"
-"sådär ska ni göra"
Man blir ju alldeles generad.

Vackert som tusan!

Nere vid sjön höll brandkåren till och hade undervisning för en årskurs 9 från Tumba.
De som ville fick prova på att ta sig upp ur en isvak. Tyvärr hade jag inget ombyte med mig så jag fick stå över *ler*

Eftersom jag är ledig har jag tid för träna, vila och äta så blev ikväll lite vattengympa och 1000 meter crawl.

Skönt att vara hemma igen!

Ami:

Efter att ha dött trött-döden och blivit svald av soffan spottade möbeln brutalt ut mig. Främst var det kidsen som började kinka av svält.

Så... det resulterade i att djävulen for i mig.

"Borde" sätta igång med middagen så att kidsen får mat i magarna.
CHECK

"Borde" mata min surdegsgrund.
CHECK

"Borde" plocka och röja i huset så att städerska som kommer i veckan iaf har någon minimal chans att se var golvet finns.
CHECK

"Borde" bära upp all ihopvikt rentvätt som ligger i högar i soffan i vardagsrummet.
CHECK

"Borde" vara ute i finvädret och ta en långrunda i löparskorna på minst milen.
CHECK (fast det blev visserligen bara lite mer än 4km...)

Alla andra "måsten" får vänta till i morgon.

Fick också lite energi av en kommentar jag fick av en bloggläsare efter förra inlägget. Blev en liten pick-me-up. Att inte titta så mycket på vad andra gör, orkar med etc. Att utgå från sig själv. Finns säkert de son tycker att jag har hur mycket energi som helst.

...och som sagt. Det hjälper inte att vältra dig i självömkan. Häv dig upp ur soffan och gör något. Då rullar det liksom på bara...

Ami;

...vara en sån där människa som har hur mycket energi som helst?

Efter nästan fyra timmar ned lill-tjejen i handbollshallen och ytterligare ett par timmar framför datorn med jobb är jag helt slut.

Ligger på soffan och slö-sov-tittar på Fulham-Tottenham på tv.

"Borde" jobba några timmar till. Fan vad trött jag är på att vara tvungen att jobba ikapp, det jag inte hunnit med i veckan, varenda jävla helg...

"Borde" plocka och röja i huset så att städerska som kommer i veckan iaf har någon minimal chans att se var golvet finns.

"Borde" vara ute i finvädret och ta en långrunda i löparskorna på minst milen.

"Borde" bära upp all ihopvikt rentvätt som ligger i högar i soffan i vardagsrummet.

"Borde" hinna med att läsa alla de där böckerna som står i bokhyllan och väntar på mig.

"Borde" ropa ner lill-tjejen så att hon sätter igång med sin läsläxa.

"Borde" sätta igång med middagen så att kidsen får mat i magarna.

"Borde" mata min surdegsgrund.

"Borde". "Borde". "Borde". "Borde".

...men jag orkar ingenting, ingenting alls. För jag är tydligen inte en sån där. En sån där som har hur mycket energi som helst... suck...

Ami:

Startade lördagsmorgonen som vanligt nu för tiden, dvs upp tidigt och ner till simhallen.

Ena Ironman-finisher tjejen från förra veckan var nere och körde denna gången också. Vi delade bana och jag passade på att snacks lite med henne denna gång. Få lite tips och råd liksom. Tydligen var det kylan i vattnet som varit värst. De mäter tempen inne i hamn men ute till havs vid vändningen är det ganska många grader kallare...

Jag körde jag mina 1000 meter crawl ganska lätt men inspirerad som jag blev av mitt simsällskap så crawlade jag 1000 meter till av bara farten. Bra där!!!

Till lunch var det så äntligen dags. Den sista pulverpåsen...

Nu blir det fullt fokus så att jag inte svävar ut alltför mycket och hamnar snett igen. Har vägning på tisdag och då har de första 6 veckorna gått. Sen är det dags att gå in i fas två och nästa 6 veckor...

Ingen har väl missat att våren kommit förbi en vända. Kunde bara inte låta bli att skutta i träningskläderna och ta en runda.

Fasen, det börjar släppa nu så smått. 7 km strax över 6min/km tempo, utan att egentligen behöva ta i så jag höll på att stryka med. Bara liksom skön och behaglig lunk i "vår"-solen. Så himla himla himla skönt att vara på rätt väg nu. Gäller bara att hålla i detta nu. Vilket kan vara lättare sagt än gjort. Men det underlättar ju såklart när vädergudarna ler mot oss...

Veronica:

Jag och Coachen passar på att åka en sväng till Torrevieja.
Här har vi en lägenhet med perfekt läge för sol, bad, god mat och träning.
Vädret är helt okej, vi njuter och mår riktigt bra, runt 18 grader men på tok för kallt i havet för att simma. Har inte ens badat, jag som badar jämt! Då förstår ni att det är kallt. Jag har såklart med mig våtdräkten men suget finns liksom inte riktigt där. Dessutom är vågorna galet höga så jag skulle nog drunkna om jag försökte?..kolla in bilden nedan och bedömning själva :)
Jag har dessutom dragit på mig min 3:e förkylning för i år och vi är bara i mitten av februari !!! Det är inte rättvist och jag hoppas jag fått min beskärda del.

Nu när jag är i pip tagen kan jag passa på att klaga över mitt onda knä också. För 4 veckor sedan svullnade det upp och jag har provat både långvila och iprenkur utan resultat. Så igår bestämde jag mig för att provocera knät och se om det håller. Först uppvärmning med PW och sedan tung löpning i den djupa sanden. Sedan lade jag på 30 knäböj och 60 utfall.
Idag samma rutin, PW, knäböj, utfall och löpning i sanden.
So far so good.