Ami:

Sent ska syndarn vakna. Och när den väl gör det så görs det rejält.

Har varit sjukt produktiv idag. Fått massor fixat hemma, varit med dotter på allmänhetens åkning för lite skridsko-skoj och fika, och till slut avslutades dagen med ytterligare en löptur.

I snöblandat regn och mörker, med en jäkligt irriterande krampkänning i vä lats på ryggen, så lyckades jag ändå hasa mig runt 6km.

Känns som jag har betalat tillbaka för den där lilla skålen med snacks igår. Har lyckats kravla mig upp ur träsket fyllt av självömkan och laddar för en ny vecka.

Ami:

Efter gårdagens fall så är det ju bara att knyta näven i fickan och resa sig upp igen.

Så jag ställde klockan i morse och tog mig ut på en morgon-kylig powerwalk. Nästan 8km i hyfsat tempo.

Man kan ju dock inte undvika att känna en viss uppgivenhet över vädret. Inte vinter men ändå inte nåt annat heller. Och värsta temperaturen av alla, runt nollan och rått liksom. Kyler ända in i benmärgen. Kan ju säga att det var inte speciellt många ute och rörde på sig. Möte någon enstaka stackars hundägare som huttrande hasade sig runt kvarteret med sin jycke.

Och sjön är frusen men ändå inte riktigt säker med risk för att gå igenom för skridskoåkarna. Vinter men ändå inte vinter.

Åh, det känns sååååå långt innan Veronica och jag kan ligga och nöta open water crawl i våtdräkt mellan badstränderna i vår sjö. Suck...

Men jag känner mig iaf som en ny människa. Gårdagen blev ett fall även mentalt men det är ju som de säger - det mesta går att fixa med en god natts sömn.

Nu tar vi nya tag. Jajemänsan!!!