Ami:

Jag påbörjade ju energiladdandet igår och det kändes verkligen. Vaknade upp i morse totalt utvilad. Det är inte ofta man känner den känslan. Tittade på klockan och den var halv åtta. HALV ÅTTA!!! Så lång sovmorgon var det länge sen jag lyckades med den bedriften. Jag är ju en riktig morgon-piggelin. Dessutom klev jag inte upp direkt vilken är ännu ovanligare. Jag låg kvar i sängen i över en timme, bara njöt av lugnet och av att lyssna på andetagen från litet barn bredvid mig. En fin och fridfull stund. Sen vaknade barnet och magin var bruten. Upp och hoppa!

Det regnade hela natten så vi var lite tveksamma till dagens aktiviteter men till slut bestämde vi oss för en dagsutflykt till Orsa Grönklitt. Barnet och morfar till Rovdjursparken och mamman till längdspåren. Hoppades på bättre förhållanden än gårdagens "icke-spår" på Granberget.

Lämna av barn och pensionär vid entrén till Rovdjursparken (som dagen till ära hade 50% på inträdet...). Sen ner till längdspåren, betala spåravgift (inte 50% på det tyvärr...), universalklister på lagg och redo.

Otroligt fina förhållanden trots plusgrader och april månad. Dock har jag gjort en betraktelse denna dag. Skate-åkarna är lite skidåkningens bad boys. Satan vad de förstör spåren! Skejtar hej och hå, skär sönder spåren utan att bry sig ett dugg om de klassiska åkarna. Väldigt tråkigt. Då det också var tävlingar på skidstadion var det många som värmde upp i motionsspåren, framförallt i början.

Men jag var jäkligt glad ändå. Tänk att få åka i så fina spår ändå. Trots att jag lagt på för lite klister så jag hade varken fäste eller glid...

Jag valde Stormorundan. 10km. Efter ett tag blev jag helt ensam. Det var jag, skogen och snön. Magiskt! Fast det var rätt tungkört utan ordentligt fäste. Körde med drickbälte och bestämde mig för att pausa lite med vätskepaus efter halva sträckan.

Sen plötsligt började jag närma mig spårcentralen igen. Har jag redan åkt 10km..? Jo, det verkar så. Tänkte ta en 5km slinga också men då ringde mobilen och familjen var färdiga med rovdjuren. Tydligen sussade de flesta björnarna fortfarande. Så det var bara att nöja sig och glida mot bilen. Sista åkturen för denna säsongen. Avslutar med en riktigt skön känsla. Vilket ger positiv energi då Veronica och jag ju helt oförklarligt anmält oss till Vasaloppet nästa år...

Sen hemåt till stugan i Siljansnäs. Helt underbart vårväder. Runt 12-15 grader varmt, klarblå himmel och en sån där härlig vårsol. Det blev barn/pensionärs-krocket på tomten medan mamman softade på första parkett med en kopp kaffe i handen.

Fortsatt fulladdad med energi efter att krocketen bytts ut mot både lövkrattning och fotbollsspel så kände mamman sig laddad för lite löpning också. Blev 4km långsam jogg runt om i bygden. Med utsikt över Siljan som bara ligger där och väntar på mig iklädd våtdräkt. Snart, snart...

Det är kul nu igen. Min kropp lirar med huvudet (även om min ena höft inte direkt är med i gamet...) och träningen känns inspirerande igen. Glöden är tillbaka. Blir nog ett långpass i löparskorna runt vår del av Siljan i morgon. För att jag kan... och för jag vill...