Ami:

I tisdags avslutades min 40 dagars försäsongs-bootcamp och jag ställde mig på vågen för en slutvikt innan jag for ut till Arlanda för flyresa till Krakow. Målet var ju att vågen skulle visa på under 65kg och att jag skulle ha en massa träningspass i kroppen, dock långintensiva eftersom jag gått på en ganska kraftigt kalorireducerad kost. 

Tyvärr drabbades jag ju av en ordentlig förkylning och halsinfektion den sista veckan som satte lite käppar i hjulet, framförallt gällande träningen. 

Ok. Hur gick det då? Starten gick ju på skärtordagen 29 mars och avslutades tisdag 8 maj. 

Antal träningspass: 33

Löpning: 9 (varav 2 pass över 15 km)

Inomhuscykling: 1

Mountainbike: 15

Längskidåkning: 2

Alpin: 1 (3 timmars pass)

Simning: 1

Powerwalks: 4

Slutsatsen är ändå: OK. var inställd på att egentligen träningen skulle få stå tillbaka lite medan jag lättade upp tyngden av kroppen för att den skulle kunna hantera belastningen. 

Vikten: ja, här låg ju fokus. Och jag har kämpat. Den största utmaningen har varit kvällarna och att jag känt av att jag legat väldigt under i energiintag och inte riktigt orkat. Men fullt medveten om att det inte skulle vara för alltid. Sedan var upptrappningen också lite problematisk då jag gick på lite för hårt och istället ökade i vikt. Men lyckades ändå justera detta.

Well... det får väl ändå anses att målet är uppfyllt, eller..?

Hur som helst. Lyckades på 40 dagar gå ner 7.6 kg. Är inte helt i mål så klart men nu samarbetar min kropp mer med mig och smärtan i knät är inte längre outhärdig. Så klart, jag har ju tagit av mig ryggsäcken med nästan 8 liter mjölk som jag burit med mig varje meter av löpning. 

Och vart styr jag vägen nu? Hm... är en aning klyven faktiskt. vi har ju Cykelvasan och Ultravasan som slutmål. Det är en vecka mellan dessa lopp. Cykelvasan för mig är enklast och det som inte kommer vålla alltför stor belastning. Ultravasan däremot   . 9 mils löpning!

Så det jag står mellan är att:

a) satsa på mountainbike för att lyckas slå Veronica i någonting (eftersom simningen tydligen inte är en gren som vi Ironmaniacs ägnar oss åt i år...). Risken blir då att jag lägger ner för mycket tid på träningen av cyklingen och kanske inte riktigt når den träningsmängd i löpningen jag skulle behöva. Dessutom kanske jag trampar på utav bara helvete under Cykelvasan och tar ut mig helt, vilket riskerar återhämtningen till Ultravasan och ett misslyckande där.

b) skita i den interna Ironmaniacs-tävlingen och en vinst över Veronica i Cykelvasan och satsa all energi på Ultravasan som är det som verkligen är den stora utmaningen. Och då lyckas ta mig i mål i denna helt omänskliga fysiska kraftansträngning.

Hur som helst. Jag kommer cykla Pearl Izumi mtb 51 km nästa helg i Uppsala och kan känna efter hur cyklingen känns. Vart jag ligger då jag ju ändå kört en del dessa 40 dagarna. Veronica därermot ska springa Göteborgsvarvet och sen ett par veckor senare Stockholms marathon, så hon är ju löpnings-fokuserade de luxe.

Ja... I don´t know. Vad jag däremot vet är att det allra viktigaste är att gå i mål, och jag behöver verkligen lyckas nu efter det stora fiaskot med skidåkningen som jag mer och mer och ännu mer grämer mig över nu. Måste verkligen genomföra hela Vasaloppstrippeln något annat år för att komma över denna förnedring.