Ami:

Förutsättningarna var ju inte de bästa. Extremt dåligt tränad. Va??? "Du som tränar jämt??" Nej inte nu i sommar. Har varit på långresa i USA och där jag också blev sjuk (inte så illa att det påverkade resan men tillräckligt för att inte kunna träna). Sen har jag också släppt alla hämningar under sommaren och ätit och druckit allt av livets goda. Egentligen började träningen först den sista veckan med ett par kortare löprundor och ett intervallpass. INGA långpass alls. Och med en kropp som passerat 15kg + i vikt. Combon otränad + tjock = not so good för en halvmara. Men utgångspunkten var att detta får lov att bli ett bra träningspass. Jag vann startplatsen av Kexchoklad (vilket är ironiskt i sig...   ). Jag hade aldrig köpt en plats och således absolut inte sprungit annars. Nej, en mil var väl det jag kände att jag skulle kunna vara kapabel till. Resten får pannbenet ta hand om. Och det skulle visa sig att detta var en ganska dålig taktik...

Vi var ganska lugna i starten. Fint väder och trevlig stämning. Känslan började infinna sig. Som det ju alltid gör när det är game-day. Speakern som hojtar, hög peppande musik, förväntansfulla medtävlanden. Ja, det är verkligen en cool känsla innan lopp. Vi startade i olika startgrupper, Veronica 5min före mig, så high-five och kram så var vi var för en igen. Alltid på lopp. Vi tävlar själva (vilket nog Veronica var glad för idag för hon hade fått bära mig runt om jag hakat på i hennes tempo...).

Loppet

Stockholm Halvmarathon har en helt fantastisk bansträckning runt om i huvudstaden och är förhållandevis lättsprungen. Först en vända på norrmalm och kungsholmen, sen genom gamla stan och avslutar med en vända på södermalm. 

Jag har sprungit fyra gånger förut. Legat som mest på runt 2h20 min och så rekordåret 2015 när jag sprang på under timmen och första milen på 54 min!!! Kan fortfarande inte förstå hur fasen det var möjligt... Det skulle visa sig att detta lopp blev det långsammaste ever...   

Första 5km gick bra. Låg runt 6min/km-tempo och det rullade på liksom. Började tänka att det här ska nog gå okej ändå. Är kanske inte i så himla dålig form... Milen gick på 1h5min och då började det ta emot. En mil var bara det jag hade i kroppen. Eller egenligen inte ens det, 7-8km kanske... 

Vid 15km grät jag. Började få krampkänning både i vänster vad och hela vänster baksida lår. Fick börja gå. Förbannade mig själv att jag är så jäkla korkad som gör så här gång på gång på gång. Vem fan är så jäkla stupid som springer en halvmara otränad???   

Resten av loppet blev en plåga. Det var vidrigt! Men aldrig kom tanken på att ge upp, bara att tugga på. I mål ska jag om det så tar livet av mig... Men det var inte roligt. Inte roligt alls detta år. Minns tillbaka till sub 2-året 2015 när jag spurtade i mål och kände att jag hade kunnat springa ett varv till. När jag denna gång stapplade i mål och rasade ner på trottoarkanten grät jag som ett litet barn. Fulgråt de luxe. Grät över min egen ofullkomlighet. Hulkade fram att "host hack snyft jag är okej snyft hulk   " till de som satt bredvid och undrade hur det var fatt. 

Men det blev en medalj iaf. Och ett (bra?) träningspass. Veronica gjorde det bra som vanligt, strax över 2h men var även hon påverkan av avsaknad av långpass. Vi var nog lite naiva och oförsiktiga med distansen. Så nu lovade vi varandra att inte göra så här mer. Milen ja, men INTE längre än så. Vi är inte 20 år längre även om det är svårt att acceptera. 

...och nu är det bara Lidingöloppet kvar om tre veckor   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ami:     Loppet som jag fasat över. Som jag överhuvudtaget inte var ens i närheten förberedd för. Men som jag sagt till mig själv att jag ska inte blir ledsen och besviken denna gång. Jag ska INTE fulgråta i mål. Utan ta det för vad det är. Ja...

Ami: Mindre än en vecka kvar till Lidingöloppet nu. Och jag inser ju att det kommer bli en kamp. Är inte alls ens i närheten av något uns av en form för att klara 3mil med stoltheten i behåll. Halvmarathon var vidrig, och vad kommer inte då LL...

Ami; Ja Hua!!! Idag ska vi tassa runt 2.1 mil längs Stockholms gator. Är såååååå långt ifrån i form för den sträckan. En mil kanske men verkligen inte två... Men inställningen är bara att det får bli ett bra långpass och i värsta fall får jag väl ...

Ami Bars att ta tjuren vid hornet och sätta igång liksom. Blev över 8km trail-run i riktigt stökig terräng. Himla kul men sjukt jobbigt både för kropp och knopp. Ja, nu är det ju bara att köra på. Bra start. ...

Ami:     Det är länge sen det skrevs någonting här på bloggen. Vi har väl egentligen inte haft de stora målen. Men nu är det dags att börja jobba med motivationen från alla möjliga håll.   1 september! Idag drar satsningen mot Vasaloppstri...