Ami:

Mindre än en vecka kvar till Lidingöloppet nu. Och jag inser ju att det kommer bli en kamp. Är inte alls ens i närheten av något uns av en form för att klara 3mil med stoltheten i behåll. Halvmarathon var vidrig, och vad kommer inte då LL bli. Ytterligare en mil och i sjukt kuperad terräng...

?Roade? mig med att gå igenom min tränings-logg för 2015 när jag sprang LL förra gången, och då på 3h 24min. Jävlar vad jag tränade då. Och vilka tider!!! Och ändå nojade jag massor om att ?inte-klara-loppet?. Vilket skämt liksom med dagens verklighet framför mig... Då gick det ju hur bra som helst och medaljen var ingen större match.

Men nu då? Med typ 12kg mer på kroppen som ska transporteras runt på ön, och minimalt med mil i benen. Hur i h...e ska jag ta mig an detta? Visst, jag har gjort några bra pass de senaste veckorna. Tassade milen utan att dö här uppe i Dalarna igår. Men LL är lång, riktigt jäkla långt...

Visst kommer jag att ta mig i mål. Men för första gången börjar jag tro att priset jag kommer få betala kommer bli alltför högt för att vara okej denna gång. alltför högt...