Ami:

Inget är ju speciellt skoj just nu. Träningen rullar visserligen på som den ska (hittills denna vecka 6 träningspass på 5 dagar) men det är liksom bara ett jobb som görs. Ingen glöd eller inspiration. Jäkligt energilös...

Därför passar det ju så jäklans bra med en tripp till mitt energi-laddar-ställe Siljansnäs. Bara jag kör över Dalälven känner jag hur batterierna börjar laddas.

Ok. Passa på att åka lite längdskidor här uppe. Blir väl antagligen sista möjligheten. Kollade in min spår-app som sa att det spårats i morse på Granberget. Topp! Satsar på en tur där under fredagskvällen när jag kommit upp.

Väl uppe på plats i Siljansnäs kändes det där med skidåkning rätt långt borta. Var är snön???

Ja ja. In i bilen och upp på berget. Inte precis trängsel på parkeringsplatsen. En annan bil förutom min, och den försvann ganska fort.

Förklaringen till folktomheten lät inte dröja. Spåren (eller förresten spår..?) lös med din frånvaro. Eller jo, spår fanns det men ingen snö liksom.

Men ändå var det lite fint. Ensam i skogen och tystnaden. Frid i själen och med batteriet on charge.

Det blev dock bara 30 minuters skidåkning innan jag gav upp. Gled omkring i spåret som en snorlobba utan fäste alls, sen inger glid heller för den delen. Fick bara hasa mig runt på armarna.

Men som sagt, mysigt ändå. Och det blir ju inte sämre av att komma hem till stugan, tända en brasa och ta en kopp choklad.