Ami:

Planen var att helgen skulle inledas med en långgrunda på racern. Vaknar strax efter sju och har INGEN LUST...! Försöker komma på nån anledning till att inte cykla. Latmasken var inget giltigt alternativ och jag kunde liksom inte hitta nåt annat skäl. Fasen då... bara att dra på mig blöj-brallan och tajta skorna och ge sig ut i blåsten. Och i det hela eländet var jag ju ensam-cyklare idag. No fun...

Jaha, tramp tramp tramp. 6 mil stod på schemat. Bara att avverka meter för meter. Och de första två milen var faktiskt inte så jäkliga ändå. Medvind och lugnt i trafiken denna tidiga timme.

Sen började fighten. De sista fyra milen fick jag kämpa i kraftig motvind. Det är så jäkla mentalt knäckande. Och motvind oavsett håll jag cyklade. Hur är det ens möjligt??? Återigen påminns jag om hur jäkla tråkigt och okul det är att cykla. Varför utsätter man sig för det här?

Men så kommer man fram till uppfarten till huset. Man får kliva av cykeln, stänga av träningsklockan och pusta ut. Ja, då känns det ju liksom inte så jäkligt längre...

Så blev det alltså en insättning av 6 givande mil direkt in på träningskontot. Och tog mig till slut genom det planerade passet. Bara göra det liksom...