Ami:

Siljan Runt - för första gången. Ifjol var jag supporter och hejade fram Veronica. I år blev det premiär för mig och dessutom ensam.

Man kan välja mellan tre olika distanser: 7mil runt Orsasjön, 12mil runt Siljan och 16mil runt både Orsasjön och Siljan. Gick all-in och körde långa så klart. Målet var satt till mellan 6-6,5 timme och jag hade bestämt mig att cykla "klung-fritt" för att få till ett bra triathlon-pass. Start och mål var på Sollerön.

Tävlingsdagen

Klockan var satt på 05:30 och halvtimmen senare satt vi dressade och klara i bilen på väg mot startområdet på Sollerön. Redan efter några minuters bilväg började smattra mot vindrutan. Va fasen??? Regnet skulle ju inte komma förrän sen eftermiddag. Nja... snarare hela jäkla dagen skulle det visa sig. 160km-loppet hade ett startintervall mellan 07:00 och 08:15. Jag ville komma iväg så tidigt som möjligt så jag knatade iväg in mot startfållan strax innan sju. Kallt, regnigt och jävligt. Väldigt o-kul... Men jag försökte tänka positivt och ville mest bara påbörja det hela.

Så var jag igång. Fick starttid 07:20 efter att köat mig fram i startområdet.

Första 3 milen gick snabbt. Trampade på med en rullhastighet på närmare 30km/h. Men det var hemskt. Jag frös något så fruktansvärt. Fötterna och händerna smärtade outhärdligt av kyla och regnet piskade mot ansiktet i fartvinden. Fy fasen. Kan jag inte få punka eller nåt, så jag har ett giltigt skäl att få bryta...

I depån var jag tvungen att kissa. Och som tjej med cykelbyxor med hängslen är detta ett helt företag. Av med vindjacka och cykeltröja, dyngsura. Så kiss kiss och sen på med dessa dyngsura kläderna i kylan. Dessutom hade jag lyckats riva loss nummerlappen och försöka fibbla med säkerhetsnålarna med stelfrusna fingrar. Njae... inte livets ljusaste sida precis...

Nästa depå låg efter 6mil. Jag trampade på men frös och frös och frös. Efter ungefär 5mil kom mina kompisar susandes förbi, de hade startat 20min efter mig och satsade på helt andra tider än jag. Depån låg efter Nusnäs och vägen dit från Mora är ju egentligen så magiskt vackert. Kunde inte låta bli att hela tiden älta inne i huvudet hur jäkla härligt det hade kunnat varit om det varit soligt och varmt. Tråkigt...

Sen tog vi oss igenom Rättvik och upp mot Tällberg och den ökända "backen". Kände mig otroligt stark trots de eländiga förhållandena. Backen vållade mig inga större problem utan kom upp utan alltför stor ansträngning. Sen fick jag liksom en energi-boost och cykeln nästan flög fram. Jag valde att strunta i depån vid Leksands sommarland och trampade på istället mot fokus hembakat i Fornby.

I Leksand stod min bror och hans sambo och hejade. De hade tänkt möta upp mig i Tällberg men följt mig via RaceOne och då jag tydligen cyklat för snabbt i förhållande till plan så var de rädda att missa mig och valde istället att ta sig till Leksand. Så otroligt peppande när ens nära och kära hejar på.

I Fornby stannade jag till för lite energiintag sista gången. Hembakat var utlovat och sannerligen det infriades. Mumsade kakor och drack energidryck. Så iväg ned kaksmulor runt mun och massa kalorier i magen. Vid Siljansnäs stod morfar och dotter och huttrade i kylan. Heja heja heja! Det gav tillräcklig energi för att ta mig an den djävulska backen ut från Siljansnäs. Hua! Och regnet ökade på så klart. Suck...

Sista depån struntade jag i utan trampade på i hyfsad takt in mot Sollerön och målet.

I mål!!! Kall, trött och less men med en tid som jag är mer än nöjd med utifrån rådande omständigheter:
6h 31min 25sek.

Sen hade jag också sån tur att jag lyckades på en rosa dalahäst som pris. En hett eftertraktad färg. Bra avslut på en jävlig dag.

Sen tillbaka till stugan. Frysa frysa frysa. Av med blöta kläder, på med mysoverall, tända en brasa och ner under filten. Hoppas jag kommer kunna tina upp igen...

Sammanfattningsvis: det sög diskoballe, de luxe. Men jag fick en rosa dalahäst...