Ami:

Under hela sommaren arrangerar Vattenfall Triathlon "mini-triathlon" varje tisdagkväll vid Sjöhistoriska museet. Första var på nationaldagen och såklart var Veronica och jag på plats. Solen strålade och förhållandena var faktiskt helt otroligt fina.

Upplägget är att man inleder med en kortare simsträcka, kanske runt 400 meter. Denna gång var det dessutom förkortat eftersom det var ganska kallt i vattnet, runt 15 grader. Sen cyklar man 7 km och avslutar med 2-3 km löpning.

Själva eventet inleds med en kort genomgång av arrangörerna. Sen är det lite "kurs" i ca 15 minuter i olika stationer där man själv kan välja vad man är intresserad av. Denna gång var det antingen byten, löpteknik eller simning. Både Veronica och jag valde simningen. Vi fick en hel del bra tips kring hur man ska tänka vid var i vattnet och klungan man ska positionera sig beroende på olika omständigheter. Ett annat bra tips var att när det är mycket stök och bök i klungan och man nästan känner panik så ska man börja räkna simtag, till femtio kanske. Då går man liksom in i sin egen bubbla oh klarar ofta på att släppa fokus på omgivningen och i stället bara fokuser på sig själv.

Ok. Hur gick det då? Ja... så där kan man väl sammanfatta det hela. 

Simningen

Både jag och Veronica valde att gå ner i vattnet istället för att dyka i från bryggan. Det var kallt och otäckt men vi valde att hålla lite vänster ytterkant, precis som vi fått tips om. Så gick startskottet och vi gav oss iväg. Direkt fick jag en skyhög puls, herre jävlar...   . Hets, stress och en extremt hektisk simning. Kunde inte slappna av för fem öre. Försökte iaf crawla på och lyckades faktiskt crawla nästan fram till bojen där vi skulle vända. Där blev det en vansinning trängsel så klart när alla som varit utspridda skulle in på samma meter för att runda bojen. Då tappade jag allt. Panik-bröstade runt med ett hundsims-liknande simsätt. Inte direkt effektivt eller vägvinnande. Kom runt bojen och försökte komma igång igen med crawl. Det gick inte. Ett par crawltag och sen panik. Det gick knappt heller att bröstsimma. Stress, panik och pulspåslag   . Men på något märkligt vänster kom jag ändå fram till strandkanten och upp ur vattnet. 

T1

Kommer fram till växlingsområdet och ser att jag kommit först upp ur vattnet. Veronica har inte kommit än. Torkar fötterna. Var är mina strumpor??? VAR ÄR MINA STRUMPOR??? Kvar i min utrustningsback. Gräva gräva gräva och DÄR. Innan jag fått på mig strumpor, cykelskor och hjälm har Veronica både kommit upp ur vattnet, bytt om och dragit i väg med cykeln. Usel T1:a av mig alltså... Behov att träna här. Framförallt se till att alla grejer är på plats och öppna upp cykelskorna bättre. Hur som helst, grabbatag i cykeln och spring upp mot vägen för nästa gren.

Cyklingen

Väl uppe på cykeln kändes allt toppen. Jag är stark som en oxe och trampade på i ett rasande tempo   . Cyklade om ett stort antal cyklister, visserligen de flesta med cykelkorg eller mtb men ändå...  Strax innan vändningen möter jag Veronica. Inser att hon inte cyklat ifrån mig så mycket som jag trott. Cyklingen har verkligen förbättrat sig. Det är härligt att cykla, jag är i form och det går fort och lätt. Dock lyckades jag inte få ner pulsen riktigt, kände mig stressad genom hela cyklingen också. Svårt att slappna av trots att kroppen kändes toppen på cykeln. Efter andra vändningen avslutades cyklingen. Skutt av och springa ner mot växlingsområdet med andan i halsen. Stressen måste jag jobba med, helt klart.

T2

Andra växlingen gick superbra. Snabbt av med all cykelutrustning, på med löparskorna och den obligatoriska triathlon-skärmen (som får en att se så där triahletisk och cool ut   ). Så ut och runda en en flagga för att dra igång med löpningen. Stress och hög puls men benen kändes ok.

Löpningen

Löpningen gick väl ok, inte mer än så. Har inte riktigt koll på hur snabbt jag sprang men det var ok. Är verkligen inte i mål med alla tre grenar än, det är en sak som är säker. Har ju fokuserat nästan uteslutande på cyklingen den sista tiden, vilket iofs gett fantastiska resultat. Men det är ju två grenar till... Veronica däremot, jäklar vad stark hon är. Höll ett närmare 5 min/km-tempo som är hastigheter jag inte ens kommer ner till i mina glandagar   .

Sammanfattningsvis var det en mycket bra genomkörare inför helgens halva Ironman i Borås. Det behövdes verkligen. Och min egen prestation var... tja... vad ska man säga? Simningen panisk, cyklingen kanon och löpningen ok.

Eventet som sådant är suveränt. Dels själva träningsupplägget men även att det är en del komersiella aktörer där och ger info kring utrustningen man behöver använda, man får låna och prova olika märken och modeller. Perfekt att kunna prova sig fram. Och det bästa av allt, dessa tisdagskvällar är helt gratis! Ett jättebra brickpass i lite "tävlings-tempo". Ska verkligen försöka ta mig dit varje tisdag som jag är hemma. 

Nu är det bara att finna lugnet i simningen inför lördagens, alltför tidiga, utmaning. Vi är inte redo för en halv ironman så detta ska bli spännande...