Ami:

Det här med ironman skapar ju en himla massa tankar. En hel del förväntanfulla tankar, spänning, utmaning, ja till och med längtan. Men även oro, lite ångest och massor med rädsla. Hur ska detta gå? Kan det gå överhuvudtaget??? Ja ni fattar. Och det är ju inte så himla konstigt med tanke på vad vi har framför oss. Och vi har ännu inte kommit på VARFÖR vi gör detta. Hittils är det enda vi har är att det är himla coolt att säga att man gjort en ironman, och att det är nästan ännu coolare att kunna lägga upp finisher-bilden på facebook. Men den motiveringen kommer inte hjälpa oss n'r vi cyklat 17 mil, har en mil cykling kvar, inget krut i benen och med insikten att vi i tillägg ska springa ett marathon. Då kommer facebook kännas synnerligen oviktig i sammanhanget. Då behövs en inre styrka och en mer existensiell och djupare insikt i VARFÖR. Får jobba vidare på den. Men det är klart, det hjälper att det är coolt på fejjan, he he...

Mitt största orosmoment är simningen. Och jag vet att det är även Veronicas. Jag är inte speciellt orolig för sträckan, 3.8 kilometer. Det ska kunna fungera, vi har ju 2 timmar och 20 minuter på oss. Nej det jag nojjar över är trängseln, det öppna vattnet, strömmar och vågor...

Får en känsla av att det kommer råda en hänsynslös stämning i vattnet. En sorts "bara-jag-kommer-fram" och "ur-vägen-kvinnor-och-barn". Och om man inte är så himla trygg i crawlen så kommer detta kunna bli en obehaglig historia.

Jag har bara simmat öppet vatten i tävlingssammanhang två gånger förrut. Vansbrosimningen 3 kilometer förra året när jag genomförde en svensk klassiker. Då bröstsimmade jag hela sträckan. Kändes helt ok, inte så farlig trängsel men vi simmade ju inte rakt ur i havet utan längs en bana, längs älven. Samma sträcka i princip simmade vi i år som simdelen av Vansbro triathlon. Men återigen, detta är i en älv. Mycket lättare att navigera.

I dag simmade jag en kilometer crawl och det var mitt snabbaste pass. Jag försöker inte simma snabbt utan bara lugnt och behärskat. Och så är det ju byten och pauser. Men kan jag hålla detta tempo i Kalmar så kommer jag simma på runt 1.5 timme. Det vore ju helt magiskt... Målet är att iaf komma under 2 timmar så att man har lite marginal. 

Det gäller väl att kämpa på, både med tekniken, med rädslorna och med att hitta meningen med detta äventyr...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ami:     Loppet som jag fasat över. Som jag överhuvudtaget inte var ens i närheten förberedd för. Men som jag sagt till mig själv att jag ska inte blir ledsen och besviken denna gång. Jag ska INTE fulgråta i mål. Utan ta det för vad det är. Ja...

Ami: Mindre än en vecka kvar till Lidingöloppet nu. Och jag inser ju att det kommer bli en kamp. Är inte alls ens i närheten av något uns av en form för att klara 3mil med stoltheten i behåll. Halvmarathon var vidrig, och vad kommer inte då LL...

Ami:     Förutsättningarna var ju inte de bästa. Extremt dåligt tränad. Va??? "Du som tränar jämt??" Nej inte nu i sommar. Har varit på långresa i USA och där jag också blev sjuk (inte så illa att det påverkade resan men tillräckligt för att i...

Ami; Ja Hua!!! Idag ska vi tassa runt 2.1 mil längs Stockholms gator. Är såååååå långt ifrån i form för den sträckan. En mil kanske men verkligen inte två... Men inställningen är bara att det får bli ett bra långpass och i värsta fall får jag väl ...

Ami Bars att ta tjuren vid hornet och sätta igång liksom. Blev över 8km trail-run i riktigt stökig terräng. Himla kul men sjukt jobbigt både för kropp och knopp. Ja, nu är det ju bara att köra på. Bra start. ...