Ami:

Efter lunch på Gårds caféet inne i Leksand och vinterstudion på tv i stugan fick jag lite längtan efter mer skidåkning.

Så skutt in i bilen och upp till Granberget igen. Denna gång på egen hand. Några bonus-rundor. När man ändå är här liksom. Gäller att passa på...

Klockan är bara fyra på eftermiddagen men det känns som sent på kvällen. Några få i spåret som avgår en efter en. Till slut är det bara jag kvar och en man. Och några män som jobbar med spåret.

Det är härligt att åka skidor i mörker, i elljusets sken. Blir ännu mer känsla av att vara ett med naturen liksom.

Hade tänkt mig 5 varv, bara för att få lite extra bonusåkning. 5km. Det slutade med 7.5km Jag ville liksom inte sluta.

Det började dock bli kallare och kallare. Temperaturen sjönk till minus 8 under tiden jag hasade mig runt spåret.

Tack för idag Granberget. Jag har haft en toppendag. Men det är nog klokt att inte köra sönder sig. Det är ju en dag i morgon också...

Förra året köpte jag mina första längdskidor och stod på dem med skälvande ben, för första gången i ett längdspår. Tokintensiv jakt på snö under 1.5 månad inför Vasaloppet. Panikartat, ångestfullt och ganska okul. 25 mil fick jag ihop. Och sen de där fruktansvärda 9 milen mellan Sälen och Mora. I +8 grader och regn. Mitt livs absolut värsta 11 timmar. Avskyvärt!!!!

Men i år kröp det fram en helt annan känsla med skidorna. En sorts njutning av att glida fram i ett vitt, tyst landskap som kam vara så vackert att det nästa är smärtsamt av den anledningen. Ingen hets, ingen desperat jakt på snö utan bara åka när det är härligt och när lusten faller på. Där och då kom också kärleken. Kärleken till denna motionsform. Friskvård i dess mest ädlaste form. Livskvalitet!

I helgen tog jag med dotter och morfar upp till vår stuga i Dalarna. Med en tanke om lite skidåkning.

Den flesta tanken var att ta bilen den dryga 1.5 timmen upp till Norra Garberg men när morfar vaknar upp på lördagsmorgonen med en dunderförkylning reviderade i planen. En snabb titt på appen Skidspår och beslut om att stanna i bygden och Granbergstoppen tas. Fantastiskt fint preparerade konstsnöspår. En dubbelslinga på 1 km.

Så jädrans härligt. Lillan hängde med runt första varvet. Sen var hon nöjd och fann nöjet i att bygga en snöborg av snökokor. Jag själv åkte varv, efter varv, efter varv. Efter 10.5 varv kände jag att jag nog borde ge mig, mest av hänsyn till den förkylde äldre herren som stod och frös. Men jag hade kunnat kört på många varv till. Lovely!

Denna miljö är fullkomligt magisk. På toppen av Granberget med Siljan nedanför. Och så tittade solen fram och det var gott...