Direktlänk till inlägg 3 december 2016
Förra året köpte jag mina första längdskidor och stod på dem med skälvande ben, för första gången i ett längdspår. Tokintensiv jakt på snö under 1.5 månad inför Vasaloppet. Panikartat, ångestfullt och ganska okul. 25 mil fick jag ihop. Och sen de där fruktansvärda 9 milen mellan Sälen och Mora. I +8 grader och regn. Mitt livs absolut värsta 11 timmar. Avskyvärt!!!!
Men i år kröp det fram en helt annan känsla med skidorna. En sorts njutning av att glida fram i ett vitt, tyst landskap som kam vara så vackert att det nästa är smärtsamt av den anledningen. Ingen hets, ingen desperat jakt på snö utan bara åka när det är härligt och när lusten faller på. Där och då kom också kärleken. Kärleken till denna motionsform. Friskvård i dess mest ädlaste form. Livskvalitet!
I helgen tog jag med dotter och morfar upp till vår stuga i Dalarna. Med en tanke om lite skidåkning.
Den flesta tanken var att ta bilen den dryga 1.5 timmen upp till Norra Garberg men när morfar vaknar upp på lördagsmorgonen med en dunderförkylning reviderade i planen. En snabb titt på appen Skidspår och beslut om att stanna i bygden och Granbergstoppen tas. Fantastiskt fint preparerade konstsnöspår. En dubbelslinga på 1 km.
Så jädrans härligt. Lillan hängde med runt första varvet. Sen var hon nöjd och fann nöjet i att bygga en snöborg av snökokor. Jag själv åkte varv, efter varv, efter varv. Efter 10.5 varv kände jag att jag nog borde ge mig, mest av hänsyn till den förkylde äldre herren som stod och frös. Men jag hade kunnat kört på många varv till. Lovely!
Denna miljö är fullkomligt magisk. På toppen av Granberget med Siljan nedanför. Och så tittade solen fram och det var gott...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 |
||||||
5 |
6 |
7 | 8 |
9 |
10 | 11 |
|||
12 |
13 | 14 |
15 |
16 | 17 | 18 |
|||
19 | 20 |
21 |
22 | 23 |
24 |
25 | |||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 | 31 |
||||
|