Ami:

Allt har rullar på den här veckan, med undantag då för lördagens lilla snacks-incident...

Träning
4 pass löpning
2 pass crawl/simning
1 pass cykling
1 powerwalk
Totalt: 8 pass

Bra där! Mycket bra. (Ingen styrketräning dock. He he...)

Och så var det vikten... det går lite trögt med den fortfarande.

Startvikt: 73.6kg
Förra veckan: 68.8kg
Denna vecka: 68.0kg

Minus 0.8kg denna vecka.
Totalt: minus 5.6kg

Visst ok för 4 veckor men jag tycker det går lite för långsamt. Kan dock inte ändra nåt än. Möjligen äter jag lite för lite mat när jag har mina "mat-mål". Har nog varit alltför försiktig så att jag totalt per dag får i mig ännu minsta kalorier än om jag bara skulle gått på pulver. Hm... måste kolla upp det lite noggrannare.

Men men. Ny vecka nya möjligheter.
Då går vi in i vecka fem. Häng med!

Ami:

Blev färdig lite tidigare än förväntat idag på jobbet och hade förberett väskan för "om-ifall-att" så träningskläderna fanns tillgängliga.

Det blev 60 minuter på spinninghojen på jobb-gymmet. Så jäkla skönt att få till ett cykelpass också.

Ami:

Sent ska syndarn vakna. Och när den väl gör det så görs det rejält.

Har varit sjukt produktiv idag. Fått massor fixat hemma, varit med dotter på allmänhetens åkning för lite skridsko-skoj och fika, och till slut avslutades dagen med ytterligare en löptur.

I snöblandat regn och mörker, med en jäkligt irriterande krampkänning i vä lats på ryggen, så lyckades jag ändå hasa mig runt 6km.

Känns som jag har betalat tillbaka för den där lilla skålen med snacks igår. Har lyckats kravla mig upp ur träsket fyllt av självömkan och laddar för en ny vecka.

Ami:

Efter gårdagens fall så är det ju bara att knyta näven i fickan och resa sig upp igen.

Så jag ställde klockan i morse och tog mig ut på en morgon-kylig powerwalk. Nästan 8km i hyfsat tempo.

Man kan ju dock inte undvika att känna en viss uppgivenhet över vädret. Inte vinter men ändå inte nåt annat heller. Och värsta temperaturen av alla, runt nollan och rått liksom. Kyler ända in i benmärgen. Kan ju säga att det var inte speciellt många ute och rörde på sig. Möte någon enstaka stackars hundägare som huttrande hasade sig runt kvarteret med sin jycke.

Och sjön är frusen men ändå inte riktigt säker med risk för att gå igenom för skridskoåkarna. Vinter men ändå inte vinter.

Åh, det känns sååååå långt innan Veronica och jag kan ligga och nöta open water crawl i våtdräkt mellan badstränderna i vår sjö. Suck...

Men jag känner mig iaf som en ny människa. Gårdagen blev ett fall även mentalt men det är ju som de säger - det mesta går att fixa med en god natts sömn.

Nu tar vi nya tag. Jajemänsan!!!

Ami:

Oauuuuu!!! Jag föll idag och jag föll hårt. Efter över 3.5 veckas superstrikt diet, följd till punkt och pricka utan snedsteg rasade allt den senaste timmen...

Jäkla skit! Blev en tortilla med lite kyckling och resten grönsaker till middag. Mm gott nog. Sen gick allt snett...

Jordnötsringar, ostbågar, popcorn... Vad hände? Hur kunde det gå så snett..? Snacks???

Jag är så ledsen, så besviken på mig själv. Känns som att jag gått upp de där fem kilon jag gått ner, plus 10 kilo till. Känner mig som en otränad fet gris totalt utan karaktär. Suck... helt värdelös.

Nej faaaaan!!!!!! Aja baja! Bort med de feta korvfingrarna ur snacksskålen (Mello eller ej). Blir till att betala priset för detta fall. Pay back time. Ställa klockan tidigt i morgonbitti och ut på en rejäl powerwalk!

Blääääää!!!!

Ami

Dottern och jag är ensamma hemma idag på dagen. Jag vill och skulle verkligen behöva ut och nöta lite asfalt. Då fick Doris kliva in och hjälpa till. Dvs muta först med lite pannkakor, sen mysa till det med en gosig filt, en skål jordnötsringar och ladda hem "hitta Doris" till tv'n. Super-nöjd liten tjej som inte hade det minsta emot att mamman smet ut sprang.

Blev 5km löpning. Börjar lätta lite nu. Skönt! Men det är klart, kroppen är ju mer än 6kg lättare och får mer och mer energi i sig nu efter denna extrema lågkalori-dieten.

Jag är verkligen inte där än men det närmar sig...

Veronica:
.....uttråkad!!!!!
Den där förbaskade förkylningen har på mindre än en månad attackerat mig IGEN.
Varför?
Jag som är ledig och har massor av tid för att träna kan och får nu inte träna.
Jag är såååå rastlös.

Ami:

Fredagmorgon och som "vanligt" uppe tidigt för crawlträning innan jobb. Anlände något senare till simhallen denna morgon är vanligt och hade förväntat mig fullproppade simbanor.

Men vad möter mig i omklädningsrummet??? Det är nästan helt folktomt. Eh??? Var är alla???

Kommer ut i simhallen och där råder lugnet, och ENSAMHETEN! Två stackars ensamma damer simmade i lugn "flyt-bojs"-takt i motionsbanan. En ensam crawlare i den dubbla crawlbanan. Vad är nu detta? Är det ett skämt? Eller är det så att det plötsligt händer...?

När jag tar mig ner i crawlbanan kommer min medsimmare crawlandes emot mig. Jag tecknar till honom att vi ska köra på varsin bana men han säger då att han är klar. Okidoki!!! En hel bana helt för mig själv. Eller rättare sagt faktiskt två hela banor för mig själv. Inte varje dag det händer i Huddingehallen.

Så jag crawlar på och gör mina planerade 1000m i lugnt och behagligt tempo. Känner att det är nog snart dags att pallra sig upp ur bekvämlighetszonen som man nu faktiskt börjat hamna i gällande crawlen. Lite intervaller, köra med dolme, paddlar, fenor, eller köra bara ben. Men det är ju så himla jobbigt och det är så behagligt att bara glida fram på de taffliga crawltagen. Men det blir man ju knappast snabbare av.

Sen blev det en si så där 750 meter bröstsim också innan jag tröttnade. Då dök det dessutom upp två bröstsimmande gubbs i crawlbanan som typ "man-spread´ade" sig där och störde min rytm. Ja ja. jag var nöjd. Det får lov att räcka för idag.

Ut i vinterkylan och hem till datorn för att göra en massa administrativa grejor hemifrån. Har ju ett jobb som tillåter en hel del hemarbete och i dessa perioder består arbetet i mångt och mycket av att sitta och skriva rapporter vilket görs lika bra (eller kanske ännu bättre) hemma i ensamhet en på jobbet.

Laddar också inför middag i vår bokklubb. Vi träffas fem gånger per år och äter god mat, dricker goda viner (fast inte detta tillfälliga "nykterist-triathlon"-jaget då förstås) och skvallrar. Någon enstaka gång pratar vi också om boken vi läst men ofta glömmer vi helt bort det. Det är en himla trevlig avkoppling från allt annat vardagsliv.