Veronica:

Veckorna flyger fram och jag tränar på.
Förra veckan inleddes med en föreläsning och intervallträning på GIH med löpargurun Anders Szalkai, blött och kallt men väldigt kul.

Måndag = löpning 9km intervaller
Tisdag = spinning
Onsdagen = 2000m crawl
Torsdag = 5 mils runda på racern
Fredag = 1 mil löpning
Lördag = 8 mil på racern
Söndag = vila

Sammanfattning i ord:
Löpningen funkar bra.
Simma är trist men måste göras.
Cykel ska nötas, jäkligt jobbigt med blåsten men så underbart att säsongen äntligen är här.

Här är min älskade "El Torro"

Ami:

På dagens agenda stod ett längre cykelpass t/r Nynäshamn. Vaknar upp utvilad och laddad kl 06:20. Obegripligt varför jag inte klarar av att ta sovmorgon... men det gjorde iaf att jag fick i mig en ordentlig frukost. Bra start på dagen.

Sen mötte jag upp Veronica strax efter halv tio och vi trampade iväg i maklig takt mot uppsamlingsplatsen vid Västerhaninge där två hugade cyklister till skulle ansluta.

Vilken dag! Vad kan det ha varit? 15 grader varmt? Strålande sol och klarblå himmel. Lite blåsigt visserligen och motvind på vägen ner mot Nynäshamn. Men i det stora hela fantastiskt.

Vid cyklade sista sträckan ner mot hamnen utmed havet. Och det är så vackert. Mycket bra för den mentala energin. Behövs verkligen sådana här dagar också. Så man orkar hela vägen mot Ironman. Inte allt varit så lätt att klara av att fokusera, att göra jobbet. Idag var det ingen kamp att göra jobbet...

Belöningen i Nynäshamn lät inte vänta på sig. Skärgårdscaféet levererade i vanlig ordning. Idag lyxade jag till det med en våffla. Asså shiiiit!!!! Värsta godaste ever!

Ja, då blev det en insättning med 95.24 km på cykel-kontot. Välbehövligt. Inte bara för kropp utan denna tur var till för knopp. Kändes gutt. Man kanske inte är helt hopplös på två hjul ändå. Men fullt medveten att vi ska nästan lika långt till på Ironman, och sen dra igenom ett marathon efter det. Men ändå. Ok feeling idag.

Ami:

Det blev nio pass på sex dagar och en vilodag. Över 10,5 timmes träning. Det är bra. Men jag behöver ändå öka på...

Okej, hur har vecka sett ut?

Måndag: löpning (event) 8.47km
Tisdag: transportcykling 17.52km + 17.88km
Onsdag: simning 2150m
Torsdag: transportcykling 17.51km + 19.40km
Fredag: transportcykling 15.16km + 14.81km
Lördag: landsvägscykling 58.30km
Söndag: vilodag

Borde haft åtminstone två löppass till, nåt över milen... men transportcykling i snöstorm har verkligen sugit musten ur mig och jag har helt enkelt inte haft någon lust eller ork att snöra på mig löparskorna när jag äntligen kommit hem.

Denna vecka inleds med ett långpass på racer-hojen. Sen drar jag till Rhodos på konferens på onsdag och då är det ju bara löpning och möjligen lite simning som gäller. Blir härligt med lite värme och att få springa barbent.

Ami:

Planen var att helgen skulle inledas med en långgrunda på racern. Vaknar strax efter sju och har INGEN LUST...! Försöker komma på nån anledning till att inte cykla. Latmasken var inget giltigt alternativ och jag kunde liksom inte hitta nåt annat skäl. Fasen då... bara att dra på mig blöj-brallan och tajta skorna och ge sig ut i blåsten. Och i det hela eländet var jag ju ensam-cyklare idag. No fun...

Jaha, tramp tramp tramp. 6 mil stod på schemat. Bara att avverka meter för meter. Och de första två milen var faktiskt inte så jäkliga ändå. Medvind och lugnt i trafiken denna tidiga timme.

Sen började fighten. De sista fyra milen fick jag kämpa i kraftig motvind. Det är så jäkla mentalt knäckande. Och motvind oavsett håll jag cyklade. Hur är det ens möjligt??? Återigen påminns jag om hur jäkla tråkigt och okul det är att cykla. Varför utsätter man sig för det här?

Men så kommer man fram till uppfarten till huset. Man får kliva av cykeln, stänga av träningsklockan och pusta ut. Ja, då känns det ju liksom inte så jäkligt längre...

Så blev det alltså en insättning av 6 givande mil direkt in på träningskontot. Och tog mig till slut genom det planerade passet. Bara göra det liksom...

Ami:

I måndags släpade Veronica med mig på ett löpevent med Runner´s World och Saucony med efterföljande intervallträning styrd av Anders Szalkai. Eller släpade och släpade, efter ett frustrerat och arg samtal från Veronica med en hel hög svordomar och klagomål över den pågående snöstormen så var det väl mer jag som släpade dit henne... Fast jag kan väl lugnt säga att löp-suget som vanligtvis är synnerligen svagt var mer eller mindre obefintligt. Men men. Hade jag hoppat transportcyklingen dagen till ära för att kunna springa så fasen skulle det springas...

Eventet inleddes på GIH´s aula med en föreläsning kring löpteknik och löpskons teknologi och utformning. Nån superguru på Saucony förklarade för oss att vi under såååå många år blivit lurade av skoindustrin med "fel" dropp mellan häl och tå på skorna. Dropp är höjskillnaden mellan skons häl och framfot. Tidigare har 12mm varit något av en standard men tester och forskning har visat att man får fel nedsättning av foten och en ökad belastning på benet. Det ideala är istället 8mm vilket är numera standard i alla Sauconys mängd-träningsskor. 4mm dropp har lättviktsskorna för möjlighet till ännu snabbare löpning. Känns bra att man har Saucony med 8mm dropp. Helt rätt   

Sen blev det också lite info kring Sauconys nya stötdämpande material Everun, vad det är och hur det fungerar. Också det spännande. Jag gillar sånt. Teknologi och grejor.

Efter föreläsningen var det dags för Anders Szalkais att ta över showen. Anders är något av en riktig levande legend inom running. Han är den senaste svenske manlige vinnaren av Stockholm marathon, år 2001, och har tävlat i flera VM i marathon. Och dessutom chefsredaktör för tidningen Runner´s World. Han kan sina grejer alltså... Så han skulle ansvara för den fysiska delen av eventet med att köra livet ur oss med intervaller på Stockholms stadion.

Det hela inleddes med att vi delades in i fyra olika grupper efter ungefär vilken tid vi ansåg oss vara realistisk att vi skulle kunna klara på milen. Den långsammaste gruppen var 58min och mer och den valde vi. Lite intressant att detta är snigel-grupp för jag tycker ju själv att under timmen på milen är ganska hyfsat. Men i detta gäng var vi alltså   ...

Efter en uppvärming på ca 2 km var det dags att gå in på Stockholms stadion. En upplevelse i sig själv faktiskt. Det är en speciell känsla att ta sig in på denna historiska mark. Men sen var det bara att köra i gång.

Vi inledde med intervaller 3x3 min med 1 min vila mellan. Sen blev det 4x40 sek intervaller. Dessa kortintervaller kändes som en fjärt i rymden jämfört med de långa, låååååånga intervallerna. Speciellt för mig som sprintade iväg som tusan de första innan jag helt dog. Veronica bara tassade med lite lätt, suck... Jag försökte till och med knuffa omkull henne men inte ens det hjälpte...

När första intervall-omgången var klar blev det upprepning. 2x3min först som följdes av ytterligare 4x40 sek. Nu börjar jag bli riktigt trött. Jag som undviker tempohöjningar, backträning och allt annat jobbigt. Nej, en jämn, långsam fart på en flack mark utan backar är ju min melodi. Något som skulle visa sig mindre effektivt i detta sammanhang skulle det visa sig...

Det avslutande passet var 1x3min och så de sista 2x40 sek. Sen var det över. Thank you God!!!   

Hade uppfattat att vi skulle springa cirka 30 minuter vilket kändes helt ok med tanke på att vi körde nästan 10 mil cykel dagen innan. Det visade sig att vi hamnade på nästan 1,5 timme till slut... Avverkade nästan en mil. Asså shit...    Var heeeeeelt slut när jag kom hem. Och kall. Och allt annat o-nice. Men skönt ändå på nåt sjukt sätt. Och Veronica??? Ja, det bruden var ju knappt påverkad (men jag förstod att hon faktiskt hade liiiite träningsvärk dagen efter   .... Hur jag själv mådde i kroppen? Let´s don´t go there....).

Men vi fick i alla fall med oss ett mycket bra upplägg för intervallträning (kanske, kaaaaanske jag borde köra lite mer sånt...). Och så fick vi ju en groupie med självaste legenden. Och jag måste nog erkänna att jag blev lite starstruck...

Veronica:

Då har det varit dax att rapportera förra veckan i typ 4 dagar!!! Helt otroligt hur trög jag är på att skriva ett litet blogginlägg. Det är ju snart dax att rapportera även den här veckan ..... Nåväl så här var v.16

Måndag: Annandag påsk= Ledig, så nice! Fick med mig både coachen och sonen A till Ågesta friluftsområde, det blev 6km löpning i mjuka fina skogsspår.

Tisdag: HERREGUD vilket killerpass, vi har ju en PT på jobbet på tisdagar som bokstavligen kör skiten ur oss. Vi körde cirkelfys blandat med tabataintervaller. En sak är säker, mina core muskler är gone! Det märks att jag inte åkt skidor i vinter, en normal vinter med massor av längdskidor kör jag mycket stakträning och då blir det massor med core på köpet. Måste locka fram dom där musklerna, dom är grymma att ha inför både cykel och löpning. Träningsvärken i både ben och mage satt i till på fredagen...

Onsdag: 5km löpning kring slottet i Rosersberg, behövde mjuka upp de stackars ömma benen lite.

Torsdag: var bjuden till ett event hos Trispot av Thriathlontjejer, det blev föreläsningar om bland annat vikten av en bra" bikefit". Vi blev bjudna på supergoda mackor, smoothis och dryck. 

Svenska Thriathlonförbundet var också på plats och lottade ut fina kläder, såklart hade jag turen att vinna en snygg löparjacka   

Direkt efter eventet drog jag till Medley i Tyresö och crawlade 1km   

Fredag: Löpning 6km, säsongens snabbaste runda, JIHAAA!

Lördag: Vila

Söndag: ÄNTLIGEN!!!! Dax för årets första tur på racern. 

Självklart blev det en gofika i Nynäshamn och trevligt sällskap, fick ihop 93km 

Puss och Kärlek!

Veronica:

En härlig vecka i Spanien är tillända, har varit där med delar av familjen.
Vädret var toppen! Början av veckan startade runt 20 grader för att varje dag öka och ligga runt 30 grader i slutet av veckan.

Här klivit upp på mornarna när de övriga i familjen fortfarande sovit för att ge mig ut i omgivningarna runt Torrevieja.
Det är underbart att se en stad vakna, se hur traktorerna städar stränderna, föräldrar skjutsar sina barn till skolan, byggjobbarna starta upp sina byggen och pensionärer på morgonpromenad med jycken.
Men det som är bäst är när man kommer ut ur stan och dimman lättar och man passerar apelsinodling efter apelsinodling, den underbara doft man bombas av är obeskrivlig. Frihetskänslan och lyckan när man kommer till ny små byar i sin morgonskrud kommer jag bära med mig länge.

Har en toppen make/coach som varje dag har haft frukosten klar när jag kommit tillbaka från mina cykel eller löparrundor. Love!!!

Jag kan erkänna, det blev bara 3 crawlpass i havet, vågor, saltvatten och nära dödenupplevelser fegade jag ur mer än jag borde....skäms! Jag valde solstolen :)

Hela vecka resulterade i:
6 st cyckelpass
2 st löppass
3 st crawlpass

Jag har verkligen vilat och återhämtat mig mellan passen, har också varit dålig på att blogga men en blid säger ju mer än tusen ord sägs det så här kommer ett gäng med bilder.

Ami:

Sååå ingen lust med någonting alls idag. Försökte tvinga iväg mig på ett simpass i morse och sökte lite draghjälp av Veronica men utan henne gick det inte att mobilisera kraft. Fast det är klart, varit en ganska rejäl träningsvecka så en vilodag kanske kan vara på sin plats. Men jag gillar inte känslan av olust, gillar den inte alls...   

Så jag sitter här i soffan med en kopp kaffe (4:e koppen...   ) och lilltjejens gossedjur. Utan någon kraft eller energi att flytta på mig. Satt på Eurosport och det är cykel och min favvo Roberto Vacchi. Då känns allt lite mer inspirerande. Ska ge mig den tiden nu, litet blogginlägg som terapi och lite Roberto så ska jag nog få lite vind under vingarna.

Träningen går ändå hyfsat ok. Har ju inget SL-kort längre så det är transportcykling som gäller vilket är bra. Tvång är alltid bra för mig   ... Även om det känns lite si så där i dagsläget iom att våren tog en paus. Kommer inte direkt kännas jublande kul att skutta upp på hojen i minusgrader kl 06 i morgonbitti och trampa till jobbet. Lätt att hålla sig för skratt.. Men det är väl bara att göra jobbet. Varje meter på cykeln behövs...

Ok förra veckans träningsdos 9 träningpass:

måndag: transportcykling 17,55km + transportcykling 19,39km

tisdag: transportcykling 15,21km + transportcykling 14,79km (på helt otroliga 38min!!! Trots citytrafik och rödljus...)

onsdag: vilodag

torsdag: 2000m crawl + 4km löpning (snabbaste tiden i år...)

fredag: powerwalk 1h 15min

lördag: cykling 3mil

söndag: 4.5km löpning (kall, snöig och jävlig)

Men kosten går så dåligt. Sååååå himla himla himla dåligt   . Måste verkligen ta ett grabbatag här nu. Har skjutit det alltför långt framför mig. Var liksom nöjd när de första 8kg ramlade av men stannade liksom till där. Det går inte! Har ju 8kg kvar. Är ju bara halvlek. Och alla vet ju att om man blir utbytt i halvtid är man riktigt jäkla dålig, och jag vill inte vara dålig. Jag vill vara bra, superbra. "Klara-av-ironman-utan-att-dö"-bra. Då håller inte detta. Jag vet ju det. Igen liksom... 

Men som vanligt har jag en plan. Jag har ju alltid en plan. Sen gäller det bara att genomföra den. Va fasen??? När nu träningen flyter på. För att det är väl det man kan säga om den. Att man bara gör jobbet. Ingen direkt etusiasm i alla pass men jobbet blir gjort, vilket är huvudsaken... Men nu är det verkligen dags att ta nästa steg.

  Herrejävlar, det är ju faktiskt bara 4 månader kvar!!!!!

Ok. Analogt upplägg (så klart). Har som sagt skjutit fram deadline till målvikt hela tiden. Från april som var det första, till maj som var den andra iom Skandisloppet. Nu är deadline Borås triathlon den 10 juni.

Målet är att väga under 60kg när jag inleder triathlon-säsongen i min våtdräkt på startlinjern i Borås, No pain no gain är det som gäller nu. Ett val - ett jobb som måste göras. Vad är viktigt här nu??? Vilka val behöver göras? Ta djävulen vid hornen, sätta den jäkeln i båten och börja ro...