Ami:

...betyder det att man då får dubbelt så mycket fredagsmys?   

Fredagen inleddes med en tidig tur till simhallen. Äntligen back to normal efter en extremt jobbig och strulig jobbperiod. Skönt. Dock valde jag att inte hänga på låset halv sju utan sov lite längre och var på plats en timme senare. Big mistake   . För det första hade jag inte dagen idag. Inte simdagen alltså. Fick inte till andningen alls, var okontrollerad och ytlig. Så efter 300 meter kände jag att det fick lov att vara nog med crawlen och istället köra lite bröst. Mmm eller hur??? Det var samtidigt skolsim i de två yttersta banorna på bägge sidor av bassängen. Bra att man får lära sig simma i Sverige tycker jag. Men idag tyckte tydligen idrottlärarna att det var på sin plats att eleverna skulle spridas ut över hela bassängen. Det var ju bara två banor motionssim och två banor crawl. Så när ett gäng ungdomar styrdes ner i motionsbanorna blev det ju galet trångt. Inte ok. Jag menar, vi betalar ju faktiskt för att få simma. Så efter 150 meter i rusningstrafik var det bara att dyka ner under snöret, in i crawlbanan och köra crawl igen för att få lite utrymme   . Och det var inte snyggt och det var inte så kul men jag tog mig ändå igenom kilometern. Fast det ver inte det bästa simpass jag gjort...

Det resulterade i alla fall att jag anlände till jobbet full av energi   . Och målet för dagen var att ta tag i, och avsluta, de där sakerna som alltid blir liggande och som liksom bara osar dåligt samvete. Jag fick verkligen flow, missade lunchen och runt klockan ett var jag faktiskt färdig med ett viktigt arbete som legat alltför länge. Yey! Heja mig   

Så istället för att gå och äta lunch firade jag med att ta mig ner till jobbgymmet och trampa av ett 45 min långt spinningpass. Upp på hojen, i med Spotify i lurarna och tramp el i tramp.

Det är helt vansinnigt hur mycket man svettas när man cyklar inomhus. När man trampar asfalt så kyler ju vinden ner en och dessutom så rullar man ju emellanåt och vilar. När man kör spinning så finns det inget utrymme alls för vila utan det är ett jäkla intensivt trampande... och svettande... Så förhoppningsvis ger det någonting denna träning i vår när cykeln släpps ut ur vinteridét i garaget.

Har varit ganska skeptisk till vårt jobbgym. Tidigare fick vi i personalen på KI träna på Huddinge sjukhuse fulkoligen utmärkta gym. Men nu har de renoverat upp KI-gymmet för både studenter och personal och det är där vi ska träna nu. Har inte fått till den där känslan än men sakta brjar den infinna sig. I alla fall så är det jäkligt smutt att kunna trampa hoj lite under vintern.

Veronica:

Otroligt vad påverkad jag blir av väder!
Idag är jag så otroligt glad, känner hur det bubblar i kroppen och jag har så mycket energi, kan man verkligen vara så torsk och beroende av sol som jag???

Tidigare i veckan har jag haft fullt upp på jobbet samt kvällsmöten vilket gjort ett större motstånd till träning. Träningsväskan har varit packad men mer än så har det inte blivit. Ursäkterna är usla men lusten och orken har varit bortblåst...

Idag sken solen så det blev ett par timmar i simhallen, nöta teknik med coachen L, inte vackert, inte bra, men jag var där!
Benen har fått bättre flytläge men fortfarande vrider jag för mycket på huvudet när jag andas. För mesig i mina simtag och får inte kraften med mig i armtagen.

Vatten och jag är inte kompisar, däremot älskar jag fruset vatten ?

Veronica:

Jag känner mig splittrad, jag gillar verkligen att få träningsvärk men tusan vad det känns!!!!
Jag har ont i ryggfileerna, axlar, magen och ljumskarna. Träningsvärk borde ju betyda något bra, typ att man inte tränat på länge eller tränat något nytt! Jag kvalar in i båda kategorierna, tyvärr.
Jag kom liksom av mig när jag kom hem från semestern, jag som borde vara fullladdad med massor av ny energi har ingen lust alls med träning, men så igår kom lusten äntligen tillbaka.

Skidor! Som jag älskar skidåkning!
Snön har ju fallit över Stockholm och här finns fina längdspår.
Men hjälp, vad är mina längdprylar?
Lyckades hitta alla prylar och så iväg till Ångesta golfbana med Ami.

Men OJ, vilken slarver jag är. Skidorna har inte ens fått den sommarvila och den omsorg dom ska ha, gammal valla och torra glidytor.
Så jag får helt enkelt rädda upp läget på parkeringsplatsen med lite glid på burk/spray och så på med fästvalla VR60.

Så ut i spåret, total lycka, muskelminnet är det inge fel på, jag sticker iväg i ren urfori. Skidorna är med, spåren fina och solen lyser, det är obeskrivligt vackert!
Jag kör på i högt tempo och ligger på 84% i snittpuls i 45 minuter. Det känns idag :)

Idag har jag sett allt det vackra sakta men säkert töa bort, jag är ledsen och känner deppig. Snälla, snälla snö - Kom tillbaka!

Ami:

Ja, dagens träningsdos blev helt okej kan man lätt säga.. Somnade sent i går (så klart...) vid typ 00:30. Sen sov jag som en kratta men sov ändå. Fram till väckarklockan som ingen stängt av ringde och väckte mig kl 06:30. Suck... Efter det var det helt omöjligt att somna om.

Så därför var jag tidigt på plats vid Huddingehallen. Hängde faktiskt på låset och väntade på att de skulle öppna.

Men 5 minuter efter öppningstid låg jag i vattnet och påbörjade mina längder. Det var en himla massa folk i crawlbanan denna gång. Och fler och fler kom det hela tiden. Men jag försöker tänka att det är bra för mig att det skvalpas och trängs runt omkring. Blir mer verklighetstroget så. Lyckades ta mig en kilometer med crawl ganska komfortabelt och lugnt. Sen blev det 750 meter bröstsim innan jag tröttnade på att simma slalom i motionsbanan. Ha ha. Kände att simglasögonen verkligen suttit som fastsugna i fejset denna gång. Som sugpluppar över ögonhålan. Och när jag tog av mig dem såg det verkligen ut som jag åkt på en propp. Värsta blåtiran liksom. Som om jag kört en "veronica" dvs drämt skallen rätt i kaklet...

Men ingen fara och färde. Det ser verkligen värre ut än vad det var så här i närbild. Det la sig ganska omgående. Fast jag såg nog ganska rolig ut när jag gick ut på parkeringen. Speciellt med tanke på att jag såg ut så på bägge ögonen...

När jag kom hem blev det en snabb omelett innan jag drog och hämtade upp en skidsugen vän. Solen sken och det var runt nollan och någon minusgrad. Vi for ut till Ågesta där de preppat golfbanan med parallella klassiska spår och ett skejtspår i mitten. Massor med folk men det var ändå ingen trängsel. Alla var liksom i ett sorts lyckorus. Åka skidor i stockholm i mitten av november!!! Helt otroligt!

Det blev en dryg timme på skidorna. Lagom liksom denna dag. Speciellt med tanke på att jag kört ett simpass precis innan. Har en risig axel som spökar när jag sätter igång med skidorna så jag kände att det var läge att ta det lite lugnt.

Kändes riktigt riktigt bra. Köra i lugn takt samtidigt som vi hade möjlighet att prata lite, jag och min kompis. Träning kan vara väldigt socialt och ibland har man ju mer behov än annars att ventilera livets orättvisor. 

Det har varit en bra dag. Precis en sån dag som jag behövde. När jag behöver vila innebär det liksom inte att jag ska ligga med näsan i vädret och inte röra på mig alls. Nej, snarare att köra ett härligt träningspass så att jag känner mig nöjd med mig själv. Så... En bra dag helt enkelt.

Ami:

Den senaste veckorna har verkligen varit helt sjukt överbelastande av jobb. I tillägg två jobbresor, förra veckan till Island och nu torsdag-fredag i Köpenhamn. Är helt jäkla slut. Har såklart slarvat med maten, ibland ätit ingenting alls för att i nästa stund vräka i mig allt ätbart, och icke ätbart i närheten. Sovit som en kratta vilket är ett märkligt fenomen för när man är helt slut borde man ju inte har några som helst problem att somna. istället har jag legat vaken fram till klockan 03 på nätterna innan John Blunds barmhärtighet slutit sig i sitt skimmer. Och så kastas man lika obarmhärtigt tillbaka till verkligheten tre timmar senare när väckarklockan på ett inte alltför behagligt sätt vill visa sin makt och sin närvaro. Och det är väl okej någon enstaka gång men när det börjar upprepa sig nat, efter natt, efter natt så är det inget vidare.

En annan grej som gör att jag märker en overload är att när jag är stressad så får jag psykbryt i lederna. Typ reumatisk värk fast utan reumatismen. Det börjar i fingrarnas leder och sprider sig sedan till handlederna. Och om jag fortsätter att ignorera det, vilket jag gjorde när jag arbetade 16 timmars pass på helgerna under tiden jag pluggade till sjuksköterska, så går det upp i armbågar och axlar så att jag tillslut knappt kan lyfta armarna. Mycket mycket märkligt och bara psykiskt. Nu har jag ont i mina leder i fingrarna vilket som sagt är ett klart tecken på att det snart är dags att dra i handbromsen.

Är alltså på konferens i dagarna två här nere i Köpenhamn och ska snart bli hämtad för transport mot flygplatsen och flyget hem. Jag har hållit en presentation igår inför dessa 220 deltagare och valde faktiskt att inte hänga med på konferensmiddagen igår kväll utan bara softa på rummet och beställa roomservice istället. Vilket klokt drag. Sov gott i natt och känner mig som en ny människa. Ska bli skönt att komma hem och kunna ta tag i saker igen.

Däremot är inte min nya fina klocka så himla nöjd med mig. Två gånger under förmiddagen pockade den på min uppmärksamhet och var verkligen inte nöjd med mig...

Ligger lite efter i aktivitet tydligen. Hoppas kunna ta igen det...

Ami:

Vissa dagar är det längre till simhallen än andra. Idag var det väldigt långt. Full storm, snöblandat regn som attackerar horisontellt och runt nollan på termomentern. Inte såååå nice alltså...  . Men efter min tripp till Island och ganska stor inaktivitet så lyckades jag ändå relativt lätt jaga bort alla motarbetande tankar och lockelser att dra täcket över huvudet och somna om. Så upp och hoppa lilla loppa, packa ryggan med baddräkt och annat så ut och borta fram bilen från snön. Mot Huddingehallen. 

Det var ganska mycket folk i crawlbanan denna söndagsmorgon. Ja, ganska mycket folk överallt faktiskt. Men det rådde en vilda-västern stämning i crawlbanan. Ingen organisation alls utan folk crawlade på helt skamlöst fram och tillbaka. Flera gånger frontalkrockade jag. Gubbar så klart... Jag och en annan tjej som crawlade samtidgit försökte hålla oss på ena banan av de två, komma undan liksom. Gick lite bättre. Men samtidigt försökter jag också intala mig om att det var lite bra att simma i hela-havet-stormar med hänsynslösa gubbs. Lite mer verklighetstroget ur ett OW-perspektiv. Är ju så det ser ut när man simmar OW. Bra att träna när det inte är tillrättalagt.

En kilometer blev det. Bästa tiden hittils. Eller nja. simmade lika snabbt per 100 meter men nu knapade jag ner vilan mellan längderna rejält. i OW finns det ju ingen vila alls. Sen körde jag 50 meter bröstsim i crawlbanan som "ned-jogg" mest för att testa om klockan verkligen kan upptäcka och registrera de olika simsätten. Den kunde det. Annars hade jag egentligen hoppats på att kunna brösta en kilometer också som avslutning men det var så satans mycket folk i motionsbanorna så det var faktiskt helt lönlöst. Simma slalom. Nej, blir bara frustration. Längtar tillbaka till mina ensamma fredagsmornar men det kommer inte gå att få till denna vecka heller eftersom det blir en jobbtripp till Köpenhamn torsdag och fredag.

I det stora hela, ok. Måste dock jobba på bensparken. Som det är nu så hänger benen bara helt lama efter kroppen och gör nåt ryck någon enstaka gång. Visst, vi valda att lära oss crawl för att spara på benen men jag tror inte det menas att man ska helt låta de vila, eller...? 

Veronica:

Semester, semester, semester!

Jag har verkligen kommit in i semestermood.
8 dagar med sol och bad och sangria gör mig såååå slö. Jag njuter av tillvaron och hinner inte med så mycket som jag tänkt. Lite dåligt samvete har jag för träningen.
Men träning har det faktiskt blivit trotts allt, här kommer en sammanställning:
1 morgonpromenad (borde varit 8st)
2 löppass (planen var 4 st)
10 crawl pass i öppet vatten (nöjd)
Att crawla i öppet vatten är inte helt lätt, för det första är vattnet jäkligt salt i Medelhavet, jag har fått hela min saltdos för minst 10år framåt. När övriga familjen vill ha chips och salta popcorn på kvällarna vill jag äta sötsaker.
Simningen funkar bättre än jag hoppats på, jag försöker bli vän med havet men det är fortfarande obehagligt och läskigt. Det positiva är att att vattnet är varmt, solen skiner och så jäkla kul att simma runt bland alla sköna fiskar.
Idag skippade jag simningen då vågorna gick höga, kalla mig mes eller som jag ser det ? klok!
Som ni ser på bilden kommer man knappast ned i vattnet i dagens vågor via trappan.

Semesterlatheten slog till och jag orkar inte skriva mer!
Adios amigos!