Ami:

Det är lite tufft idag. Har egentligen inte fått något vettigt gjort. Helt dränerad på energi, ork och lust. Försökte mig på ett pass på löpbandet men gav upp efter 20 minuter.

Men det är klart... med den här kickstarten i ett rasande tempo. Extremt energifattig kost på 800 kalorier per dag och 6 träningspass. Vore märkligt om det inte skulle märkas.

Men jag veeet ju att det är så här. Och jag är fortfarande vansinnigt taggad. Det är bara det att jag såååå längtar efter en limpsmörgås med skinka och ett glas julmust. I stället står jag här i köket, lagar mat åt familjen och själv tar jag en kopp choklad-shake.

Suck. Men det är ju som sagt med detta som allt annat, just do it. "Det behöver inte vara kul för att det ska vara roligt". Och just nu är det inte kul, inte kul alls. Men det är inte nu det ska vara roligt, det är kl 21:00 den 19 augusti. Och det är ett pris som ska betalas...

Veronica:

Ni som känner mig vet ju att jag väljer fruset vatten alla dagar i veckan framför att behöva simma i det ;)

Lördag, ledig och frisk! Dessutom har isen lagt sig på sjön.
Jag, maken och goa vänner gav oss ut på en tur med långfärdsskridskorna. Isen är lite förädisk och inte helt säker och lite för tunn på vissa ställen, men vi slapp att bada. Tur för mig.

Så kom eftermiddagen och varför inte nyttja det frusna vattnet lite till? Jag plockade upp Ami för att åka lite längdskidor i Rudan.

Helt okej spår, men framför allt kul att få åka lite skidor. Skönt att Ami äntligen är hemma från sin semester så jag får lite tränings sällskap.... fast bäst av allt att slippa hennes fb uppdateringar med stränder, sol och bad, hehe.

Ami:

Lyckades få ett par "gratis" egentimmar i och med att Lillan skulle på kalas hos en kompis nu på eftermiddagen. Så klart läge att lägga lite träning på den här tiden. Veronica är ju alltid på så hon gjorde tummen upp och kom farandes med lilla bilen och hämtade upp mig och skidor.

Vi körde i Rudan i Haninge. Konstsnö som komplement till natursnön. Har fått lite stryk av de senaste dagarnas töväder så endast 900 meter var slingan. Men helt okej ändå.

Jag körde 8 varv, Veronica som kör åttor runt mig varvade mig ett par gånger och drog 10 varv, eller säkert fler... Jag är nöjd med mitt pass. Över en timmes skidåkning i ca 5 minusgrader och med solen som sakta sjunker. Nice...

Sen hem, hämta kalas-barn, ta ett varmt bad och så laga mat till barn. Där sprack det. Gjorde varma mackor med skinka och ost till barn. I smörgåsgrillen. Asså!!! Det doftade så jäkla gott. Suck suck suck. Själv fick jag skaka ihop min chokladdrink i shakern. Nej, inte kul längre det här. Inte kul alls...

Men så satte jag på tv´n och där på tv4 sport visade de dokumentserien Boundless. Det handlar om ultralöpare som tar sig an världens tuffaste lopp. Alltså på riktigt... världens tuffaste lopp!!!

Denna gång var det från Sahara Race. Ett fullständigt galet lopp 25 mil löpning genom öknen med start i Egypten. Alltså fatta!!!

Då kände jag hur självömkan sakta lämnade både mitt psyke och min kropp. I stället fylldes jag av motivation och ett jäklar anamma. Se bara vad den mänskliga kroppen är kapabel till.Och även jag. Så jag knöt näven i fickan och var taggad igen. En liten dipp inne på 5:e dagen av dieten. Och det kommer komma många fler, det är jag säker på. Då gäller det att hitta sina nycklar, sina motivationsfaktorer. Gudarna ska veta att de kommer behövas, och det kommer behövas massor av dem...

Ami:

...lika med döden. Dödstråkigt. Planerade in ett styrkepass på jobbets gym idag på lunchen. Skulle köra igenom hela överkroppen. Två övningar på varje muskelgrupp. Asså... jag tappar ju fokus direkt. Det är så jäkla trååååååkigt...

Inledde med 5 min uppvärmning på roddmaskinen.

Då var jag fortfarande taggad. Sen tänkte jag köra latsdrag men då var den upptagen. Ok, motivationen börjar redan tryta.. Minsta lilla kan störa mitt fokus. För att det är så jädrans tråkigt. Men jag veeeet ju det. Att det behövs. Och åtminstone typ 2 pass i vecka skulle verkligen behövas. Men öken...

Ami:

Vet inte om huvudvärken det senaste dygnet berott på pulvret, socker-detox och kaffeabstinens eller på jetlag. Antagligen allt. Lika bra att köra ihop alla orsaker på en och samma gång och bli over and done med dem.

Så... Gårdagen avslutades kl 19:30 med krash i bingen tillsammans med litet barn. Ingen cykling som jag planerat för som sagt - sprängande huvudvärk   . Så på inrådan (och order) av Veronica tog jag en tidig sänggång, mycket tidig. Vilket så klart innebar att jag vaknade klockan 04 och inte kunde somna om. Huvudvärken var kvar men efter ett par hundra paket alvedon så har den lättat nu. Och med ett par koppar svart kaffe också   .

Tanken är att jag ändå ska få till ett löppass på löpbandet hemma ikväll, styrka imorgon och så dubbelpass på fredag med crawl supertidigt på morgonen och cykel på eftermiddagen. Är tanken alltså...

Sitter nu på jobbet och dricker lunch. Dricker lunch... Har tidigare uppfattat det som något mer fartfullt och lustfyllt    men så är inte riktigt fallet för tillfället. Kör jordgubbssmak. Helt ok. Är ju egentligen inte ett dugg svårt eller jobbigt, bara tråkigt. Fast jag är extremt taggad. Nu ska fläsket bort...

Intressant nog så publicerades startlistan för Ironman Kalmar i går. Sammanträffande med min startdag på denna satsning? I don´t think so. Ett tecken helt enkelt. På att detta är det rätta. Och att det kommer att gå.

Ami:

Efter MYCKET strul, snöstorm och 28 minusgrader i Moskva, extremt försenade flyg och med risk att tillbringa natten på en rysk flygplats landade vi i hem ljuva hem i natt vid 2-rycket. Såååå jäkla skönt att sussa i sin egen säng. Några få timmar iaf. Till väckarklockan obarmhärtigt förde mig från sol och vita sandstränder tillbaka till vardagen igen.

Och tillbaka innebär ju start på IM-satsningen 2017. The real deal. Dag 1 på de kommande tre supertuffa månaderna.

Invägning: 73.6 kg (har faktiskt gått ner något kilo i Thailand otroligt nog).

Men eftersom vikten kan vara ett litet osäkert mått tänkte jag också mäta.

Midjemått: 100 cm

Så ok. Dag 1 och vi drar igång med diet-programmet. Morgonens smak, kaffe. Smakar inte alltför illa faktiskt.

Så då kör vi boys and girls. Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen. Det som inte dödar härdar. Ja, ni vet. All den där skiten...

Veronica:

Det här året som började så bra, tränat klokt och varierat, allt från Hammarbybacken till crawl, gymmat och så 3 supernicea dagar i längdspåret.
Vaknade tidigt imorse, solen var på väg upp och med ett leende på läpparna for jag till Ångesta golfbana. Det skiljer sig endel med att vara på plats runt 9 och 12, fortfarande väldigt mycket folk men ju tidigare man är på plats just mer träningsfokuserat och troligtvis vasaloppsåkare i spåren.
Jag gillar faktiskt både och, olika charmiga.

Kännde direkt att något inte stämde, inget klipp i åkningen och en olustigt känsla kom över mig. Tog det lugnt, då det känns både i ljumskarna och hålfötterna från igår/förrgår.
Samma visa varje år :)

Efter 5km tänkte jag mig en avstickare upp i skogen, det är kuperat och vackert att åka där och så ville jag kolla spårningen i för veckan då 6km spåret är belyst. Men icke, efter 500m kände jag att det är omöjligt, kroppen vill inte, jag har ju 4km kvar till bilen så jag vände om.

Jag överlevde och väl hemma igen hade den övriga familjen knappt vaknat så en brunch tillsammans innan det var dax att kolla in sista etappen på tour de ski och våran makalösa skid drottning super Stina.Vilket lopp hon gör!!! Grattis Stina!

Har nu sovit hela eftermiddagen, känner mig varm, tar tempen för en lite check... 38.5 FAN OCKSÅ.

Man kanske ska rulla sig lite i snön?
Det var ju ganska kallt imorse när jag satte mig i bilen.

Så nu blir det till att sova lite till och hoppas det bara är något tillfälligt.
Over and Out....

Ami:

Glöm de där härliga massagerna på stranden under palmerna. Det är INTE riktig Thai-massage. Nej, the real deal körde jag idag. Till en salong (inte under öppen himmel på stranden). På med en sorts grön pyjamas och skutt upp på massagebänken inlindad i saronger.

Sen klev det upp en liten människa som under en timmes tid har dragit i mig, tryckt in sina fötter, armbågar och handlovar i varenda tänkbar och otänkbar muskel. Hittade och tryckte på en si så där tusen triggerpunkter som gjorde att jag ville skrika av smärta. Gjorde det dock bara en gång när hon körde in tummen i muskelfästet under knäet. Har tydligen ont i stort sätt i alla muskler.

Sen var det lite roligt att hon också hela tiden muttrade lite och småskrattade när hon stretchade mina stackars lemmar. Jag är ju den stelaste människa som finns, kan inte ens nå knäna med raka ben. Hon tyckte nog också det...

Men nu på kvällskvisten är man som en ny människa, och så har det slutat regna...