Ami:

Balans..? Att det ska vara så förbannat svårt. Ena vecka känns allt toppen, träningen flyter på och man känner sig stark och motiverad. Kosten funkar alldeles utmärkt, man äter bra och har inga större problem att avstå all skit som frestar en. Tippelitoppen liksom.

Men så kommer nästa vecka... OÄOOO!!! Inget är kul, man orkar knappt ta sig upp ur soffan och än mindre ut i löpspåret. Man är sugen på skräp hela tiden och klarar inte av minsta lilla frestelse utan frossar konstant. Livet är bajs!

Varför är tränings-livet så schizofrent..? Varför kan man inte ha en skön balans genom livet där allt liksom bara flyter på? Det är väl helt enkelt så att jag inte har en sån balanserad personlighet och har ju i sanningens namn aldrig någonsin haft det. Det är ju antingen på och då är det verkligen all-in, eller så är det av och då är batterierna helt unloaded. Men man får väl bara jobba med den personlighet man har, och gilla sitt bipolära läge, på/av. Vore bara finfint om av-perioderna kunde vara max 1% av tiden, typ en vecka på sommaren och kanske julafton. Det vore okej. Det som är nu är inte okej. Dags att lägga upp en plan för tiden framöver, planera bort all svaghet. Food-prep och kollegieblock ikväll. Grabba-tag i kragen..:

Det är inte bra, mina ben tog en hel del stryk på Lidingöloppet, framförallt fötterna!
Så jag har blivit förbjuden att springa av min coach....illa.
Hur länge då? Jag vill nu, är otålig och ville ju så gärna springa Hässelby loppet i helgen. Men icke sa Nicke, typ 2-3 veckors vila från löpning.

Tröstade mig med att boka in en massage efter jobbet. Jag har hittat en super duktig thaimassör som brukar trampar runt på min kropp. Hon är brutal men har också hjälpt mig så många gånger med mina ömma muskler. Funderar starkt på att erbjuda henne boende hos mig så jag kan få massage när jag helst behöver det, hehe.

Vid 21-tiden bet jag ihop, plockade fram lite tränings grejer, vred på stereon på typ max och fick till ett 60 minuters Tabatapass. Jihaaa...

Tänk att man kan vända och slå bort tankar på godis och glass och få till ett träningspass i vardagsrummet, mental styrka!

Idag hände det!
Det är helt galet, jag är så lycklig.
Nu undrar ni såklart vad som gör lilla mig så glad?
Jo, jag passade på att köpa mig ett klippkort på Medly eftersom sonen tränar innebandy i samma hall. Bra kombo att passa på att simmträna lite medans sonen kör sin träning tänkte jag.

Jag bröstsimmar ett par längder, "pektån" känns inte bra. Nageln har ju lossnat i nagelbädden men sitter kvar i några skinnbitar på toppen. Det fylls på med vatten under huden i tån. Det blir som en ballong eller ska vi typ kalla det fallskärm som bromsar upp varje bentag. En sjuk känsla.
Jag lyckade få tag i ett plåster i receptionen tack och lov.

Jag försöker crawla, det går inge vidare.
Jag ligger och flyter på magen och försöker hitta ett lugn. Jag kämpar på i över 30 minuter, status oförändrad, jag suger på det här. Jag är nära på att ge upp, tänker att det borde väl ändå gå att brösta ett Ironman.

En hysterisk kvinna leder ett pass vattengympa i bassängen, hon skriker, vrålar och slår grejer i kaklet. Jag är avslappnad och lugn men jag tror hon distraherar mig. Helt plötsligt crawlar jag flera meter och lyckas andas många gånger!!!

Det är helt galet men så helt plötsligt så lyckas jag crawla 5 längder, (inklusive paus vid varje vändning) Fattar ni? FEM längder, I'm so happy. Det känns overkligt och nu har plåstret lossnat på tån så jag avslutar dagens träning på topp!

Nu jäklar nu kör vi!

Ami:

Förfasade ju mig över min gamla baddräkt när jag blev filmad på crawlkursen. Denna gamla svarta gratis baddräkten från Yasuragi. Ni vet den där som typ alla medelålders damer har eftersom de nån gång i livet varit där med jobbet, tjejkompisarna eller så. Urtvättad och jävlig!

Nej nu jäklar är det lite shape-up. Så klick-el-i-klick så är det en ny fräsch baddräkt på väg hem i lådan.

Det blev en Arena för runt en femhunka. Beställde från Wiggle där jag tidigare beställt bl.a mina cykelskor och klossar till pedalerna. Mycket nöjd med dem. Och snabb leverans så vem vet, man kanske kommer ny-kittad till crawlkursen på söndag...

Ner i vattnet igen. Skotta, skotta, skotta undan vatten. Funkar faktiskt bättre och bättre. Men så var det det här med benen. De hänger bara där, som förlamade. Ja jag vet att anledningen till att vi skulle lära oss att crawla är att det är ett ben-besparande simsätt och benen kan verkligen behövas när de ska trampa 18 mil och tassa runt ett maraton sen. Men de ska väl knappast bara hänga döda på överkroppen? Och inte bredbenta heller...?

Så jag har börjat ta tag i detta. Som den forskare jag är i yrkeslivet så tar jag nu itu med detta research-wise. Och ett bra sätt är google - my friend och youtube. Youtube har ju helt fantastiska små instruktionsfilmer som man kan i detalj se hur saker och ting ska göras.

Josefin Lillhage (tror jag väl att det är...?) har ett antal klipp som verkligen är lärorika. Nu har jag grottat mig in i bensparkens underbara värld.

Men det viktigaste tipset som jag även fick på crawlkursen i söndags är att fokusera på en sak i taget. Annars kan allt låsa sig, precis som det gjorde för mig förra veckan. Så jag körde en sak i taget idag. Det gick helt klart bättre. Ända till crawlbanan invaderades av småguppandes pensionärssimmare som låg som flytbojer ivägen. tappade lite sugen då så det slutade med endast lite mer än 1 kilometers simning denna gång. Fast det var ändå helt ok...

Veronica:

Ops! Jag har tryckt i mig 3,5 bullar idag... TRE OCH EN HALV!!! Är det kanelbullens dag så är det. Jag är fortfarande sjukt mätt och så har jag ont i fötterna.

Ikväll blev det en låååång promenad på hela 16km med min väninna Helena. Perfekta sättet att umgås och träna samtidigt, man hinner prata så mycket när man promenerar.
Däremot tycker inte mina fötter att det var lika perfekt som jag tyckte. Jag har tryckskador på främre fotdynorna, två av naglarna har lossnat och hänger på trekvart. Det gör ont inne i benen i fötterna, dom är inte helt nöjda med kvällens promenad. Tydligen har de inte återhämtat sig från Lidingöloppet än...

Ami:

Vi kämpar på med crawlen. Skam den som ger sig. Veronica är dock något mindre övertygad om nyttan med denna kurs än jag. Jagt ycker ändå att jag fått med mig grundpelarna i crawl och hur det ska gå till.

Igår hade vi återigen individuell kritik. Som tur var så vvar vi bara 7 personer vilket gjorde att vi hade möjlighet att bli lite mer grundligt granskade och dessutom få bli filmade.

Efter filmningen fick vi titta på klippet och se vad vi gjorde bra och vad vi gjorde mindre bra. Min första tanke var "OH MY GOD! Jag måste köpa mig en ny baddräkt!" och min andra tanke var "OH MY GOD! Jag behöver skaffa mig lite solbränna!." Men när fåfängan lagt sig och jag kunde fokusera på inte hur jag såg ut rent kosmetiskt utan HUR jag faktiskt simmade var det oerhört lärorikt. Och en satans massa grejor man behöver fokusera på:

- jag simmar bredbent. Tydlig så kan man göra det   . Så starkare sträck på kroppen och håll ihop benen. Okidoki. Håll ihop benet!

- jag ska sträcka ut simtagen mer. Lång och rak och fin.

- jag ska skotta undan vattnet mer. Okej, skotta skotta skotta.

MEN!   Jag var tydligen så duktig så jag får lov att använda paddlar! jajemänsan! Fatta. Jag har kommit till paddel-stadiet! Vad kan det vara då? Typ nästa level...? Ja typ kanske. Paddlar får man inte använda hur som helst minsann, nehej du. Man måste kommit till level 2. Inte level 1 utan level 2. Och så hann jag med två längder med paddlar och sen var lektionen slut för denna gång. Underbart är kort. Men shit vilken fart man får med paddlar! (en paddel är alltså som ett litet "mini-dasslock" man har på handen som skottare...).

Längtar lite till nästa söndag. Då ska det paddlas jävlar min själ!!!