Veronica:

Vad är det som händer??? Det är mörkt ut, det är kväll och jag vill bara ligga i sängen och kolla på film.

Så kommer HON farandes med bilen för att hämta upp mig för tydligen är det crawl kurs på söndagkvällar... VEM har hittat på detta eländ? Hon ser så nöjd ut där hon sitter i bilen, jag vill INTE, känns som hon kidnappar mig för att sedan kasta mig i det kalla vattnet som jag dessutom verkar tro är drickbart.

Väl i basängen börjar dagens kamp, jag spottar, fräser och sväljer halva poolen, hur ska det här sluta?

Så kommer dagens höjdpunkt, jag får beröm av tränaren som säger att jag har fin teknik JAAAAAAAA... jag växer flera centimeter! Dock funkar inte andningen och ja jag är fortfarande på nivå 1.

Bara 2 söndagar kvar på kursen sedan är det här över, då ska jag kolla söndagsfilm och slappa.

Ami:

Väderleksrapporterna för söndagen var positiva. Den storm som härjat i området skulle ha dragit förbi och det verkade som att det skulle bli ett supertrevligt väder. Frågade Veronica om hon kunde tänka sig hänga på ner till Nynäshamn och tillbaka, med gofika i Nynäs så klart. Och om man frågar Veronica om hon vill hänga med på ett träningspass får man ju ALLTID ett ja.

Söndagmorgon, kallt som 17 men soligt och vindstilla. Perfekt för att tillbringa 5 timmar på cykelsadeln. Men som sagt, jäkligt kyligt. 6 grader bara när jag klev upp. Messade Veronica "kallt, men är det för kallt"?. Fick ett snabbt svar "underställ på". Vilket alltså betydde att vi kör. Ok, på med typ alla kläder i garderoben, kolla cykeln och sen trampa ner till mötesplatsen.

Ok. laddade men en aning huttrande brudar trampar iväg mot Nynäshamn i ett fullständigt fantastiskt höstväder. Ja, hösten suger kanske inte diskoballe när den visar upp denna sida.

Vi trampade en mil mest transportsträcka i lite besvärlig miljö med mycket bilar och kantstenar osv. Höll en hastighet på knappt över 20 km/h. Men sen kom vi förbi Västerhaninge och kunde börja trampa loss vilket gjorde at vi snittade runt 27-28 km/h. Så snabbt har jag aldrig trampat tidigare. Och det kändes så bra. Kroppen svarade och benen kändes hela tiden fräscha. Vi låg sida vid sidan så mycket vi kunde för att träna tempo och inte hamna på rulle bakom varandra. Det är ju inte tillåtet i triathlon att ligga närmare personen framför än 12 meter. Så man får helt enkelt klara dig utan dragkraften från en klunga.

Det tog under 2 timmar att ta sig de dryga 5 milen ner till Nynäshamn. Medåka hela ditvägen, mumma för cykel-själen. Vi tog sista sträckan ner mot hamnen utmed vattenkanten vilket var vackert, otroligt vackert.

Väl framme i Nynäshamn vankades det obligatorisk go-fika. Ingen cykling utan go-fika, det är ju sen gammalt... Vi tog plats i solen i en mysig innergård som var omgärdad av små café-stugor. Veronica beställde en kaviar/ägg-macka och latte medan jag tog en grillad macka salami/ost och en gotländs äppelmust (som btw asgod).

Mätta och belåtna skuttade vi upp på cyklarna igen och började bege oss hemåt. Direkt när stjärten snuddade vid sadeln, skrek den rakt ut i protest. Aj aj aj. Det är alltför länge sedan de två samarbetat någon längre stund tillsammans och 5 mil var tydligen tillräckligt. Men det var ju bara att gilla läget. Hem måste man ju ta sig.

Det började så klart blåsa upp också, motvind självklart. Efter 2 mil på hemvägen var jag färdig. Inte helt slut men min styrka räckte bara till totalt 7 mil. Veronica var dock som en jäkla ardenner, en arbetshäst som bara trampade på i blåsten. Jag kröp lite skamfullt in bakom henne. Vid en backe stannade vi upp och jag fick en lite snickers-kletig dextrosol från veloton som Veronica gav mig. Den gjorde att jag fick lite nya krafter och kunde trampa upp sidledes en stund igen. Inser att jag kommer behöva cykla många måååånga mil inför Ironman...

Vi stannade till en kortis vid Coop i Västerhaninge där jag fyllde på med en coca-cola vilket tog mig hela vägen hem. I det stora hela, en fantastisk dagstur på cykeln i ett underbart väder. Kommer nog kanske vara det sista cykelpasset för mig med racern och man får lov att säga att denna racer-säsong slutade på topp, med 10 mils cykelkörning i ett fenomenalt höstväder.