Ami:

...eller historien om min nära-döden-upplevelse.

Då höstrusket har på riktigt tagit ett grabba-tag runt våra liv börjar det bli läge att sondera terrängen efter andra alternativ för att framförallt få till cykelträningen. På mitt jobb-gym har vi tre spinning-cyklar och en av dem har klick på pedalen. Så sagt och gjort, jag tog med mig mina mtb-dojor och cykelbrallorna till jobbet för ett premiärpass. Cyklade väldigt mycket spinning förr i tiden men det är liksom preskriberat nu.

Jag förstår nu varför min brorsa och hans sambo är så satans snabba i skogen på mt-hojarna! De kör spinning hela vintern, och det har inte jag gjort. Asså shit vad jobbigt det var. Det har jag HELT glömt bort. Svetten rann i floder. Det var länge länge sen jag svettades så mycket!

Med grym Spotify-lista Cyckling i lurarna trampade jag på så svetten lackade. Hade tänkt mig en timme, det blev bara 45 minuter. Sen var det liksom klart. Kroppen hade fått nog, ansåg säkert att som premiärpass fick det lov att räcka. En stor svett-sjö hade runnit ut under cykeln också. Eller var det någon som spillt vatten..? Öh. Näe det var nog fasen svett. O´boy!

Kör jag vidare på det här 1-2 gånger i veckan som underhåll för cyklingen kommer det bli en fröjd att plocka ut racern i vår.

Veronica, whatch up!!!