Idag hände det!
Det är helt galet, jag är så lycklig.
Nu undrar ni såklart vad som gör lilla mig så glad?
Jo, jag passade på att köpa mig ett klippkort på Medly eftersom sonen tränar innebandy i samma hall. Bra kombo att passa på att simmträna lite medans sonen kör sin träning tänkte jag.

Jag bröstsimmar ett par längder, "pektån" känns inte bra. Nageln har ju lossnat i nagelbädden men sitter kvar i några skinnbitar på toppen. Det fylls på med vatten under huden i tån. Det blir som en ballong eller ska vi typ kalla det fallskärm som bromsar upp varje bentag. En sjuk känsla.
Jag lyckade få tag i ett plåster i receptionen tack och lov.

Jag försöker crawla, det går inge vidare.
Jag ligger och flyter på magen och försöker hitta ett lugn. Jag kämpar på i över 30 minuter, status oförändrad, jag suger på det här. Jag är nära på att ge upp, tänker att det borde väl ändå gå att brösta ett Ironman.

En hysterisk kvinna leder ett pass vattengympa i bassängen, hon skriker, vrålar och slår grejer i kaklet. Jag är avslappnad och lugn men jag tror hon distraherar mig. Helt plötsligt crawlar jag flera meter och lyckas andas många gånger!!!

Det är helt galet men så helt plötsligt så lyckas jag crawla 5 längder, (inklusive paus vid varje vändning) Fattar ni? FEM längder, I'm so happy. Det känns overkligt och nu har plåstret lossnat på tån så jag avslutar dagens träning på topp!

Nu jäklar nu kör vi!

Ami:

Förfasade ju mig över min gamla baddräkt när jag blev filmad på crawlkursen. Denna gamla svarta gratis baddräkten från Yasuragi. Ni vet den där som typ alla medelålders damer har eftersom de nån gång i livet varit där med jobbet, tjejkompisarna eller så. Urtvättad och jävlig!

Nej nu jäklar är det lite shape-up. Så klick-el-i-klick så är det en ny fräsch baddräkt på väg hem i lådan.

Det blev en Arena för runt en femhunka. Beställde från Wiggle där jag tidigare beställt bl.a mina cykelskor och klossar till pedalerna. Mycket nöjd med dem. Och snabb leverans så vem vet, man kanske kommer ny-kittad till crawlkursen på söndag...

Ner i vattnet igen. Skotta, skotta, skotta undan vatten. Funkar faktiskt bättre och bättre. Men så var det det här med benen. De hänger bara där, som förlamade. Ja jag vet att anledningen till att vi skulle lära oss att crawla är att det är ett ben-besparande simsätt och benen kan verkligen behövas när de ska trampa 18 mil och tassa runt ett maraton sen. Men de ska väl knappast bara hänga döda på överkroppen? Och inte bredbenta heller...?

Så jag har börjat ta tag i detta. Som den forskare jag är i yrkeslivet så tar jag nu itu med detta research-wise. Och ett bra sätt är google - my friend och youtube. Youtube har ju helt fantastiska små instruktionsfilmer som man kan i detalj se hur saker och ting ska göras.

Josefin Lillhage (tror jag väl att det är...?) har ett antal klipp som verkligen är lärorika. Nu har jag grottat mig in i bensparkens underbara värld.

Men det viktigaste tipset som jag även fick på crawlkursen i söndags är att fokusera på en sak i taget. Annars kan allt låsa sig, precis som det gjorde för mig förra veckan. Så jag körde en sak i taget idag. Det gick helt klart bättre. Ända till crawlbanan invaderades av småguppandes pensionärssimmare som låg som flytbojer ivägen. tappade lite sugen då så det slutade med endast lite mer än 1 kilometers simning denna gång. Fast det var ändå helt ok...