Ami:

Trodde att cykelturen för två veckor sedan var året sista. Så blev det inte. Alltså cykelfolk??? Detta är extremt tåliga människor måste jag bara säga. Själv som forna mtb-cyklist har jag alltid kört Cykelvasan i mitten av augusti, ställt in hojen i garaget efteråt och sedan klippt bort nummerlappen från Cykelvasan i april när jag plockat ut cykeln igen. Så funkar inte landsvägscyklister. De cyklar i ur och skur ta mig fasen. Klämmer ur minsta lilla droppe cykling ur hösten och när frosten kommer byter de bara lite käckt till dubbdäck och cyklocross och trampar runt i snö och driv-is hela vinterhalvåret också. Inte kloka nån av dem, men på ett positivt sätt. Imponerande. Lite dåligt väder hindrar inte en sann racer-cyklist. Jag själv är inte riktigt där än om vi utrycker det milt...

6 grader varmt (varmt...???) och utanför fönstret vajade träden i vinden. Dessa stackars varelser som desperat försöker hålla fast vid sin färgrika lövklädsel men misslyckas löv efter löv efter löv som flyger in vinden. Vems idé var det här? Vi hade ju cyklat sista passet för året. VEM JÄKLA IDÉ VAR DET HÄR???? Eh... Ja, just det ja.. He he. Det var ju min idé, host host   . Men jag skyller ändå på Veronica. Varför har hon inget sunt förnuft? Varför har hon ingen verklighetsförankring och självbevarelsedrift. Hon ska ju säga NEJ till sådana här idéer. Who am I kidding? Hon är ju lika galen hon...

Så kl 9 rullade jag ner för backen från min gata för att möta upp Veronica. Alla kläder i garderoben på inklusive mina fruktansvärt fula skoöverdrag (alla skoöverdrag är för övrigt fruktansvärt fula). Långa Huddinge-rundan stod på programmet idag, "bara" 6 mil. Bara??? Alltså, sen vi började med hela den här klassiker/ironman-grejen så kan man lugnt säga att vår avståndsuppfattning har blivit helt crazy bananas. Springa ett halvmarathon är "bara" 2,1mil. Tjejmilen var en walk in the park avståndsmässigt, plätt lätt korta milen. Ja. ni fattar. Helt skev verklighetsuppfattning om avstånd. Även om verkligheten visserligen kommer fram och hugger en i häcken när man väl är ute och ska avverka dessa "plätt-lätta" sträckorna.

Det var kallt och ruggigt ute på cykelturen men det släppte ganska fort. Är oerhört trevligt att cykla så här, i lugn och ro med enda målet att få en trevlig stund tillsammans och avverka den planerade sträckan. Och så får vi ett par timmars tjejsnack. Ett sportigt sätt att umgås på som jag verkligen uppskattar. Vi tog oss från Skogås, ner mot Västerhaninge , för att runda i Tullinge och komma ut på "slingerbulten" (Södertäljevägen) mot Lida och Flemingsberg. Här mötte vi ett flertal cykelklungor från Fredrikshov. På tal om andra galna cykel-entusiaster...

Att cykla med Veronica är som att vara en sköldpadda som försöker hänga på sin kompis haren. Hon trampar på till synes helt oansträngd och snackar oavbrutet (blir människan aldrig anfådd?). Enda gången hon slutar prata är när hon vänder sig om och ser att jag inte längre ligger bakom utan waaaay back. Vilket är standard typ efter varje backe.

Inser att jag ligger långt, långt efter i cyklingen. Men jag är realist också. Jag har faktiskt aldrig ägnat mig åt landvägscykling och kan räkna mina racerpass hittils på mina 10 fingar. Det kommer bli stora fokuset i vår/sommar skulle jag tro. Försöka få till milen, göra jobbet. Jag tror nog att jag säkert har de förutsättningar som behövs efter alla år på mountainbiken. Och då är det så nice att ha en träningskompis som aldrig säger nej, och som hela tiden hittar på nya idéer till nya träningsmöjligheter. Och så klart ett stort plus att jag har en träningskompis som lånar ut sin fina racer till mig, annars hade cykelträningen blivit synnerligen ineffektiv, utan cykel   .

Vi trampade på i maka tempo, lämnade Flemingsberg bakom oss, rundade Huddinge och trampade genom Stuvsta, Farsta strand och hemåt igen.

Det blev totalt 58.61 km på tiden 2 timmar och 49 minuter. Snittiden var väl inget att skryta om, blygsamma 20.8 km/h men det var en hel del stökig trafikmiljö, inklusive en person i bil vid en cykel/gång-överfart som med ett anger management-problem hängde på tutan i en kvart när vi cyklade över. Vad är det för fel på folk egentligen???  

I det stora hela en skön inledning på helgen. Jag gillar att komma ut hyfsat tidigt på morgonen så att jag har lite dag över efter träningspasset. Som nu när jag sitter framför tv´n och följer damernas linjelopp i VM. Hur imponerad jag än är över min cyklist-kompis så är dessa brudar i VM ett par strå vassare...