Ami:

När maken kom hem från jobbet idag fick jag en liten rast från min lilla ortopediska fraktur-patient och slapp ut ur huset för en stund. Skönt och välbehövligt.

Det fick lov att bli ett litet simpass. Har ju bestämt att jag ska försöka simma minst en gång per vecka förrutom crawlkursen och fredagar passar ju utmärkt. Då jag egentligen skulle ha varit i Köpenhamn idag så hade jag lagt simplanerna på hyllan denna dag. Men så blev det ju som det blev och när maken kom hem hyfsat tidigt från jobbet kändes det helt rätt att lägga in ett pass ändå   .

Så... Bitterljuv känsla   . But why...?

Jo idag crawlade jag 1000 meter.

JAG CRAWLADE 1 HEL JÄKLA  KILOMETER!!!!!!!!!!!!!!!!   

Jag är så glad och stolt över detta. Jag menar, vi har ju bara gått på två lektioner och alla säger ju hur svårt det är att lära sig crawla. Och jag kan redan crawla 1 kilometer. Det är typ tjejvansbro liksom... Okej, det gick inte fort och det var kanske inte vackert men det var ändå en hel kilometer.

Okej fasen vad bra! Eller...? nja... det känns lite delat. Eftersom det går lite knackigt för Veronica och jag skulle såååå önska att det lossnar. Därför känns mina framgångar i bassängen lite ambivalenta, jag vill ju att vi båda ska vara grymma på alla grenar. Och när det går skitbra för mig och hon gråter när hon kliver upp ur bassängen, ja det känns lite sorgset. Men hon är så duktig som kämpar på. Och gudarna ska veta att jag kan behöva alla försprångsmeter jag kan få till cyklingen och löpningen. Vi ska nog greja det tillsammans   . Och hon kommer vara tvungen att få fart på mina hjul och mina ben så ska jag få fart på hennes fenor...

Men jag gottar mig ikväll... 1 hel kilometer crawl, tihi...   

Veronica:

luften har gått ur mig, två kvällar på raken har jag somnat på soffan, sover som ett barn och vaknar pigg och glad vid 05.00 för att redan vid 20-tiden på kvällen tuppa av i soffan.

Igår hade jag laddat så för kvällens träningspass på Clarion sign hotells Runout tillsammans med Polar och en Svensk Klassiker. Stressar hem från jobbet, tar en smörgås i handen och far in till city. Ser fram emot Vo2max föreläsningen med Tomas Bylon och framförallt löpträningen med Richard Löpare... ANTIKLIMAX!!!!!! Finns ingen på plats, ingen vet något om någon "runout"... ringer, googlar, messar... Det är INSTÄLLT. Så här kan man ju bara inte göra. VARFÖR?

-Jag vill åka hem, dricka ett glas vin och äta mins två kexchoklad, min hjärna har fått tillt.

Hjärnan klarnar och tänker om, så jag far ut till Ågesta fina löpspår och joggar runt 6km spåret.

1-0 till mig