Ami:

Det blev ju inte så mycket egen träning förra helgen då allt fokus var på att coacha igenom Veronica först 30 km på lördagen och sen 10 km på söndagen. Och det lyckades vi ju med alldeles utmärkt.

Helgen avslutades med lektion 5 på vår crawlkurs. Denna gång hade vi individuell granskning och för min del behövde jag fokusera på att dra igenom simtagen ordentligt och inte stanna halvvägs. Dessutom få med mig mer vatten och liksom "skjutsa" bort vattnet. Även sträcka ut ordentligt och slå på benen i större uträckning fanns inom förbättringsområdena. Hade problem med glasögonen eftersom jag var tvungen att låna ett par då mina låg kvar hemma på köksbordet. De jag lånade läckte vilket var ett stort irritationsmoment. Så i det stora hela var det inte det roligast crawlpasset jag gjort. Massor att fokusera på som gjorde att jag hela tiden kom i otakt, och med läckande glasögon i tillägg.

På måndagen var det lite lugnt på jobbet, vädret underbart så jag stack hemåt tidigt och drog ut på en skön milrunda.

Det gick inte snabbt, faktiskt tog det över en timme men jag är ännu inte i löpformen. Dock kändes det bra vilket jag får lov att fokusera på nu. Sprang i min fina Cykelvasa-tisha som jag även sprang Ultravasan i. Den ger mig lite extra styrka vilket verkligen kan behövas. Det var iaf nice. Hösten när den är som absolut bäst.

Jag kör med Endomondo som löp-app. Vill gärna ha lite koll på tiden när jag är ute och springer. Och om jag ska springa långa lopp vill jag ha koll på att jag inte springer för fort faktiskt. Är ju alltid lätt att ryckas med när man är taggad.

Var lite stel i benen under tisdagen så efter middagen smet jag ifrån family och tog en timmes powerwalk. Höll ett riktigt bra tempo 8:49 min/km. Brukar säga att över 9 min/km är det promenad och inte powerwalk. Kände mig pigg och nöjd efter passet. Mycket skön höstkväll. Men mörkt. Blir mörkare och mörkare, tidigare och tidigare nu. Mer för varje dag som går.

Eftersom jag skulle jobba tidigt på fredagen la jag in mitt simpass på onsdagsmorgonen istället. Asså shiiiiit! Vilket jäkla nedköp   . Jag brukar vanligtvis simma några längder bröstsim innan jag drar igång att crawla. Nu var crawlbanan helt ledig så jag satte igång direkt. Hamnade helt fel. Orden från simläraren ekade i mitt huvud: "Tryck undan vattnet!" "Sträck ut mer". Det låste sig helt. Jag fick panik i vattnet. Börjar hyperventilera. Får världens kallsup så jag måste stå still och andas lugnt i flera minuter för att inte kräkas i vattnet. Va fan hände???    Men skam den som ger sig så jag kämpade ändå på. Drog 250 meter crawl, katastrofdåligt flyt. Sen körde jag bröstsim 250 m och då började jag lugna ner mig tillräckligt mycket för att jag skulle känna att det gick lite lättare och jag kunde köra  på med ytterligare 500 m crawl   . Körde 250 m bröst till för att sedan köra 250 m crawl och sen avsluta med lugna 500 m bröstsim. Så det blev ändå 1 km bröst sim och 1 km crawl tillslut.

Men jäklar i min själ. REALITY CHECK!!! Fattar ni? Panik och elände i en ljus och trygg simhall i ensamt majestät. Hur i h---vete kommer det gå i ett mörkt, svart hav, en satans trängsel och i strömt eller vågigt vatten/hav på Ironman, i 3.8 kilometer!!?? Helt orealistiskt ju... Ångestnivån höjdes BIG TIME! Men får lov att försöka förtränga det så gott det går. Men sanningen är att det är mindre än 11 månader kvar. Känns som sjukt korta månader också...

Torsdagen blev vilodag och jag hade egentligten en plan på att köra ett riktigt långpass löpning på fredagen men det blev lite ändrade planer, som det ju så ofta blir. Jag lyckades ändå klämma in 4 km på löpbandet hemma. Jädrans vad man svettas när man springer på löpband. Hua!!!   

Höll hyfsat tempo, 5:43 min/km. Och kollade på Dr Phil på tv´n, he he.

Skuttade upp på vågen i morse också efter förra veckans fall. -1.8 kg denna vecka. Bra där! Värsta kragtaget. Nu gäller det bara att bevaka sammanbrotten så att det inte blir en slipp igen. Är verkligen i behov av att bli av med en massa kilon. Kroppen protesterar rejält vid längre löpsträckor. Höfter och knän jävlas med mig. Man är ju inte pur-ung längre.

Planerna för helgen är heldag på Grönan med Lillan i morgon och förhoppningsvis kan dagen sedan avslutas med ett löppass strorlek längre. Och söndagen har Veronica och jag prellat en 10 mils cykeltur till Nynäshamn och tillbaka, med en obligatorisk räkmacka förstås. Hoppas på det för snart får racern gå in i vintervila.